Upptagen

Igår när jag kom hem ifrån jobbet så står min son i fönstret och vinkar till mig, då blev jag riktigt glödhet i mammahjärtat skyndar mig in, tar av mig jacka och skor för att sedan gå in på hans rum och så frågar om jag får en kram. 

"Nej mamma jag är upptagen!" 

Men jag vill ju ha en kram från dig, försöker jag men förgäves

Vände mig då till min lille kille som har försökt klättra upp på leksaksspisen under tiden, jag sträcker ut armarna mot honom och han började gå emot mig, halvvägs fram stannade han för då hittade han sin snutte, han böjde sig ner och tog upp den för att sedan gå åt ett annat håll. Andra gången på bara nån minut som jag blev snopen, men när jag påminde honom om att jag fanns och att jag ville ha en kram så backade han in i min famn (det är så han kramas för övrigt). 

På ett vis är det härligt att de inte kommer fram rusande varje dag när jag kommer hem för då vet jag ju att de har de bra utan mig, men någon gång hade det varit kul att vara efterlängtad.