Jobb, jobb, jobb

När ni läser detta är jag förhoppningsvis på min nya arbetsplats, första dagen efter sjukskrivning och mammaledighet, tror ni att jag är nervös? Nej inte skulle väl jag vara nervös, mina handflator kommer misstas för att vara disktrasor som inte blivit ordentligt urvridna, eller inte urvridna någonting överhuvudtaget, jag kommer att tappa talförmågan och helt glömma bort vad jag heter eller varför jag är där. Men nervös nej då inte jag inte (håller fingrarna i kors bakom ryggen och ler fånigt).

Jag började ju med att skriva att jag förhoppningsvis är på mitt jobb, med det menar jag inte att jag är orolig för att köra vilse ut dit, nej jag har varit där så många gånger innan att jag inte kan köra fel (bara för att jag skriver detta så är det säkert vägspärrar som gör att jag måste köra något helt annat håll). Nej jag är mer rädd för att jag inte kommer kunna öppna grinden, lite pinsamt om jag måste ringa in till jobbet och be dem komma ut och släppa in mig, hur gör jag de dagarna jag kommer först till jobbet? Ska jag snällt stå och vänta på att någon förälder öppnar grinden till mig, för att inte tala om när jag ska hem de dagar jag stänger. Då får jag ju be den sista föräldern att inte stänga grinden men det vet ju jag hur mycket info man kan ta in klockan sex på kvällen när man har jobbat hela dagen. Det kommer sluta med att jag försöker hoppa över staketet och sedan blir jag hängades på trekvart över grinden, i bästa fall så saknar maken mig hemma så att han packar in barnen i bilen och åker för att leta efter mig i värsta fall så hänger jag där när min kollega kommer till jobbet dagen efter, om jag inte öppnar dagen efter jag har stängt, då hittar väl någon förälder mig istället.

Men som sagt nu börjar jag jobba och jag vet inte vad det kommer innebära för bloggen, men en sak vet jag och det är att den kommer finnas kvar för jag älskar att skriva så mig blir ni inte av med i första taget.