Att se eller inte se?

När klockan var halv åtta hade jag bestämt mig, jag skulle minsann inte titta på årets melodifestival. Jag menar jag missade förra veckans deltävling för att jag och maken hade garagerensning, eller maken hade garagerensning jag satt på en pall med mobilen i högsta hugg och följde mello genom facebook, så jag kan ju lika gärna missa kvällen tävling också. Men nu när det bara är tio minuter kvar så känner jag hur blicken ideligen dras mot klockan, än hinner jag hämta de tre C:ena (cola, chips och choklad) som behövs för att göra mellokvällen komplett. Än hinner jag ställa in rätt kanal på boxern, slänga mig i soffan och dra en filt över mig. Men jag hade ju bestämt mig för att jag skulle strunta i det, jag satt till och med och blev lite vemodig över att jag hade förlorat ett av mina stora intressen, nämligen melodifestivalen. Jag kom på mig själv med att bli deppig över att jag skulle missa årets festival och då slog det mig, Det är inte försent, jag kan fortfarande se det om jag vill och nu är det nog så att jag vill. Tre minuter kvar, än hinner jag, inget att deppa över bara fixa det istället. Kanske är jag lite deprimerande men det skiter jag i, jag ska ju förbövelen se melodifestivalen!

Skrivpuff: Depression

Mello

Eller rödlök som min telefon ville skriva. Tycker inte det fanns några speciellt bra låtar ikväll. Dock gillade jag mellanakten den kunde vi ha skickat.

Schlagerbebisen på bilden om ni undrade. Han studerade noga hur dansarna gjorde. :-)