Ni som läste min skrivpuff igår vet att jag redan har skrivit om det här, men det är väl helt enkelt sån jag är. Att inte vara och göra som alla andra har nog varit min grej sen jag var liten, jag har gått min egen väg och inte brytt mig speciellt mycket över vad andra tycker och tänker. Fast nu ljög jag nog lite, klart att jag bryr mig om vad folk tycker om mig, jag är ju en människa och vill så klart passa in i gruppen men inte på bekostnad av att jag gör något jag inte vill.
Jag brukar inte nappa på nya trender i första taget, jag är alltid den som ändrar mode sist i bekantskapskretsen, jag höll hårt i mina utsvängda byxor när alla andra sprang runt i stuprörsbyxor, nu är även jag stuprörsbyxe-frälst.
Jag brukar även se de stora filmerna när de har några år på nacken, för att ta ett exempel så såg jag Titanic 7år efter premiären. Det är inte lätt när man inte är som alla andra, men det är det väl ingen som är!
Tror vi har något gemensamt du och jag.
SvaraRaderaKonsten är kanske att bry sig lagom mycket om vad andra tänker och tycker. (Hur man nu gör det...)
SvaraRaderaJag tror på det hela taget att man är lyckligare om man inte bryr sig så mycket.
SvaraRadera