Jag har lite otur när jag pratar ibland, för ibland så snubblar jag på orden och ibland får jag för mig att något heter något helt annat än det gör. Det brukar resultera i hjärtliga skratt från min omgivning och jag vill helst sjunka genom marken och helst inte dyka upp förens alla har glömt vad jag har sagt (vilket skulle resultera i att jag fick börja leva mitt liv under marken precis som daggmaskarna och det har jag ingen lust med).
Ord som jag har svårt för att säga är bland annat: trafik, regering och sidfläsk, det blir istället tafik, gerering och slidfläsk. Men dessa ord vet jag ju vad det heter egentligen det är bara min hjärna som inte kan få munnen att säga rätt, men här vet jag ju om att jag säger fel. Det finns ju tillfällen när jag tror att det faktiskt är rätt uttal på orden jag säger, de tillfällen känner jag mig lite dum.
Som när jag började läsa till lärare så trodde jag att vi skulle läsa pellagogik men ack så fel jag hade det stod ju didaktik överallt på schemat så jag frågar mina kursare om vi inte skulle läsa ett enda poäng pellagogik, då hände det. Blickarna jag fick var inte att leka med och jag insåg att nu har jag nog sagt något konstigt eller så har jag världens mega finne på näsan, men eftersom jag precis ställt en fråga så räknade jag bort den där finnen ganska snabbt. Efter en hel del "Alltså menar du allvar?" och "Jag dör så roligt" så fick jag reda på att det inte alls heter pellagog, pellagogisk eller pellagogik utan istället heter de viss pedagog, pedagogisk och pedagogik. Det är inte lätt när det är svårt!
