Förskolläraren vs mamman 1-0

Nu är det alltså mig själv mot mig själv jag menar så jag vinner ju hur den här matchen än slutar, så grattis i förskott till mig!

Nu ska jag ta det här från början, när vi fick hem lappen om sommarledighet från förskolan någon gång i mars så tänkte jag att jo men storebror ska vara ledig när maken har semester, självklart skulle inte ens tänka tanken på att ha mina barn på förskolan när nån av oss har semester. Aldrig i livet och tänker inte utveckla detta närmare och vissa får tycka att det är hyckleri att jag har honom på förskola överhuvudtaget när jag går hemma och är mammaledig men nu har man rätt till 15h/v när man är föräldraledig så jag gör ju bara som jag blir tillsagd. Plus att jag vet att min son har det kanonbra på sin förskola. Så nu lägger jag ner den här diskussionen med mig själv innan den spårar ur fullständigt.

Sen eftersom maken har tidig semester så skulle det vara sommarförskola (inte storebrors ordinarie förskola) när jag går hemma själv och bara är mammaledig igen så då tänkte jag att då får sonen oxå vara hemma, men sen kunde han allt fått gått tillbaka till sin förskola när den öppnar igen. Då hade han ju varit hemma i SJU veckor med sin mamma och jag känner både honom och mig det räcker med 7 veckor. Än så länge är det mamman i mig som talar. Men så kom jag och skulle hämta honom idag, då kommer en av pedagogerna fram och frågar vilken vecka han börjar, 32 svarar jag och då börjar det. Jag känner så väl igen var enda argument som hon lägger fram (nej jag är inte ett dugg sur på henne, jag är inte sur på någon tycker det är mest komiskt att det är exakt samma argument jag kör med).

• Det är ingen från hans avdelning som jobbar då.
• Du är ju hemma och är mammaledig och behöver ju egentligen inte ha ditt barn på förskolan överhuvudtaget (de kursiva behövde hon inte säga idag, jag sa det och hon nickade :)
• Vi har ingen pedagogisk verksamhet den veckan.
• Du har ju egentligen rätt att ha honom här men det är ju bäst för hans skull om han är hemma för det är ju ingen pedagog från hans avdelning som jobbar då.

Nu behövdes inga fler argument för nu hade förskolläraren tagit över min hjärna och kropp och jag hör mig själv säga;

- Det är nog bäst om han är hemma den veckan oxå!

Sådär då var alla nöjda och glada eller? Vi får väl om 8 veckor!