Idag fyller barnens morbror tillika min lillebror år och det talade jag om för sonen imorse men jag fick bara till svar att det ville han minsann inte alls höra talas om för om det inte var hans födelsedags snart så kunde det kvitta. Nu sa han inte exakt så men det var det han ville säga! Men firat blev det, vi har som alltid på min brors födelsedag ätit smörgåstårta!
Det gick verkligen hur bra som helst att hämta sonen från förskolan idag, jag tog med mig pulkan och blev nog årets mamma på kuppen, inte mig emot. Men han gillade inte riktigt att jag inte körde på den vita snön, jag tycker ju att den snön jag körde på var vit men tydligen så dög den inte. Jag skulle ju köra i snövallarna begrep jag väl. Sen tog jag med honom till lekparken och där tänkte jag att vi skulle åka utför i en jättebrant backe, eller den är inte så farligt brant men tänkte att det var en lagom backe för oss att börja åka i. Vi satte oss försiktigt i pulkan så att den inte skulle åka ifrån oss och när vi satt klara så lyfte jag upp fötterna i pulkan och det var dags för oss att svischa nerför backen, men pulkan stod still, den rörde sig inte en milimeter och när vi hade provat tre gånger på lite olika sätt men med samma reslutat så gick vi hem. Sonen som inte har åkt speciellt mycket pulka utför var nöjd ändå och jag gick hem och beklagade mig för både min mamma och make, även för min bror som kom senare kom hem för att äta smörgåstårta och alla skrattade åt mig. De säger att det inte alls var någon backe utan att vi satt på nästan plan mark och att det var därför som inte pulkan rörde sig, men jag tror att det var något fel på pulkan för nog sjutton är det en liten backe i alla fall och hade pulkan rört sig minsta centimeter så hade det sugit till i magen, på mig i alla fall.
Det är inte lätt när det är svårt, men här kommer en bild på pulkamästaren!
