Jag förlorade nog

Vad gör jag uppe så här sent? Nä det är nog dags att lyssna på ögonlocken som den senaste timmen har försökt säga att de vill vila nu, jag har inte lyssnat utan tvingat upp dem så att jag har kunnat se texten jag ville läsa, dock kommer jag inte ihåg ett enda ord jag har läst så förmodligen vann nog ögonlocken den här striden. 

Nu ska jag i alla fall lägga huvudet på kudden och somna fort som bara den för att sedan kunna vakna pigg och utvilad imorgon eller i alla fall vakna imorgon. Då gäller det att koppa på allt tålamod jag hittar och hoppas på att det är uppehåll och nästan vindstilla så att jag kan ge mig iväg med Herr Varför och Kravallungen nummer ett. God natt!

En favorit i repris

För ett år sedan valde jag att under mars månad skriva ett inlägg om dagen från en förutbestämd lista, jag tänker göra samma sak i år fast med en annan lista.
Så imorgon kör vi, eller jag men jag hoppas att du följer med, här kan sanningar komma fram.

1. Något jag gärna läser
2. Ett favorit nagellack
3. En bra film jag gärna ser
4. Där köper jag helst mina kläder
5. Ett tips
6. En bild på mig för länge sen
7. En vän jag känt länge
8. Nångonting bra som hänt under den senaste månaden
9. En bild på mig just nu
10. 5 fakta om mig
11. Det här gör mig glad
12. 2 bloggtips
13. Bild på ett husdjur
14. Jag och min mobil
15. Träningstips från mig
16. En morgon i mitt liv
17. En dag jag minns
18. Någon som betyder mycket
19. Något jag vill ha
20. Så här ska man inte göra
21. En bild på mig för 1 år sedan
22. Bloggarna jag läser
23. I din väska finns...?
24. Ett kort någon annan tagit på mig
25. Detta gör jag på helgerna
26. Ett recept
27. Finns det något bra på tv egentligen
28. Detta åt jag till frukost
29. Den här veckan
30. Det här längtar jag efter just nu
31. Planer för framtiden   

När man sovit för lite

Det finns ju en uppenbar grej som händer när man sovit för lite, man är super mega jättetrött när man tvingar sig själv att gå upp, sen kan man ju fråga sig varför man tvingar sig själv att gå upp när man är så vansinnigt trött, jo det kan jag tala om det är för att jag öppnar på jobbet idag och kommer inte jag dit så får barn och föräldrar stå ute i kylan och vänta en halvtimme innan näste man är på plats på jobbet. Då kommer fyra föräldrar att komma försent till sina jobb och jag har ingen som helst aning om hur många de öppnar för, om de ens öppnar. Men tvingar jag mig inte upp så kanske halva stan stannar, nej det tror jag inte men det var lättare att motivera sig att stiga upp när jag tänkte så.

Det faktum att man är så trött så man nästan ser tredubbelt och att det är mörkt i sovrummet kan resultera i en påklädnad som behöver göras om när man kommer in i ett rum där det är ljust. Knästrumporna var ut och in, leggingsen bak och fram, och kjolen satt på sniskan och det här var bara benen. Men nu sitter jag här i alla fall, ordentligt påklädd så att jag inte behöver skämmas när jag kommer till jobbet, jag sitter här och halsar kaffe för glatta livet, för nu ska jag vakna till!

Skrivpuff: Resultat

Hur man kan spendera sin tisdagkväll

Jo man kan sitta i ett väntrum på akutmottagningen och svara på frågan varför eller sitta i samma väntrum, läsa kalle anka pocket och svara på frågan varför, eller så kan man sitta i samma väntrum, berätta att vi ska sitta och vänta tills det blir vår tur, läsa kalle anka pocket och svara på frågan varför. När man suttit i väntrummet i en och en halv timme och är så trött på frågan varför att man gäspar käken ur led och svara med så långa meningar man bara kan för att dra ut på tiden innan nästa varför kommer som en projektil som gör att man blir helt tyst för att man inte orkar svara något mer, då blir man glad när man äntligen får komma in i ett undersökningsrum. Där får man vänta nästan en timme till på läkare, men det vet man ju som tur är inte när man blir visad in i rummet. Så vad kan man göra i ett undersökningsrum i nästan en timme? jo det kan jag berätta för er, man kan leka kurragömma, är man tre personer så kan man turas om att gömma sig och att leta, när alla har lektat och alla har gömt sig så kan man leta tillsammans och gömma sig tillsammans, dock är det lite svårt när alla går och letar efter alla i ett rum på tre kvadratmeter. Vi tyckte att sonen kunde lägga sig på britsen och vila lite och tänka sig det gick han med på, han la sig på britsen, la armarna i kors och tittade i taket, i ungefär 30 sekunder innan han satte sig upp och förklarade att han hade vilat färdigt. Efter ytterliggare en stund föreslog vi att vi skulle leka tysta leken, det gjorde vi och sonen startade leken med orden: Tysta leken börjar nu! Sen var han tyst i 15 sekunder innan han talar om att han har vunnit. Behöver jag säga att jag är helt slut?

Nu undrar ni säkert varför vi var på akuten en tisdagkväll och det var helt enkelt för att sonen slog upp ett jack i huvudet som vi ville att de skulle kolla upp. På vägen till akuten frågade sonen om han skulle få ett nytt huvud och när jag försäkrade honom om att han inte skulle få något nytt huvud frågade han om de inte hade nya huvuden på sjukhuset... och det har de nog inte. Nu behövde han inget nytt huvud, de klippte lite hår och sedan klistrade de ihop såret, så busiga som sonen sa att läkaren var. En sån tapper kille vi har!

Tänka

Sitter med min kopp kaffe och laddar inför en ny dag, snart snart ska jag koppla på tankeverksamheten men inte riktigt ännu. Det är så skönt att börja dagen med att inte tänka, fundera eller på annat sätt anstränga hjärnan. Men jag skriver ju tänker ni, ja det gör jag men jag tänker inte så mycket när jag skriver, gör jag det så blir det oftast inga bra texter, därför är det bäst att skriva tidigt på morgonen eller när jag är som mest stressad för då hinner jag inte tänka så mycket.

Snart är det dags för hämta-lämna-cirkusen att dra igång och mina lugna mornar kommer drastiskt att sjunka i antal, då gäller det att tänka sig för så att man får med rätt grejer till rätt barn och framför allt rätt barn till rätt förskola. Det är ett pussel som nästan alla kan känna igen sig i, en del har tur och har sina barn på samma förskola, just nu försöker jag intala mig själv att det är bäst att inte ha barnen på samma. För i vårt fall så är det bäst, eftersom att på den förskolan stora killen går så måste man vara tre år för att börja och det är inte lillkillen ännu. Som sagt jag bearbetar och snart är det verklighet och om något år så kan jag inte förstå vad det var för problem jag oroade mig för. Just nu är det schemaläggning som jag oroar mig för, hämta-lämna-cirkusen är bara några veckor bort...

Skrivpuff: Tänka

Dagen D

Tusen tack för alla värmande kommentarer jag fick igår!

Idag var det äntligen dags, det var dagen med stort D, huset fick sin nya ägare, jag och maken är inte längre husägare, vi är mellan två hus som man skulle kunna uttrycka det. Nu gäller det att förstå att vi aldrig mer kommer att sova i det huset, vi kommer aldrig mer åka dit för att klippa gräset eller för att kolla så att postlådan inte svämmar över med reklam trots att det sitter en stor lapp upptejpad på locket om "Ej reklam".   Man ska aldrig säga aldrig heter det men det här vågar jag nästan lova att det aldrig kommer inträffa. Nu gäller det bara att förstå att vi inte ska åka ner till huset mer, det kommer nog ta sin lilla stund innan det sjunker in. Det är ett underbart hus och vi kommer att sakna det, tyvärr gick det inte att på ett smidigt sätt ta det med sig när vi flyttade så nu får vi blicka framåt istället och planer nytt husköp. Vi har några tuffa månader framför oss innan vi kommer i mål på en resa som vi började på för lite drygt ett år sedan och som vi snart ser slutet på. Den här dagen har gett mig mer energi trots att jag är trött så jag skulle kunna somna stående men jag känner hur energin är på väg tillbaka och hur ljuset letar sig in i de mörka vrårna och städar bort alla tunga tankar, det känns underbart!

Skrivpuff: Energi

Bra tajming, eller inte

Ni som har följt min blogg ett tag vet vad som komma skall, det är nämligen fullmåne närsom helst och vem får ont i lederna när det blir fullmåne? jo det är jag det, så nu blir det lite gnäll. En av de populäraste sökningarna till min blogg är "smärta vid fullmåne" eller "fullmåne och ledvärk", alltså kan jag inte vara ensam om detta problem dock känner jag mig ganska ensam just nu. Igårkväll när maken och jag tittade på Dexter (jag vet, inte den roligaste lördagsunderhållningen men vi var nöjda och det är ju huvudsaken), så låste sig lederna och vi fick pausa och rätta till benen och höften innan vi kunde fortsätta titta, det är verkligen kul när ledvärken styr mitt liv och mina aktiviteter, eller det är det ju så klart inte jag är ironisk men det är svårt att vara i skrift.

När jag gick på smärtskola för en himla massa år sedan gav jag ett löfte till mig själv och det var att värken inte skulle styra mitt liv och den skulle inte göra mig bitter, dagar som idag är det svårt att inte bryta det löftet.

Skrivpuff: Löfte

En lördag i all sin enkelhet

Dagens konsert var en pianokonsert på ett äldreboende i Östergötland, bakom tangenterna stod inga mindre än mina två söner som inte bara spelade under vårt besök, de körde rollator också. Kan man vara annat än stolt som mamma? Nej det kan man inte, de kopplade på charmen och hela äldreboendet smälte, eller ja kanske inte bokstavligt men ett leende spred sig som en löpeld bland boende och personal, tänk vad lite barn kan liva upp. Utflykten var uppskattad av alla generationer, dock inte bilresorna men vi börjar bli vana och snart blir det nog en bärbar dvd!
När vi åt lunch på en hamburgeria så fick barnen varsin leksak, för det ska det ju vara i de där boxarna och tänk min lille son fick ett hårband, även pojkarna vid bordet jämte som var runt tio år fick hårband. Det var inte så uppskattat så dessa hårband bytes mot radergummi istället, så blev det matro igen, i alla fall vid bordet jämte, vi vårt bord hade vi matro hela tiden.

Jag och maken åkte till Rusta för att få lite egentid, farmor och farfar fick lite kvalitetstid med barnbarnen, alla nöjda och glada, i alla fall jag och maken. Jag släpade med mig maken till Rusta för att jag ville titta på krimskrams, inte tänkte jag att han skulle fynda en humidor där, men det gjorde han, kul för honom, tror ni det blev något krimskrams till mig? Nej så klart inte! Men jag är inte bitter jag hittade krimskrams i andra affärer, slutet gott allting gott.

Nähä efter en kväll framför dumburken är det dags att ta sängen på ryggen! Godnatt!

Skrivpuff: Konsert

Potatisskalning är en farlig sport

Det är inte varje dag man får nöjet att skada sig när man skalar potatis, det är faktiskt inte varje dag man får nöjet att skala potatis heller. Här sitter jag nu en halvtimme efter att jag har skalat den sista potatisen och jag har ont i foten och stelfrusna fingrar. Att fingrarna är stelfrusna är helt och hållet mitt eget fel, det är det nog att jag har ont i foten också men bara nästan, åter till fingrarna, jag glömde bort att ändra på vattenkranen så det spolade kallvatten hela skalningstiden och kallt vatten är verkligen kallt. Nu vet jag att man kan ändra på kranen när man håller på att skala men jag tänkte för mig själv att det blir nog varmare för den känner nog av att jag fryser, men det gjorde den inte utan jag hade fått ändra själv i så fall, men nu vet jag det till nästa gång tänker ni och det hoppas jag verkligen att jag gör. Fotenskadan som kanske är mitt fel egentligen tänker jag skylla på den låga skåpsluckan som attackerade foten när jag skulle öppna den (skåpsluckan alltså inte foten) för att kunna slänga potatisskalet, luckan skalade av huden som om jag vore en potatis, kanske är luckan en sån där potatisrättsaktivist som tyckte att jag förtjänade att bli behandlad på samma sätt som jag behanldade potatisen. Som tur är så kan inte luckan lägga mig i en kastrull med kokande vatten tills jag blir mjuk så jag känner mig ändå som den segrande ur den här striden.

Skrivpuff: Nöje (jag vet jag har redan skrivit en men det var ju innan jag visste att jag kunde skriva om detta och få in det i dagens skrivpuff det också).

Orden leker kurragömma

Sitter just nu helt själv i ett nästan tyst hus, det är bara diskmaskinen som för liv och just nu gör det inte så mycket. Tänkte att jag skulle få nöjet att sitta helt själv och skriva några minuter men vad händer då tror ni? Jo jag tappar orden, jag har egentligen en hel del som jag vill skriva men orden kommer inte fram, de leker kurragömma i huvudet och jag är inte på humör för att locka fram dem. Så jag ignorerar det faktum att jag inte har några ord att skriva och skriver ändå för idag är jag envis och positiv så då klarar jag allt, eller i alla fall få ner några ord i ett inlägg på bloggen.

Nu kanske ni sitter där hemma och undrar varför jag spenderar min ensamtid framför datorn istället för att göra tusen andra saker som man kan göra när man kan göra precis vad man vill och det är just det, jag gör precis det jag vill, jag skriver. Det börjar bli mer och mer ett behov, att få skriva är nästan lika viktigt som vatten, sömn, mat, vänskap och kärlek. Får jag inte skriva en dag så kliar det i fingrarna och jag måste få ner några enstaka ord, det blir mer och mer klart för mig vilken typ att texter jag vill skriva, men än så länge håller jag det för mig själv. Jag är lite feg och lite skrockfull, det känns nämligen farligt att säga vissa saker högt, tänk om magin försvinner, då kanske orden inte längre leker kurragömma utan flyttar på riktigt och det vill jag verkligen inte uppleva.

Nu ska jag snart skala potatis för det är också nåt av alla tusen saker man kan sysselsätta sig med när man är själv hemma, det går ju göra när det är andra hemma också (ville bara förtydliga), dock är det verkligen inte mitt första val av aktivitet, men det finns säkert någon som tycker att potatisskalning är det bästa som finns i hela världen så jag ska inte vara den som är den utan jag tänker gå in i det med en positiv inställning och sedan får vi se vad jag tycker om det när jag är klar. Jag ska nog påminna mig själv om vad det är man inte ska göra med en potatisskalare innan jag sätter igång, vill ni oxå vet så klicka här.

Skrivpuff: Nöje

Bilfärd

Dessa bilfärder alltså det är ingen barnlek vill jag lova, även om barnen är av annan åsikt. Efter våra tre och en halv timme i bilen har maken skavsår i öronen och min hals önskar sig till ett tyst kloster på semester å det snaraste. Det blev en dryg timme utav min sköna stämma som vrålade barnsånger för glatta livet. Detta för att överrösta en ettåring som inte ville sitta fastspänd i en mörk bil och en snart fyraåring som frågar Varför varje tyst sekund.

Skrivpuff: Skönsång

Onsdag

Redan onsdag, nu börjar veckorna rulla på igen och det är underbart, sportlovet har snart nått sin mitt och sen är det fem veckor kvar till påsklov och alla vet ju att efter påsklovet är det i princip redan sommarlov. Sommarlov, det är inte klokt, tittar man ut nu så känns sommaren åratal iväg, men enligt kalendern så ska det bli sommar i år också.
Sommaren är saknad lika så sängen, det var verkligen inte lätt att komma upp imorse, det var så varmt under täcket och ögonlocken var så tunga att jag egentligen hade behövt en gaffeltruck för att öppna dem, men när jag insåg att jag riskerade att missa toaletten så fick jag minsann öppna ögonen utan gaffeltruck. Och nu sitter jag här med en snart tom kopp kaffe och en isig bil som ska skrapas innan den kör mig till jobbet för veckans nästsista arbetspass (hoppas jag!)

Trevlig onsdag på er mina vänner!

Skrivpuff: Saknad

Som de saltar får man köra!

Mötte en saltbil på vägen hem ifrån jobbet, med skrapan uppfälld?! Alltså jag tror inte att den gör så mycket nytta en meter ovanför vägbanan, visst det låg ju snö på vägen men inte så mycket snö, dock tillräckligt mycket snö för att det skulle behöva skrapas innan det saltas och förvandlas till ett mindre ishav på vägen. Det här gjorde mig aningens irriterad eftersom det bara var två spår på den snöiga vägbanan att köra i, men jag kanske ska vara glad för att det fanns spår överhuvudtaget, då slapp ju min bil att spåra själv. Under tiden som jag försöker att hålla min bil på rätt väghalva och samtidigt på vägbanan så kommer det en bil och kör upp så nära bakom att om jag hade varit tvungen att bromsa så hade den bakomvarande bilen våldfört sig på min stackars oskyldiga bil, inte kan han hjälpa att det sitter en vettskrämd tjej bakom ratten som mer än någonting annat vill hem så tryggt och säkert som möjligt. Jag förstår inte hur man tänker när man hamnar bakom en bil som kör sakta när det är halt, tror man på allvar att det kommer gå fortare om man kör upp och lägger sig så nära att den som kör sakta tror att han har fått gäster i baksätet? När jag blir utsatt för dessa fartdårar som tänker med gasfoten så blir jag inte speciellt mogen i mitt körsätt, jag skulle kunna bli stressad och trycka på gasen men jag gör inte det, jag lättar istället på gasen och vips så kör jag 10km saktare än vad jag precis gjorde. Som sagt inte så speciellt moget beteende men jag är ju bara omtänksam, inte vill jag att någon ska halka av vägen och hamna i diket utan det är bättre att vi alla tar det lugnt och sansat.

Skrivpuff: Salt

Så var det åter dags

För lite drygt tio år sedan möttes vi för första gången och jag föll som en fura, vi skildes åt och sedan dess har jag inte kunnat glömma vårt möte. Jag har längtat tillbaka och flera gånger trånat när jag har sett att du funnits i närheten, men det har alltid varit hinder i väg och vi har inte kunnat träffas igen. Men ikväll var det dags för en återförening och som jag hade spelat upp mig inför detta, det kunde egentligen inte sluta annat än i katastrof, jag menar det var ju tio år sedan, mycket vatten har flutit under broarna. När jag hörde de första trumslagen så var jag åter fast i ditt våld, i en timmes tid svettades vi tillsammans, eller det var mest jag som svettades men du fyllde upp hela rummet med trummor och sköna toner. Ikväll har jag varit på mitt livs andra afro-pass och jag älskade det även denna gång.

Skrivpuff: Gammal kärlek

Uppladdning

Laddar inför kvällens träningspass och detta gör jag med ett halvätet rån som låg kvarglömt vid min dator, det var ganska segt men jag slår vad om att de kommer ge mig den extra energin så att jag orkar med hela passet. Om inte så får jag titta lite på mina naglar som jag målade igårkväll och de är färgglada så det heter duga och det ger energi om nåt.

Kvällens träning är ett ryggpass, precis likadant som jag var på igår, vilket är bra för då har jag chans att rätta till de fel jag gjorde då. Jag glömde nämligen att byta ben i en övning så höger benet fick jobba dubbelt och det vänstra benet fick vila, det känns på träningsvärken idag kan jag säga, så idag blir det tvärtom, jag ska bara komma ihåg detta när jag väl är och tränar oxå.

Snart är det dags att dra på sig träningskläderna och knata ner till friskis lokaler för att svettas med andra människor i grupp, det låter väl mysigt?

Livet är orättvis

Oftast är det enklare att fokusera på det som är negativt och jobbigt, det är lättare att gnälla än att glädjas åt vad livet har att erbjuda.

Men ibland behöver man stanna upp och tänka efter, jag lever ett helt underbart liv, sen att vi inte får huset sålt det må väl vara hänt. Det kunde ju varit så mycket värre. 

Livet och världen är orättvis, saker som inte får hända händer och vi kan bara hjälplöst stå vid sidan om och titta på, vi kan hoppas och hålla tummar men vi kan inte göra ett skit för att påverka hur det kommer sluta. Det vi kan göra är att glädjas åt det vi har, ta vara på tiden vi har tillsammans. Det finns fruktansvärda sjukdomar, det händer olyckor varje dag och saker händer som man inte själv kan påverka. Jag tänker inte lägga någon större energi på att älta hur orättvist det är, jag tänker försöka glädjas åt det jag har och det som finns runt omkring mig. För inte hjälper det att jag går runt och lägger energi på att tycka synd om de som drabbas av olycka, kan jag hjälpa så gör jag det, vill någon prata så finns jag här. Men att jag går runt här hemma och tycker synd om någon hjälper ju inte den personen. Då är det bättre att jag lägger den energin på att se till att mitt liv blir så bra som möjligt. Ibland måste man vara egoistisk för att kunna hjälpa andra och finnas där för dem. Alla kan inte vara ledsna samtidigt.

Det är svårt, fruktansvärt svårt men det är viktigt att vi försöker, jag kommer inte lyckas hela tiden men tänker vara glad åt de stunderna där jag kan vara positiv och verkligen njuta av livet. Jag vill lära min barn att livet inte är så lätt alla gånger men att man alltid kan välja hur man vill se på saker och ting. Skulle något jobbigt och svårt drabba en så ska man självklart sörja, man ska bli arg och gråta, bearbeta det som hänt men sen, sen måste man försöka hitta det viktiga i livet igen, försöka komma på fötter och hitta tillbaka till glädjen annars kommer vi snart att leva i en grå värld allihop. 

Jag vet att det inte är lätt att ta vara på varje minut, men någon gång då och då är det inte fel att reflektera över hur man själv har det.

Skrivpuff: Livet

När maken omkullkastar min världsbild

Igårkväll när jag och maken pratade så kom vi in på airhockey, fråga mig inte varför för det vet jag inte, däremot undrade jag varför det heter air när det är ljuset som gör att man kan spela det. Maken tittade på mig som om jag var från en annan planet och väntade på att jag skulle säga att jag skämtade, det gjorde jag inte. Sen förklarade jag för honom att det är ljuset i bordet och något magnetiskt som gör att man kan spela airhockey, då börjar han skratta. När han äntligen slutar skratta så mycket att han kan börja prata igen säger han att det är luft som blåser genom små hål i bordet och jag blir verkligen paff, jag tror så klart att maken skämtar och förklarar för honom en gång till att det är ljuset. Man lägger ju i pengar i bordet och då tänds lamporna och man kan spela, det är logiskt. Han håller fast vid sin blåsteori och efter många om och men så accepterar jag att det är en fläkt som sitter under bordet och får hela spektaklet att fungera då kommer nästa avslöjande, det är tryckluft. Jag blir matt.
Känslan av att få sin världsbild omkullvält är hjärtskärande och jag hade mycket svårt att somna igår.

Skrivpuff: Hjärtskärande

Trötta fredagstankar

Dagens skrivpuff är New York och jag har aldrig varit i New York, aldrig tänkt tanken på att besöka New York och New York finns faktiskt väldigt sällan i mina tankar, dock har jag fått med New York fem gånger i samma mening, är ni inte imponerade så säg? Att jag aldrig har besökt den stora staden är nog tur, jag misstänker nämligen att jag är allergisk mot den, för jag har hört rykten om att det kallas för nåt stort äpple eller päron eller vad det nu är och jag är korsallergisk nämligen. Det betyder att min tunga börjar svullna och det kliar runt läpparna när jag äter äpplen och päron, skulle förmodligen svullna upp om jag åt björkpollen också eftersom det är min primärallergi men nu är inte det så gott så därför äter jag inte björkpollen. Tillbaka till ämnet, tänk nu om jag åker till det jättelika äpplet och råkar stöta emot något så att jag får in en bit av New York i munnen, då kommer jag ju svullna upp till oigenkännbar och sen kommer jag inte släppas med på planet eftersom jag inte ser ut som i mitt pass och vad ska jag göra på en flygplats i New York i resten av mitt liv?

Det finns säkert hur mycket som helst att göra på en flygplats, man kan kolla när flygplanen landar och lyfter, eller lyfter och landar om man ska vara petig men nu är jag inte det så jag skriver landar och lyfter. Fast hur kul är det att se de tvåtusenfemte flygplanet landa, då är det kanske roligare att titta på när målafärg torkar? Undra hur mycket torkade målarfärg det finns på flygplatsen jag är fast på? Tänk vad jag skulle sakna alla där hemma när jag vandrade upp och ner för flygplatsens korridorer (har flygplatser korridorer förresten? jag vet ju inte jag är aldrig på flygplatser, strunt samma jag hittar säkert en korridor någonstans som jag kan vandra i). Jag har jobbat som en tok hela veckan och knappt träffat mina barn någonting och jag har saknat dem så jag har fått ont i magen, eller så har jag haft ont i magen för att jag varit hungrig, det kan man inte så noga veta, men tänk om nu magvärken beror på saknad, jag skulle ju vandra dubbelvikt av smärta och saknad i de där korridorerna som jag ska leta upp på flygplatsen. Nä det är nog säkrast att stanna hemma, inte för att jag hade tänkt åka men nu vet jag ju med säkerhet att jag bör stanna hemma.

Skrivpuff: New York

Alla hjärtans dag

Massa kramar till er som läser min blogg, snart är jag tillbaka ska bara ta mig igen den här arbetsveckan och tänka sig det är bara en dag kvar!

Skrivpuff - Vinter

Minus sju grader, på med overaller, vantar, mössor, skor, dra över overallen över skorna och så på med vantarna igen. Ut genom dörren och sen plocka upp vantar, hitta de barn som har slängt av sig sina och på med dem igen, hittar ett par vantar till och proceduren upprepar sig. På väg in får vi med oss en container med snö in och strumporna blir blöta, hänga strumpor på namnade klädnypor och sedan in i torkskåpet, hänga namnade klädnypor på blöta vantar och sedan in i torkskåpet. Behöver jag säga att jag är trött på vintern?

Starta bilen, skrapa rutor, stolsvärme, köra på en isig väg med bara tre hjulspår, i kurvorna finns det bara två hjulspår och alltid möter man linjebussen i dessa kurvor. Köra sakta, vara försiktig, leta efter snöpinnar och människor utan reflex, få stelafrysna fingrar av den kalla ratten. Behöver jag säga att jag är trött på vintern?

Det positiva med vintern just nu är att den går mot sitt slut, det är redan februari och snart börjar vårsolen titta fram för att berätta att den är påväg, längtar, längtar tills vi slipper alla miljarder kläder och vantar och isiga bilar och vägbanor. Längtar efter nysningarna och den rinnande näsan och igenklibbade ögonen, just nu längtar jag lite efter pollensäsongen, men bara lite.

Vimsiga tankar

28

Tankarna står helt still, vad finns det att säga om denna siffra, den är ju inte så kul, men den blir 82 om vi läser den baklänges men det gör vi inte för det var inget roligt det heller. Jag fyller visserligen 28 i år men det pratar vi inte om för det är ju inte speciellt kul eller det är det kanske jag har ju inte provat.

Vet ni förresten vilken månad som har 28 dagar i sig? Sa du februari sa du? Inte för att vara den som är den men jag skulle minsann säga alla månader jag. 

Tänkte att jag kunde ha rabblat upp 28 fakta om mig men jag fick ge upp efter fem, vet inte om det är tragiskt eller om det är en bra sak, man ska ju tänka positivt så det var ju förmodligen bra att jag inte delade med mig av 28 fakta om mig, för då hade ni säker somnat innan ni kommit till tio, fast det kanske hade varit bra för dem med sömnproblem men jag kan skriva en text till er en annan dag, så ligg inte sömnlösa över det.

Undra om det märks att jag är för trött för mitt eget bästa och ska trilla mot sängen så fort jag satt nästa punkt? 

Godnatt och sov så sött.

Skrivpuff: 28

Alla tuffa

På kvällens träning gjorde jag något som de bara gör på amerikanska krigsfilmer, jag gjorde armhävningar på tå. Fy för rackarn vad det var jobbigt och det kändes verkligen helt onaturligt att stå så där och göra armhävningar, mycket bättre att stå på knä och dippa näsan i backen. Men jag gjorde alltså som alla tuffa och gjorde de på tårna, nu klarade jag visserligen bara fyra men det var fyra fler än jag någonsin har gjort tidigare, lite stolt är jag över mig själv.

Jag är däremot inte så stolt över mina nymålade naglar. Det ser ut som jag har hällt äggula på dem och sen haft på klarlack. Det är inte snyggt någonstans men jag varken orkar eller har tid att fixa till felet, så nu får jag gå med äggula naglar tills på tisdagkväll, om jag inte vänjer mig och behåller färgen tills den börjar trilla av av sig själv. Vem vet påskharen kommer kanske på besök och han kommer säkert uppskatta mina gulingar.

Skrivpuff: Film

Att se eller inte se?

När klockan var halv åtta hade jag bestämt mig, jag skulle minsann inte titta på årets melodifestival. Jag menar jag missade förra veckans deltävling för att jag och maken hade garagerensning, eller maken hade garagerensning jag satt på en pall med mobilen i högsta hugg och följde mello genom facebook, så jag kan ju lika gärna missa kvällen tävling också. Men nu när det bara är tio minuter kvar så känner jag hur blicken ideligen dras mot klockan, än hinner jag hämta de tre C:ena (cola, chips och choklad) som behövs för att göra mellokvällen komplett. Än hinner jag ställa in rätt kanal på boxern, slänga mig i soffan och dra en filt över mig. Men jag hade ju bestämt mig för att jag skulle strunta i det, jag satt till och med och blev lite vemodig över att jag hade förlorat ett av mina stora intressen, nämligen melodifestivalen. Jag kom på mig själv med att bli deppig över att jag skulle missa årets festival och då slog det mig, Det är inte försent, jag kan fortfarande se det om jag vill och nu är det nog så att jag vill. Tre minuter kvar, än hinner jag, inget att deppa över bara fixa det istället. Kanske är jag lite deprimerande men det skiter jag i, jag ska ju förbövelen se melodifestivalen!

Skrivpuff: Depression

En treårings tankar om flytten

Sitter vid frukostbordet och min tre och ett halvt åriga son kommer in i köket och frågar vad jag ska göra idag.Jag svarar att jag och mormor ska ner till huset och packa ihop det som är i köket för att pappa och morfar ska kunna flytta imorgon.
Det går en liten stund och vi pratar om flytten och att vi ska ta upp grejer till mormor och morfars hus, bland annat ska vi ta upp vårt matbord och de matbordet som finns i köket idag ska säljas. Då händer någonting i min sons huvud, han funderar en stund och sen kommer frågan:

"Vaffö?"
"För att båda bordet inte får plats" svarar jag.

Han tänker en stund och sedan berättar han om sin lösning, nämligen om vi tar bort köksskåpen, ugnen och kylskåpet, då får det andra bordet plats. När jag frågar var vi ska laga maten någonstans, så pekar han på vardagsrummet och där inne kan vi även sova tillsammans och där vi har våra sovrum nu där kan vi äta. (Fast vi kommer ju ha två gigantiska bord i det gamla köket men där kan man tydligen inte äta). Jag tycker att han hade väldigt bra lösningar men sa samtidigt att det skulle bli väldigt jobbigt att flytta hela köket, då försökte han ta loss lådorna, för han är stark så han kan flytta köket, han drog med den ena handen och höll emot lådan med den andra vilket resulterade i att lådan inte rörde sig, sonen konstaterar att den var fast limmad och sen tänkte han en liten stund för att sedan komma med en ny lösning.

Vi borde sälja det gamla bordet!!

Skrivpuff: Resultat

När telefonen försöker hjälpa till

Jag tänkte att jag skulle haft en lugn och skön morgon utan stress, det hade jag haft om inte telefonen hade bestämt sig för att jag minsann var trött idag och ville snooza tills imorron klockan halv sex på morgonen, skulle inte tro det, det är ju min lediga dag imorgon. Fast visst hade det varit skönt att sova en liten stund till men inte när det blir på bekostnad att jag känner mig stressad resten av morgonen.

Igårkväll ringde det i min kära telefon men tror ni att jag fick upp någon svarsknapp? Nej just det, den ville inte att jag skulle svara när det var min kollega som ringde och frågade om jag kunde börja tidigare idag. Jag anar ett visst mönster av min telefon, men jag kan ju inte bli arg den vill ju bara väl, eller?!

En helt vanlig onsdagskväll

Ikväll är det faktiskt inte vilken onsdagkväll som helst, ikväll är den kvällen då vi skriver på köpekontraktet för huset och alltså säljer vi huset ikväll. Det känns jättebra, jag har fått en del kommentarer om flytten och jag väljer att inte kommentera någon utan tackar så ödmjukast för lyckönskningarna och konstaterar att hur man än vänder sig så har man rumpan bak och tur är nog det för hur skulle det annars se ut.

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och titta lite på tv och moffa chips för det är jag värd!

Hoppas att ni där ute i landet har en minst lika bra kväll som jag har, se upp när ni är ute och kör för det är snorhalt, i alla fall så är min väg till jobbet det så jag kör saktelisakta imorgonbitti, det är ett som är säkert.

"Vaffö?"

Den ständiga frågan här hemma just nu är Varför? Det spelar ingen roll vad man svarar på den frågan för det kommer alltid en ny?

"Nu är det läggdags!" 
"Vaffö?"
"För att du ska upp till förskolan imorgon."
"Vaffö?"
"För att du ska träffa dina kompisar"
"Vaffö?"
"För att leka med dem"
"Vaffö?"
"För att det är roligt att leka med sina kompisar"
"Vaffö?"
"Tycker du inte att det är roligt att leka med dina kompisar?"
"Jo"
"Då går vi och lägger oss nu"
"Vaffö?"
"Däffö!"

Det går till en viss gräns sen orkar man inte längre, men därför var tydligen ett bra svar för han gick och la sig, VARFÖR sa jag inte det på en gång?

Äntligen!!

Nu är det äntligen dags att ta farväl, igår var det ett år sedan vi drog igång cirkusen sälja hus och idag skrev den nya ägaren på kontraktet, han tar över huset i slutet av månaden. Det är en otrolig lättnad, nu kan vi börja blicka framåt och planera för ett nytt hem. 

Det känns overkligt samtidigt men jag går runt med ett fånigt leende på läpparna och hoppas att jag inte kommer vakna upp ur den här underbara drömmen jag lever i just nu, för det är ju ingen dröm det är verklighet.

I helgen var jag och maken i huset och packade ihop så mycket vi bara orkade och på fredag fortsätter packandet för att flyttlassen ska kunna gå under helgen som kommer. Det är snabba ryck och jag är tröttare än tröttast men samtidigt lyckligare än lyckligast. Finns inga ord som kan beskriva hur oerhört lättad och lycklig och glad jag är just i denna stund men ville bara dela med mig lite av min glädje och säga att man verkligen inte ska ge upp, rätt som det är så löser sig allt, men vägen till målet är långt ifrån spikrak och ibland får man hitta nya vägar för att kunna komma fram till målet men ge aldrig upp. Jag har varit nära att ge upp många gånger under året som gått men som tur är har jag haft nära och kära runt omkring som stöttat. TACK! Sen har jag och maken aldrig känt att det varit hopplöst samtidigt och det tror jag har bidragit till att vi inte har gett upp, när den ena av oss inte orkat mer så har den andra funnits där och dragit lasset en stund och sedan har vi bytts av. Ännu har vi inte nåt vårt mål fullt ut men detta är ett stort kliv på vägen och nu fortsätter resan med en lättare ryggsäck och vi ser slutmålet framför oss. Äntligen är det dags att ta farväl av huset! 

Ett andra inlägg från skrivpuffen om att ta farväl!

En snabbis

Ikväll har jag inte tid att skriva egentligen men kunde inte låta bli att kika in här, har fått så många fina kommentarer i helgen om att jag inte ska sluta skriva och jag känner faktiskt hur skrivglädjen sakta men säkert återvänder. Nu tänkte jag ta mig lite tid att lyssna på en av föreläsningarna på min skrivkurs som jag fick när jag fyllde år, hoppas att ni har en trevlig kväll. På återseende nästa vecka, eller imorgon om ni hellre vill säga det.

Så blev det en ny månad

Den här månaden kommer snart vara över, det känner jag på mig. Aldrig har jag haft så mycket att göra som jag har just nu, det kommer bli galet men samtidigt så himla kul. Nu ska jag kasta i mig kaffet och sedan hasta till jobbet, jag ska ta det extra lugnt idag för det är halt så in i baljan.

Slänger in en egobild bara för att det är fredag!

Ha en härlig dag och helg så skriver jag nog på söndag igen!