Skrivpuff - Grupptryck

En dag fick andra klassarna besök av en polis i sitt klassrum. Han berättade om att poliser fånga tjuvar, löser brott, hittar bortsprungna personer, kontrollerar bilarnas hastighet och förarnas nykterhet, av detta minns inte barnen speciellt mycket. För det alla barn minns när de klev ut genom klassrumsdörren den dagen var att om man ville ha en hockeybild på ortens lokala hockeylag så skulle man gå fram till en polis och säga hej. Alla barnen började jaga poliser och de samlade så många hockeybilder som gick att samla, alla utom en. Det fanns en tjej i klassen som aldrig gick fram till en enda polis, hon sa inte hej tillbaka om någon polis hälsade på henne, det var inte för att hon var rädd för polisen, nej verkligen inte men hon ville absolut inte ha några fåniga hockeybilder, eller hon hade ju en bild, den hon hade fått av polisen i skolan, den låg i en låda på hennes rum. Var eviga dag fick hon frågan om hur många bilder hon hade och varje dag blev svaret "En", klasskompisarna kunde inte för sina liv begripa varför hon inte var som alla andra, varför inte hon ville samla de coola hockeybilderna och efter någon månad slutade deras frågor och kvar blev tystnaden.