Äntligen!!

Nu är det äntligen dags att ta farväl, igår var det ett år sedan vi drog igång cirkusen sälja hus och idag skrev den nya ägaren på kontraktet, han tar över huset i slutet av månaden. Det är en otrolig lättnad, nu kan vi börja blicka framåt och planera för ett nytt hem. 

Det känns overkligt samtidigt men jag går runt med ett fånigt leende på läpparna och hoppas att jag inte kommer vakna upp ur den här underbara drömmen jag lever i just nu, för det är ju ingen dröm det är verklighet.

I helgen var jag och maken i huset och packade ihop så mycket vi bara orkade och på fredag fortsätter packandet för att flyttlassen ska kunna gå under helgen som kommer. Det är snabba ryck och jag är tröttare än tröttast men samtidigt lyckligare än lyckligast. Finns inga ord som kan beskriva hur oerhört lättad och lycklig och glad jag är just i denna stund men ville bara dela med mig lite av min glädje och säga att man verkligen inte ska ge upp, rätt som det är så löser sig allt, men vägen till målet är långt ifrån spikrak och ibland får man hitta nya vägar för att kunna komma fram till målet men ge aldrig upp. Jag har varit nära att ge upp många gånger under året som gått men som tur är har jag haft nära och kära runt omkring som stöttat. TACK! Sen har jag och maken aldrig känt att det varit hopplöst samtidigt och det tror jag har bidragit till att vi inte har gett upp, när den ena av oss inte orkat mer så har den andra funnits där och dragit lasset en stund och sedan har vi bytts av. Ännu har vi inte nåt vårt mål fullt ut men detta är ett stort kliv på vägen och nu fortsätter resan med en lättare ryggsäck och vi ser slutmålet framför oss. Äntligen är det dags att ta farväl av huset! 

Ett andra inlägg från skrivpuffen om att ta farväl!

Skrivpuff - Att ta farväl

Har funderat ett tag på om det är dags att ta farväl av bloggen, lusten till att skriva har inte riktigt infunnit sig. Jag har skyllt på att jag är ny på jobbet och är för trött när jag kommer hem på kvällen, men det har inte varit det som varit felet. I måndags tog jag mod till mig och anmälde mig till en skrivkurs igen, jag hoppas att jag hittar tillbaka till glädjen jag brukar känna när jag skriver för det skulle kännas tomt om den försvann.

Hur man mår och vad som händer i ens liv påverkar så klart ens intressen och hobbies, jag som äntligen har hittat en hobby som jag tycker är kul och som jag trivs med så känner jag såhär. Nej jag tänker inte ge upp så lätt och bara säga tack och farväl, en liten motgång ska inte knäcka mig det blir till att ta nya tag. För jag tänker inte säga farväl, imorgon är en ny dag och en ny månad med helt nya möjligheter som väntar runt knuten, det blir en spännande månad vill jag lova, kanske inte hinner skriva så mycket men ljuset är på väg tillbaka och det är dags att ta farväl av något annat istället för skrivandet!

Skrivpuff - En solig dag i maj

EN solig dag i maj?! Nej nu driver ni med mig, det måste ju minst vara tio soliga dagar i maj för att inte säga femton det är ju ändå snart sommar menar jag, blir det inte tjugo så blir jag lite besviken måste jag erkänna. Björkarna ska ju kasta pollen efter mig så jag nyser så mycket att jag får rutor på magen och träningsvärken ska göra att jag får gå dubbelvikt hela sommaren. EN solig dag skulle förmodligen betyda att björkarna inte kastar pollen efter mig, vilket skulle vara ganska trevligt men jisses så tråkigt det skulle vara att bara få se solen en enda dag på en hel månad räcker det inte med de mörka månaderna på vintern, ska solen verkligen bli beviljad fler semesterdagar, är det verkligen okej?
Nej nu blev jag så matt att jag går och lägger mig, EN solig dag, nej det går jag inte med på! Godnatt!

Skrivpuff - Min första kyss

En del saker minns man tydligt, andra saker har man en svag minnesbild av och andra har man helt förträngt. Min första kyss är en sådan sak som jag har förträngt, däremot minns jag första kyssen med han som numera är min make, men det är nog mest för att jag var livrädd och sånt brukar man komma ihåg.

Andra gången jag träffade honom var en sen lördagsnatt på studentkåren, vi bytte nummer och skildes sedan utan att ens ha pussat varandra, gammaldags och romantiskt tänker ni, jag säger nygjord tungpiercing, lite besviken var jag allt när jag gick hem den kvällen. Det gick två veckor och vi träffades och pratade, ja han kunde prata fast att tungpiercingen var nygjord, eller så var det jag som pratade jag minns inte så noga. Så en kväll när vi sitter i hans soffa, eller hans och hans men i soffan som stod i det rummet som han hyrde i andra hand så säger han helt plötsligt att "Nu kan vi kyssas" som om det skulle vara den mest självklara sak i hela världen men då svarade jag "Nej!", han insisterade och det krävdes en hel del övertalning vill jag lova. Jag var ju livrädd att jag skulle göra så att det blev en infektion i tungan och att den blev helt svart och föll av, det gjorde den inte.

Skrivpuff - Att vara beronde

Smygaäta, gömma kvitton, betala i två omgångar när man handlar och betala kontant för att det inte ska synas på något kontoutdrag, gömma godispapper i annat skräp och gå en omväg hem från jobbet för att kunna äta den där chokladbiten. 

När jag för snart tre år sedan erkände för mig själv och min omgivning att jag hade ett sockerberoene så bröt jag ihop. Den kvällen jag slängde mitt godisförråd grät jag som ett litet barn som tappat bort sin nalle, jag kände att jag slängde det enda som var värt något i mitt liv och då ska ni veta att jag satt mittemot min make och i rummet jämte låg vår son och sov. När jag väl hade tagit steget och börjat slänga kändes det som en befrielse och jag höll mig sedan ifrån godis i nästan ett år. Det var i samband med detta som jag insåg att jag hade en ätstörning, eller jag har en ätstörning men just nu ligger den och vilar och det tycker jag att den kan fortsätta göra. 

Nu har jag ett helt annat förhållningssätt till godis och jag skulle väl ljuga om jag sa att jag inte är sockerberoende nu också men jag blir inte ledsen eller arg om jag inte äter godis varje dag, jag smyger inte med att jag äter godis och jag gömmer inte kvitton eller godispapper längre. Nu är inte godiset min trygghet i livet, det är inte till godiset jag går för att få tröst.

Mina barn, min make, min familj och mina vänner är det enda som betyder något i mitt liv. Jag är glad att jag fick ett uppvaknande och att jag berättade om det, det är inte lätt att erkänna att man har gjort fel, det gör ont, fast det har gått några år så gör det ont!

Skrivpuff - En stor lotterivinst

Jag är nog inte ensam om att drömma mig bort, låta fantasin vandra bort och fundera över vad jag skulle göra med alla pengar om jag vann drömvinsten på lotto. Det där huset vi försöker sälja skulle inte vara något stort problem längre, det dåliga samvetet som smyger sig på om att barnen får långa dagar på förskolan skulle vara puts väck, mycket skulle lösa sig till det bättre om jag vann massa pengar. Vi skulle kunna göra precis vad vi ville, kunna bo var vi ville, köpa vad vi ville, om jag vann stort.
Nu kommer detta aldrig att hända men jag drömmer ändå, det är klart man ska aldrig säga aldrig med det är betydligt lättare att vinna om man faktiskt satsar något, om man är med i själva lotteriet så har man en teoretisk chans att vinna, det har inte jag.

Skrivpuff - En helt vanlig ovanlig dag

Hon sitter på bussen hem från jobbet och den är nästan helt tom sånär på ett äldre par som sitter längst fram, när bussen stannar på nästa hållplats kliver en man på bussen, han går direkt fram och frågar henne om sätet jämte är ledigt. Hon börjar skruva på sig, så klart att det är ledigt det sitter ju ingen där, men det finns ju minst trettio andra säten att sätta sig på varför ju jämte mig tänker hon. Innan hon hinner svara sätter han sig jämte henne och hon skruvar åter igen på sig, det var verkligen inte så här hon hade tänkt sig sin dag.

Det hade börjat redan på väg till jobbet på morgonen, då var det någon som trängde sig för i busskön, på jobbet började någon på ekonomiavdelningen att prata med henne när de stod i hissen och så nu detta med mannen som sitter jämte henne på en nästan helt tom buss. Nu får det vara nog, nu räcker det med normbrytningar för idag tänker hon men då har hon glömt bort att hon ska gå ut och äta på kvällen och hon vet inte vad som flög i henne men när servitrisen ska ta upp beställningen så beställer hon efterrätten först.

Skrivpuff: Att bryta normer.

Skrivpuff - Att stå emot grupptryck

Ni som läste min skrivpuff igår vet att jag redan har skrivit om det här, men det är väl helt enkelt sån jag är. Att inte vara och göra som alla andra har nog varit min grej sen jag var liten, jag har gått min egen väg och inte brytt mig speciellt mycket över vad andra tycker och tänker. Fast nu ljög jag nog lite, klart att jag bryr mig om vad folk tycker om mig, jag är ju en människa och vill så klart passa in i gruppen men inte på bekostnad av att jag gör något jag inte vill.

Jag brukar inte nappa på nya trender i första taget, jag är alltid den som ändrar mode sist i bekantskapskretsen, jag höll hårt i mina utsvängda byxor när alla andra sprang runt i stuprörsbyxor, nu är även jag stuprörsbyxe-frälst.
Jag brukar även se de stora filmerna när de har några år på nacken, för att ta ett exempel så såg jag Titanic 7år efter premiären. Det är inte lätt när man inte är som alla andra, men det är det väl ingen som är!

Skrivpuff - Grupptryck

En dag fick andra klassarna besök av en polis i sitt klassrum. Han berättade om att poliser fånga tjuvar, löser brott, hittar bortsprungna personer, kontrollerar bilarnas hastighet och förarnas nykterhet, av detta minns inte barnen speciellt mycket. För det alla barn minns när de klev ut genom klassrumsdörren den dagen var att om man ville ha en hockeybild på ortens lokala hockeylag så skulle man gå fram till en polis och säga hej. Alla barnen började jaga poliser och de samlade så många hockeybilder som gick att samla, alla utom en. Det fanns en tjej i klassen som aldrig gick fram till en enda polis, hon sa inte hej tillbaka om någon polis hälsade på henne, det var inte för att hon var rädd för polisen, nej verkligen inte men hon ville absolut inte ha några fåniga hockeybilder, eller hon hade ju en bild, den hon hade fått av polisen i skolan, den låg i en låda på hennes rum. Var eviga dag fick hon frågan om hur många bilder hon hade och varje dag blev svaret "En", klasskompisarna kunde inte för sina liv begripa varför hon inte var som alla andra, varför inte hon ville samla de coola hockeybilderna och efter någon månad slutade deras frågor och kvar blev tystnaden.

Skrivpuff - Ett sensuellt möte

Luften vibrerar och man kan nästan höra hur det surrar av kärlek. De har spanat in varandra från varsin sida av rummet en längre tid men ingen av dem har vågat ta första klivet. Deras ögon tittar intensivt på varandra aldrig hade hon sett någon så stilig förut och han sträcker lite extra på sig för att hon verkligen ska falla för honom. De släpper inte varandras blickar ens för en sekund och han känner hur världen runt omkring försvinner, kvar finns bara hon och han. Tiden står still och hon gör sig redo för att ta första steget. Helt plötsligt hör de hur något viner i luften och snart landar något stort och rött jämte henne, hon blir rädd och flyr, ögonkontakten är bruten och när hon försöker leta upp honom igen så är han inte kvar på den plats hon senast såg honom. Hennes blick scannar av rummet  men ingenstans kan hon finna honom, nu kommer den stora röda en gång till och hon får åter fart på vingarna. Den här gången bestämmer hon sig för att landa högt uppe vid taket och vem sitter där och väntar om inte han med stort H. När den stora röda har lugnat ner sig och ligger på bordet och sover passar de på, de flyger runt i cirklar och kan inte slita sig från varandra.

Skrivpuff - Ett tråkigt besked

Här vaknar jag vid klocka fem på morgonen och snoozar en halvtimme, tar sedan upp mobilen och kollar facebook och dagens skrivpuff. Ser att dagens ämne ”ett tråkigt besked” och tänker då ut en text i huvudet medan jag fixar kaffe, håret och mackan, jag gör allt ungefär samtidigt så idag luktar jag salami i håret, men det är ju fredag. Sen sätter jag mig vid min dator för att hinna skriva ner texten och fixa lite annat på bloggen innan jag ska gå ut i vinterkylan, skrapa bilen och sedan fegköra ut till jobbet. Men vad händer då när jag sätter mig tillrätta och skriver in bloggens adress och klickar på "enter"? Jo internet har bestämt sig för att inte fungera, det var morgonens tråkiga besked och det här blev inte alls en text om hur jobbigt och frustrerande att få negativa besked ifrån mäklaren efter varje visning Nu vill jag inte alls jämföra dessa problem eller tråkiga besked, inte på något sätt det är så mycket jobbigare att få samtalet om att ingen var intresserad av vårt hus denna gången heller än att internet strejkar lite. På det senare problemet finns en mycket enkel lösning, nämligen dra ur sladden till router och vänta en liten stund. Undra just var sladden till huset sitter och hur länge jag måste låta den vara utdragen innan huset blir sålt?

Skrivpuff - Krislådan

Den står där på hyllan i personalrummet, den är stor och vit och det står "Krislåda" på den, i den ska det finns sånt som man ska ta fram om det inträffar en kris, jag har inte tittat i den på nya jobbet men på förra jobbet innehåll den bland annat ett ljus och en duk, jag har som tur var aldrig behövt använda krislådan. Men jag skulle tycka att det borde finnas en krislåda för lite mindre kriser, jag menar ibland har man dåliga dagar på jobbet och då skulle det känns mycket bättre om det fanns en låda man kunde vända sig till, en minikrislåda med andra ord. Där borde det finnas choklad, för alla vet ju att choklad är bästa medicinen för mindre allvarliga kriser, det borde finnas hörselproppar och någonting som man kan ta sönder. Det ska jag nog lägga fram som förslag på nästa personalmöte, att vi måste ha en minikrislåda jämte den stora krislådan på hyllan, för när allt kommer omkring så händer de små kriserna oftare än de stora, vilket är en himla tur. 

Skrivpuff: om att ta sig ur en kris

Skrivpuff - Att vara alla till lags

Jag ger upp, det går inte längre. Nu får det vara nog, om jag ska kunna vara till freds med mig själv måste jag sluta försöka stryka alla medhårs. Det spelar ingen roll hur man än vänder sig för när allt kommer omkring så har man ändå rumpan bak och det kommer inte gillas av alla så är det bara.

Det som är kruxet när man försöker vara alla till lags är att man inte kan vara alla till lags samtidigt och även om man slår knut på sig själv så kommer någon tycka att du gör fel. Jag orkar inte vara en knut som vänder sönder mig för att andra ska tycka om mig, gillar de inte mig för den jag är kan de dra till något ställe där jag slipper se dem.

Nu menar inte jag att man ska köra över allt och alla, så klart inte men om man inte tänker på sig själv och vad som blir bra för en själv och framför allt om man säger eller gör saker som man inte kan stå för för att vara andra till lags så försvinner man snart för sig själv och man tappar respekten för sig själv. Hur ska man få andra att respektera en om man inte gör det själv?

Skrivpuff - Nobelmiddag

Tänk om man någon gång skulle råkar hamna på en nobelmiddag, nu är nog inte risken så stor att man bara råkar hamna på en nobelmiddag för de står nog inte vid entrén och slänger in folk från gatan för att fylla ut de sista platserna, men man ska aldrig säga aldrig har jag hört. 

Då finns det ju vissa saker som man ska tänka på, att pilla i näsan både sin egen och bordsgrannens är inte att rekommendera, nu rekommenderar jag inte det annars heller men jag menar det finns ju tvkameror överallt och vill man inte bli nästa stora youtube-succé så får man snällt vänta med näspillandet tills man kommer hem. 

Man ska inte heller äta från grannens tallrik, det gäller faktiskt på alla middagar och inte bara nobelmiddagen, det finns hög risk för dålig stämning då och man vill ju inte vara den som har dragit ner stämningen på nobelmiddagen. 

En sak som är absolut förbjuden är att dua kungen, alltså man får inte säga DU till vår statschef om man nu skulle prata med honom, men han finns ju i lokalen så risken är ju stor att man springer på honom, chansen är ju större på nobelmiddagen än om man är på någon annan middag det är ju ett som är säkert. 

Nu finns det ju tusen och åter tusen ettikettregler att följa om man ska gå på nobelmiddagen så det räcker ju inte att bara låta bli det jag har skrivit här ovan för att vara säker på att inte göra bort sig så för att vara på den säkra sidan så undvik att gå utanför entrén precis innan middagen börjar. 

Skrivpuff - Besvikelse

Det hördes en djup suck från ett av provrummen, för bara en liten stund sedan hade hon gått in där med famnen full av kläder och det lyste i ögonen av förväntan. När hon kommer ut ifrån provrummet går hon bort och hänger alla plagg hon hade med sig in i provrummet på stället för kläder som man inte vill ha. Hon går med bestämda steg ut i butiken igen och fyller famnen med nya kläder, nya modeller och nya storlekar, hon återvänder till provrummen och en liten stund senare hörs en uppgiven suck från hennes provhytt. När hon åter går fram och hänger tillbaka alla kläder lyser besvikelsen i hennes ögon, tårarna är nära och hon går med huvudet sänkt. Hon kommer ut i från butiken och det har börjat regna, hon går sakta ner för gatan och tittar drömmande i butikernas skyltfönster, tänk att det ska vara så svårt att hitta kläder som passar, åter igen har hon misslyckats att handla kläder själv. Hon vet så väl om problemet men när hon väl står där och ska plocka ihop kläder att prova så går det inte att ta de storlekarna som hon vet att hon borde, de ser så små ut så hon tar alltid några storlekar större för att vara på den säkra sidan men när hon sedan provar dem så sitter de inte alls bra. Hon är besviken på sig själv för att hon inte får in i sitt huvud att hon inte är så stor som hon tror. 

Skrivpuff - Ett fotografi

"Mamma är naken" säger sonen när han tittar på bröllopsfotografiet.

"Nej mamma är inte naken" säger jag och slänger en hastig blick på fotografiet som står på fönsterbrädan, jag får slänga en lite längre blick för tänk det ser ut som att jag är naken på mitt bröllopsfoto. Jag hade en axelbandslös klänning och fotot är taget på våra ansikten och sedan en liten bit ner på överkroppen, dock slutar fotografiet innan min klänning börjar. Så där står maken uppklädd till max i skjorta och väst medan jag står där med en jättefin frisyr och uppsminkad till tänderna, men något spår av klänning finns inte. Jag får nog ta och leta reda på ett nytt foto från bröllopet och sätta i ramen, för jag vill inte att mina barn ska tro att jag gifte mig naken, även jag har gränser.

Skrivpuff - Platser jag aldrig besökt

Vita stränder med turkosa vatten har aldrig upplevts på riktigt, inte heller höga berg med snö på toppen, ökensanden har förblivit orörd och inte har jag varit på någon marknad i gränden. Det finns tusentals platser som jag aldrig besökt och som jag förmodligen aldrig kommer besöka.

Jag har en hemmakär själ i en rastlös kropp vilket kan bli lite komplicerat ibland då jag längtar bort, men jag längtar aldrig långt bort. Jag trivs bra med att resa i Sverige, det kanske ändras med tiden men just nu vill jag  upptäcka platser jag aldrig sett tidigare i kära Svedala och jag tror att det finns många guldkorn utan att man behöver flyga i massa timmar och få ont i leder och muskler.

Platser jag aldrig tidigare besökt är som sagt många och många kommer också att förbli obesökta medan andra platser säkert kommer bli favorit platser jag kommer besöka flera gånger och längta tillbaka till.

Skrivpuff - Dimma

Det lilla molnet hade kommit bort ifrån sin mamma under natten och när det ljusnade ser han att han helt har hamnat ur kurs, istället för att vara högt uppe bland de andra molnen har han hamnat nere på marken. Han hör hur de runt omkring säger att han heter Dimma och att han är tjock, han heter ju inte alls Dimma och inte är han tjock inte, han tänker då inte banta det är inte hans grej. Han tittar upp mot himlen och vill tillbaka upp, att vara vilse här nere bland träd, vägar och elaka små varelser som bara tycker att han är i vägen. Nog känner han sig i vägen alltid, en massa plåtmaniker som kör rakt igenom honom utan att tänka på hans känslor överhuvudtaget, ibland bromsar de och kör sakta, sakta igenom honom som att det skulle göra mindre ont. Nu får det vara nog, han tar sats och sträcker sig högt, högt upp och han lättar lite från marken- När han ser alla små varelsers leenden känner han att han är på rätt väg och tar ny sats, rätt som det är hamnar han åter på sin bana uppe i luften. Allt är åter frid och fröjd, tills dess att han stöter på sin polare gråa molnet som vill bjuda på lite molnekyler men då ekar de elaka varelsernas röster i huvudet om att han var så tjock och han tackar nej till dessa delikata molnekyler. Hur ska detta sluta? Om han inte börjar äta snart kommer han att tyna bort...  

Skrivpuff - Tonårsfnitter

Det finns överallt ibland oss, i affären, på gatan, i skogen, på bussen, ja till och med i kyrkan kan man drabbas och det smittar. Det är en farlig smitta, det letar sig in och trycker på triggerpunkter och man vet inte hur den kommer reagera när den drabbar en själv, antingen fnissar man med och riskerar att bli utstirrad av de som drabbas av ilska och irritation när de blir drabbade av detta tonårsfnitter. Börjar man fnittra är det nästan omöjligt att sluta och rätt som det är sitter man där och fnittrar och har inte en aning om varför, man har fnittrat så mycket att man glömt bort vad det var som gjorde att man började. Blir man istället arg och irriterad på de där som fnittrar är det bäst att försöka gå där ifrån, med tanke på att det kan hålla på i evigheter och triggar de igång en ilska inom sig är det bäst att dra där ifrån för de där fnittret brukar inte flytta på sig i första taget. Det värsta är nog när det dyker upp på bion eller under ett möte där man ska försöka lyssna på vad någon har att säga, eller när man försöker sova på bussen eller försöker handla utan lista och fnittret förföljer en genom hela affären.

Hur mycket man än irriterar sig på det så får man ändå försöka att acceptera att det finns och att det hör liksom till.

Skrivpuff - Kärleksmums

Mister du en står där tusen åter, ett tjatigt gammalt uttryck men jag tänker att det kanske inte är kärlekspartner man menar när man pratar om detta. Jag tror att man menar kärleksmums, för äter man upp en eller tappar en på marken eller för den delen bjuder bort en så kan man ju alltid, förr eller senare baka nya. Alltså mister du en kärleksmums så står där tusen åter, eller i alla fall 40st eller hur många man nu får ut på en plåt och jag vet det beror helt på plåten, om man göra dubbel eller enkel sats och hur mycket man äter under tiden man bakar. 

Kärleksmums förresten varför heter det kärleksmums? Nej jag tänker inte använda google eller någon annan sökfunktion för det hinner jag inte, jag tänker tänka själv och jag gissar på att det är för att de innehåller både choklad och kokos. Så chokladbollar kanske man också kan kalla kärleksmums fast det är ju verkligen inte samma sak de råkar bara innehålla choklad och kokos de också. Nu tänker jag avsluta min text innan den svävar iväg och blir alldeles konstig här på fredagsmorgonen, men kärleksmums är gott, speciellt kanterna som blir över.