Positivt!

Tror att det är bäst att leta fram den här tröjan igen, behöver hitta tillbaka till det positiva tänket!

Ska faktiskt leta fram de tre C:ena (choklad, chips och cola) och mysa till det lite framför tv:n! Något får man ju hitta på när maken är på galej.

-Mamma, mamma, mamma

-Ja!
-Så ropade jag på dig.


En helt vanlig konversation på kvällskvisten hemma hos oss, idag har vi åkt på lite semester fast det känns ganska konstigt att åka på semester till sitt eget hus, men så kan det vara när det inte riktigt blir som man vill. Men nu ska jag inte bli gnällig och bitter för de, vi har ju semester!

Känner att det är dags att följa tröjans råd igen, så nu blir det till att gå och lägga sig tidigt och hoppas på att det har slutat regna imorgon.

De tre C:ena

Den däringa fredagsstämningen infinner sig inte riktigt idag och jag kan inte sätta fingret på vad som saknas. Vi har ju de tre C:ena hemma: Chips, Choklad och Cola, men ändå uteblir fredagskänslan. Hur ska då den perfekta fredagskänslan vara? Ja de kan man ju fråga sig och när jag nu gör detta så har jag ingen aning om vad det är som gör känslan så speciell att man bara sitter och myser. 

Känslan kanske infinner sig om man känner att man har gjort något bra under veckan, min vecka har ju inte varit speciellt rolig med besök hos tandis och spontanbesök av PMSkossan. Då är det kanske inte så konstigt att jag nu sitter här på fredagskvällen och känner mig aningens låg. 

Fast nu får jag sluta vara så bitter och faktiskt glädjas åt det som varit bra i veckan, jag har träffat Sanna (fast frågar man min äldsta son så är de hans Sanna), jag har anmält mig till en kurs (den förtjänar ett eget inlägg så håll utkik), jag har lyckats lämna sonen på förskolan alla tre dagarna denna veckan (seger för mig över min dumma kropp) så denna veckan har inte bara varit skit! 

Måste lägga till denna bilden eftersom jag bara har jullåtar i huvet just nu och det vet jag inte hur det har gått till eftersom jag varje jul försöker undvika dem.

Nu ska jag se Let´s dance och käka chips! Tjipp!

Bytt är bytt?!

Upptäckte precis att min telefon hade blivit utbytt mot en bitring. Sonen på tre år tyckte väl att han behövde mammas telefon bättre och att han inte behövde bitringen (och de hade han ju rätt i det är ju lillebrors). Så nu sitter jag här med en bitring på magen och försöker komma på något att göra idag.

Trodde att jag skulle få utlopp för min rastlöshet på öppna förskolan idag men jag blev bara mer rastlös och det  känns som jag inte gör någonting vettigt. Det är ju fredag idag men med tanke på att det regnar och att jag inte har så mycket planerat inför helgen så känns det som de kunde kvitta. Eller det är klart att jag vill ha helg. Men fick ett tråkigt besked idag och fast jag misstänkte att det skulle bli ett negativt svar idag så är det inte så roligt att få det. Oavsett vad det gäller så är tråkiga besked jobbiga att få, vissa gånger går de fort över medan andra besked kan ta år att bearbeta. Det beskedet vi fick idag kommer jag ha kommit över nästa vecka, då blir det nya tag igen och snart kommer det här negativa tråkiga förvandlas till positivt och glädje! Frågan är bara när?
Så nu hoppas jag att detta negativa ska bli utbytt mot nåt positivt nästa vecka!

Pigg bebis

När den store för en gångs skull sover länge så ligger den lille och härjar som om det inte fanns en morgondag.
Om lite drygt en timme är det frukost och idag är jag beredd, sover inte bebisen får han sitta med vid bordet på en gång så jag kan få mat och bli människa igen. Innan frukost är jag som en osäkrad handgranat som bara väntar på att få smälla av! Igår höll jag på att smälla av och tjuta ihop men sansade mig och sa att jag var tjusig så de andra slapp fundera, fast de märktes kanske lite när jag fick erbjudande om att få hjälp med att bre mackan, du modig Annica tänk om jag exploderat ;)
Den här helgen har varit över föntan, jättemysigt med bra väder. Jag min sanna pessimist hade tänkt snöstorm och hällregn hela dan, ibland älskar jag att ha fel.
Ikväll kommer ett längre inlägg med bilder, nu får ni nöja er med en morgonbild över en svunnen partyfrilla ;)

Hemlig och hoppig och glad

Nu ska jag vara så där hemlig som alla är och skriva att jag har stora saker på gång men kan inte berätta om dem just nu ifall det inte skulle bli något så känns det jättedumt att ha skrivit om det :)

Men en sak kan jag säga och nej jag är inte gravid igen så det behöver ni inte anstränga era små grå hjärnceller med sånna tankar. Nej det här är en helt annan grej skulle man kunna säga och när jag väl berättar så kommer ingen tycka att det är något märkvärdigt mer än jag själv men de struntar jag i för det här är faktiskt min blogg :)

Idag är jag faktiskt väldigt positiv om man bortser ifrån förra inlägget men då hade ju inte panodilen börjat värka ännu. Men nu känns det som att den gamla Sara är påväg tillbaka, hon som hade 1000 saker att göra och som var social och trodde kanske inte så mycke på sig själv men det gör jag nu så de räcker och blir över.
Jag är helt hoppig och stutsig idag så jag vet inte hur jag ska klara några timmar i bilen men jag får väl sjunga eller nåt. Nej just det, det får jag inte göra. Jag sjöng lite när vi åkte ut till ÖF innan och då sträckte min 3åring fram handen mot mig och sa "Tyst, snälla, tyst mamma!" så nej jag får nog snällt mima istället om han inte somnar då jäklar ska de sjungas med, stackars min käre make :)

Funderar på att packa med dessa till min man så han slipper höra mig i bilen i eftermiddag, ska jag vara så snäll? <3

Vi ska som sagt iväg, närmare bestämt till Visingsö för att fira svärmor som fyller år, tänka sig även svärmödrar fyller år, så trevligt :) Så kommer nog kanske inte blogg så mycket i helgen så om det inte blir lika många inlägg som vanligt så behöver ni inte bli oroliga, på söndag är jag tillbaka på fastlandet och hemma hos min dator så jag kan skriva lite länge inlägg. Jag hoppas ju så klart att jag inte ska ha tid att blogg i helgen så datorn få lite välbehövlig semester från mig och mina långa naglar som petar på den stup i kvarten.

Har precis kollat vädret både på smhi.se och klart.se och båda lovar uppehåll imorgon, men jag packar ner regnkläder iallafall för annars kommer det ju garanterat bli regn. Nu ska jag fylla bilen med väskor, vagnar och barn (fast barnen tar jag nog precis innan jag ska köra), sen ska jag hälla i mig kaffe och babbla med mamma när hon kommer hem från jobbet (hon blir nog oxå glad över att få semester ifrån mitt pladder).

Trevlig helg!

Helskotta vilken skrutt dag!

Skulle kunna fylla hela inlägget med svordomar över denna förbenade dag, men låter bli för tror inte att det är så kul att läsa om det, så jag bjuder på en beskrivning av denna pruttdag så att ni kan lida med mig.

Dagen börjar ju bra, sonen vaknar innan mig och går ut i köket där hans käre far sitter och är halvt medvetslös eftersom kaffet inte kommit ut i blodomloppet ännu, så då tycker maken att jo men en flarra välling ska ju pajken ha. Smart, väldigt smart käre J, tack för den starten på dagen. För man blir tydligen så mätt på välling att man bara kan få i sig en banan, vilket man inte klarar sig på fram till lunch kan jag meddela. Fick i mig själv lite frulle och kände att jag nog skulle hinna utan stress, hann inte tänka klart den tanken innan hela jag och bebisen var nerspydda, så bara att byta kläder. När det var avklarat så hör jag hur den nybytade bebisen tar i så han blir blå som en smurf i fejjan, så då var det ju bara att byta blöjan igen. När detta är klart så har jag 15 min på mig innan vi ska vara på plats och då var det blöjbytedags även på den store sonen. Stress och jäkt, men en minut innan vi skulle vara på plats så parkerar jag bilen utanför förskolan. Sen trodde jag att min dag bara kunde bli bättre, haha vem försökte jag lura?

Efter att ha fått kliva in i min yrkesroll och "bråkat" med andras barn, kaxiga små ungar som tror att jag inte vågar säga ifrån. Ha tji fick de och jag fick åter igen bevisat att jag kan, och tänka sig det blev inga fula ord eller höjd röst :) När vi skulle hem så ville sonen stanna kvar så fick tjata, och tillslut muta med nappen för att han skulle följa med (som tur var så hände detta med mutan ute på gården så ingen såg eller hörde mig) Så kommer jag då äntligen ut till bilen, då strular centrallåset och jag tänker några väldigt fula ord som jag besparar mina barn. Får klättra in genom förarsidan för att kunna öppna bakdörrarna, såg nog väldigt roligt ur. Krånglar sedan in en trött 3åring, en bebis som är hungrig som en varg för han har glömt att han fick mat för mindre än 2 timmar sedan och en barnvagn modell större i bilen. Sätter mig själv tillrätta bakom ratten och ser den lilla, lilla minimala spaken vid sidan av ratten. FAN!! Lyset! Testar att vrida om nyckeln i tron om att det kanske finns lite kräm kvar i batteriet (jag menar det var ju bara 4timmar sedan jag parkerade bilen). Men hallå puckoSara, vad tror du att du har för jäkla bil som har batteri som räcker hur länge som helst utan att laddas? Bilen är ju såklart stendöd, säger nu några mindre fina ord och tänker inte ett dugg på att jag har mina barn i bilen, så idag har de fått lära sig vad man säger när bilen inte vill starta :)

Ringer min snälla mamma som kommer och möter oss med sittvagnen så min trötta 3åring slapp gå hela vägen hem, eller rättare sagt så slapp jag tjata hem en trött 3åring, tror inte mina nerver hade klarat de. Som tur var fanns det mat hemma som jag kunde grisa i mig så kändes det lite bättre. Ett stort plus var att jag inte började lipa iallafall, det besparade jag mina stackars barn. 

Så bara för att den här dagen ska bli den djävligaste i manna minne så har jag precis druckit en halv kopp kaffe med mjölk så vi får det lite skrikigt här ikväll. Livet är underbart!

Min stackars lilla skruttbil som envisades med att lysa halva dan så att den inte orkade  köra mig och mina barn hem, vad är de här för fasoner? Tror den är lite sur för att den får stå ute i sånt här väder som på bilden. Så jag är ju glad att den valde att hämnas en dag när solen sken :P

Dag 29 – Mina ambitioner

Stor i orden - liten på jorden!

Min stora utmaning och ambition just nu är att bli mer positiv, men livet är ju så mycket enklare om jag är pessimist. Tänk då behöver man aldrig bli besviken när något dåligt händer för det har jag ju redan bearbetat redan innan eftersom allt jag gör blir skit och dåligt, eller?

Fast å andra sidan så när något bra händer så orkar jag inte glädja mig heller eftersom jag redan har deppat över hur dåligt det skulle gå. Det här med livet är inte lätt alltså :)

Ska jag ha någon ambition kring bloggen kanske? Jo men det borde jag nog ha, nåt mål för annars kommer den rinna ut i sanden snart och är den väl där under så är jag för lat för att gräva fram den igen. Så tänk, tänk, tänk usch blir ju helt matt har inte tänkt på väldigt länge så får nästan tänkvärk i huvet. 

Men tror jag fortsätter som jag har gjort innan, jag skriver mina tankar för att rensa hjärnan så att den inte exploderar och sen när det är någon som läser bloggen och kommenterar antingen i bloggen eller säger något till mig så blir jag jätteglad :) Man kan ju kryssa i de där reaktionsrutorna oxå så vet jag att jag inte är helt själv på min lilla blogg. 

Sen borde jag väl ha som ambition att vara snäll oxå, men man kan ju inte bli nåt man redan är eller? ;) Fast snällare kan jag nog bli, får bara passa mig så jag inte blir dumsnäll för det är ju inge bra. Svammel på er! 

Dag 28 – Det här saknar jag

Känns som att det här inlägget skulle kunna bli ganska negativt och visst jag skulle kunna gnälla om alla tusen saker som jag saknar men vem sjutton vill läsa om de?
Och sen om jag skulle få det jag saknar så skulle jag ju genast sakna någonting annat.
För visst är väl så att gräset är grönare på andra sidan? ;)

Hur kan jag då få detta inlägget att bli ett positivt inlägg, och jag fattar inte varför jag inte tar chansen att få gnälla av mig ordentligt, det är ju inte så att jag inte gnäller annars menar jag.

Men just precis nu så saknar jag kaffe, rena kläder och min timme! (Jag har fortfarande inte kommit över att det är sommartid nu och att jag förlorade en timme i lördags, jag ska nog inte åka iväg på nån längre resa tänk hela resan skulle gå åt till att anpassa mig till den nya dygnsrytmen och sen hade jag fått ta två veckors semeter efter för att komma tillbaka till vanlig tid igen).
Detta är ju bara små saker att sakna men känner inte för att ha ett gråtkalas här på bloggen för det blir så jobbigt för att förklara för min 3åring som sitter jämte mig och kollar pingu.

Sen saknar jag att jag inte kan göra saker utan min bebis men om bara nåt år så kommer jag sakna att inte kunna göra allt med min bebis för då har jag ingen bebis så det saknar jag bara lite ibland, i smyg saknar jag det.

Positiv så jag får ont i magen.

Ringde till storebrors nya förskola idag för att höra hur jag skulle fylla schemat. Fick först prata med en "polare", okej sa jag och tänkte att det är tur du inte ser mig för då hade du sett ett levande frågetecken. Hon var tydligen i från vikariepoolen, så polare blev genast logiskt. Hon var jättetrevlig men hade lite svårt att svara på mina frågor :)

Så det var en av de ordinarie pedagogerna som tog över luren och jag har aldrig pratat med en positivare människa som nästan jublade i telefonen för att hon skulle få ta hand om MITT barn på dagarna, och då har hon inte ens träffat min lille prins ännu. Förutom att jag fick svar på alla mina frågor fixade hon även så att vi ska komma på besök där redan på måndag och det är hans inskolningspedagog som kommer visa oss runt, jag känner redan nu att det inte kunde bli bättre.

Detta var ju andrahands valet av förskola för att den ligger 1km bort men idag har jag ju knatat 3km så det blir ju närmare ändå :) Vi kommer inte byta förskola och då har jag inte varit där ännu. Eller jo det har jag men det var över 20 år sedan!! Jag gick på den förskolan när jag var liten :) Men asså det är 20 år sedan?! Jag kan inte fatta detta.

Sen en annan sak som är rolig är att de jag pratar med i Ljungby fattar vad jag säger, jag behöver inte säga att jag heter Sara och inte Saga, femtioelva gånger när jag presenterar mig. Det tycker jag är jättekul.

Avslutar med två bilder för att det är roligt med bilder :)

Nu ska jag snart äta nudlar, det har jag inte gjort sedan i december, åhh vad gott det ska bli :)  

Så här ville sonen sova inatt, på en minimadrass på golvet. Jag undrar lite om det är trots eller febern som talar?