Vill inte vill

Dill inte!

Dessa ord har genomsyrat hela min dag, dill inte för er som inte kan kaspiska är alltså vill inte.

Så på frågan "Men vad vill du då?" fick vi svararet: "Dill inte dill".

Just nu sitter jag och sonen i var sin fotölj och tittar på teletubbies och jag vill tydligen inte prata, jag har inte vågat fråga om jag vill vara tyst för är rädd att jag inte vill de heller och jag vet inte hur jag ska vara då så jag nöjer mig mig att vara tyst.

Jag är fullständigt matt efter en hel dag med "Vill inte ha den" och så slänger man det man har i handen sen kommer man på att man vill ha den så då skriker man "Vill inte kasta den" och så springer man och hämtar den eller skriker efter den för att man tror att den kommer tillbaka av sig själv då, det gör det inte kan jag berätta. Men så börjar det om.

Jag har försökt med allt: prata, ignorera, prata om något annat, busa, få i honom något att äta men nej det går inte spelar ingen roll vad jag gör så skriks det "Dill inte" så fönsterrutorna skallrar.

Treårs trots, denna härliga frigörelse, försök vara positiv, försök tänka positiv och räkna till 10 000. Det var lätta ord att skriva men ett rent helvete att försöka efterleva kan jag tala om för er. Men önska oss gärna lycka till, vi kan behöva det!