Först händer ingenting, sen händer ingenting...

...sen händer allt på en gång. Det började med att jag mutade storebror med att vi skulle baka chokladbollar om han åt frukost, så efter att lillebror hade somnat och maken gav sig av för att handla så tyckte jag att det var den perfekta tiden för att baka på. Sagt och gjort vi tar fram allting som behövs för att göra chokladbollar men knivarna till matberedaren är puts väck, jag som inte orkade leka kurragömma med några slöa knivar så jag ringde maken som talade om att han hade lagt dem i skåpet över städskåpet, vilket var helt ologiskt men samtidigt ända stället som de får vara ifred från marodören Sören.Sedan geggar vi ihop smeten, eller för att vara helt ärlig så gjorde matberedaren detta åt oss, efter att det var klart började jag rulla bollar och sonen gjorde det han kan bäst nämligen att provsmaka.

När jag hade chokladbollsmet upp till armhålorna så vaknar lillebror med ett avgrundsvrål och det kan jag förstå för han hade också smet upp till armhålorna, eller kanske inte riktigt så långt upp men till blöjkanten i alla fal. Som om inte detta var nog så ringer min telefon som jag har i byxfickan och jag ber storebror att ta upp den åt mig, jag hade ju så att säga skitfullt i händerna. Jag försöker förklara för honom att man måste putta på telefonen för att få ur den ur fickan men då grabbar han tag i låret så jag nästan viker mig dubbel av smärta men jag får väl skylla mig själv som ville ha hjälp. Sen ringer det igen en minut senare så jag skyndar mig att tvätta av mig smet och gojs och tar upp telefonen, då ser jag att det är maken som ringt båda gångerna så jag försöker ringa upp två minuter efter sista samtalet, tror ni att han svarar? Nej så klart inte så försöker igen inget svar då heller så då börjar jag diska istället, då ringer han och undrar vad jag ville ha för jäst... Allt detta kaos för en liten jäst jag menar de kostar ju inte en förmögenhet, det hade väl bara varit och ta en av varje, vilket han också gjorde men han ville väl dubbelkolla efter som pmskossan snart står i farstun.

Nu ska jag dricka kaffe och äta chokladbollar, sen blir det till att rusa iväg på träning, rusa hem från träning, duscha, leka med femgnälliga-barn, äta mat, lägga barn och sen är det film, cola och en filt som gäller, ja maken får också vara med.

Hoppas att ni har en minst lika trevlig lördag!

En knackning på dörren...

Är mitt uppe i ett blöjbyte när det knackar på dörren. Vad är det med folk att knacka på dörren eller ringa när jag är mitt uppe denna syssla som tar max 1½min att utföra? Men de ligger säkert på lur i buskarna här utanför och ser att "nu går Sara och ska byta en blöja, då ringer jag".

Men iallafall det var en kommunkvinna utanför som frågade om hon fick ställa upp sitt instrument i min trädgård för kartan var fel ritad. Och visst det var inga problem hon fick ju gärna gör de det stör ju inte mig, förens jag en stund senare tittar ut och får se att hon satt upp sitt instrument i mina föräldrars trädgård, helknasigt alltså. Men det hade kanske varit ännu mer knasigt om hon hade satt sig i bilen och åkt 14mil för att fråga en sån fråga och sen åkt 14mil tillbaka för att ställa upp sitt lilla instrument, eller lilla och lilla titta själva. Men hon störde faktiskt inte alls så det gjorde inte så mycket att hon valde fel trädgård :)

När barnet själv får bestämma ;)

Inatt vaknade storebror och ropade på mamma?! Det har inte hänt sen han var jätteliten, det har nästan alltid varit pappa som gäller på natten men inatt var det mamma. Så det var bara för mig att gå upp för jag skulle hålla i madrassen så den inte fick ben och drog iväg honom på äventyr (han såg ett nytt barnprogram på svtplay igår). Två gånger fick jag lägga mig jämte honom och förklara att madrassen bara fick ben om han ville :)

När han vaknade imorse var det pappa som gällde igen: "Var är min pappa? Min pappa måste byta min blöja!"

Summan av det här är alltså att mamma är bra att ha när man har mardrömmar och pappa ska byta blöjor, inte mig emot ;)