Nu måste barnen verkligen börja på förskolan igen

Det märks att det har varit jullov, barnen sover länge på morgonen och vi har mys mest hela tiden, dock bråkar de som hund och katt och kivar så fort man vänder ryggen till. Men det är inte därför jag vill att de ska tillbaka till förskolan imorgon utan det är för att jag tycker att de behöver lära sig lite andra sånger än luciasångerna som just nu går varma här hemma. 

Vad sägs om lillebrors version av Lusse lelle:

"Lusse lelle, lusse lelle, lusse lelle, lusse lelle, lusse lelle, elva nätter, lusse lelle, lusse lelle, lusse lelle..."

Eller bjällerklang kanske:

"Bankebang, bankebang, binga så de hörs, Bankebang, bankebang, bankebang, bankebang bankebang, bankebang, bankebang, bankebang, bankebang, bankebang, bankebang, bankebang..."

Eller luciasången:

"Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där..."

Sen får vi inte glömma Våran tomte heller:

"Våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte,våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte" Helst ska man springa som om man var skjuten ur en raket när man har sjungit två strofer. 

Jag har försökt att sjunga någon annan sång men då säger den lille killen till mig att "Nu räcker det med sång mamma". 

Den enda sången som inte är en jullåt som går hem hos vår lilla solstråle är coppanana, gissa vilken det är?

Jag är tydligen för ung

Det är något speciellt att gå ut första gången efter att man har barn, man kan inte längre gömma sig bakom ett gullit leende eller en pratkvarn utan nu är man själv i centrum igen. Man kan inte skylla fläckarna på kläderna på sina barn och inte heller att man har ett halv sminkat ansikte, eller visst man kan skylla på dem men då måste jag ju upprepa frasen "Jag har barn hemma därför ser jag ut som en julgran i januari" och vem orkar umgås med mig om det är det enda jag säger.

Första gången jag gick ut och festade efter att jag hade blivit mamma så kommer vi glada och lite runda under fötterna till nattklubben och då blir jag stoppad av vakten som vill titta på mitt leg, visst det går bra jag menar jag är ju 24år klart att jag ska komma in. Det var 25års gräns den kvällen, men jag hade tur och kom in i alla fall och det tror jag det, vi var nog totalt 40 personer på hela stället.

Imorgon är det alltså dags att ge sig ut igen, det är första gången sedan nummer två såg dagens ljus, vi ska börja på restaurang och sedan var tanken att vi skulle fortsätta ut och skaka rumpa men det är tydligen 28års gräns där, hur är detta möjligt?! Undra om jag kommer ha samma tur denna gången eller om vi helt enkelt får hitta ett annat ställe att parkera oss på där vi kan ta ett glas vin och bara prat, det låter inte helt tokigt det heller. Men lite irriterande är det att jag aldrig verkar vara gammal nog att få komma in.

Snö... blev inte som jag tänkte

Snön är otroligt fin där den nu ligger och lyser upp den annars så mörka och gråa värld vi lever i för tillfället, men den var inte lika fin när den slängde sig det hårdaste den kunde i ansiktet på mig när jag gick hem ifrån förskolan idag. Den var inte lika fin när det låg i drivor på trottoaren så att jag fick gå på vägen istället, hade det inte varit för snön och kylan så hade jag haft en trevlig promenad hem, istället gick jag med en skrikande ettåring i vagnen. Nu tror ni förstås att det var för att han också snön slängd i ansiktet, nej det tyckte han var fränt men han var ju tvungen att ha vantar på sig. Frågar ni honom är jag nog en väldigt dum mamma som inte vill att han ska frysa om händerna. Det är verkligen synd om honom så grym jag är som tvingar honom att ha på sig vantar, jag menar han är ju snart 13månader då borde han ju få välja själv om han ska ha vantar eller ej. HA det kan han ju glömma de närmaste femton åren kommer jag kasta vantarna efter honom om han glömmer att ta på dem, de närmaste tio åren kommer jag springa ifatt honom och ge dem till honom och de närmaste fem åren kommer jag brotta ner honom på golvet och ta på honom vantarna, det är kärlek det!

Jag hade faktiskt tänkt skriva ett väldigt fint inlägg om hur fantastiskt det är med snön och hur mysigt det är, men den där helvetespromenaden hem idag förstörde alla mina fina tankar om snön, jag hoppas på en bättre dag imorgon!

Jakten på den försvunna snutten

Allt började igårkväll när storebror skulle gå och lägga sig, hans älskade grodsnutte gick inte att hitta, vi vände upp och ner på hela huset och kollade extra under hans säng men den gick inte att finna någonstans. Tillslut säger han själv:
"Mamma, jag måste sova utan snutte" och då gick mitt mammahjärta sönder lite, men han tog en lite bil i handen istället och efter lite längre tid än vanligt så somnade han.

Vår jakt fortsatte och vi var inne på barnen rum igen även fast de sov båda två, men nej vi hittade den inte. Jag kunde inte sitta still och titta på tv utan var tvungen att springa och titta på nya och gamla ställen så fort programmet blev tråkigt eller när det var reklam.

Jag gör allt för mina barn, kom inte och säg något annat. Igår kväll tog jag och mamma en ficklampa och gick ut till soptunnan och dök för att se om den försvunna snutten lyckats hamna där, men icke där heller. Men jag kunde somna i alla fall för då visste jag att den inte låg och gosade ihop med gamla blöjor och andra sopor. Jag är väldigt glad att varken jag eller mamma stod på öronen ner i soptunnan, det skulle nämligen mycket väl kunna ha hänt.

Natten har varit orolig och han har kommit upp många gånger, maken försökte ge honom en ny snutte som ser precis likadan ut men det var inte populärt.

Men så imorse hittades den en låda under sängen, där låg den snyggt och prydligt. Vi hade ju dragit ut dessa lådor och kolla bakom dem men vi missade tydligen att titta i dem.

Slutet gott allting gott!

Gå långsamt

För någon vecka sedan skrev jag om två sätt att gå en km, idag testade vi ett tredje. Sonen som förövrigt sov när jag kom till förskolan ville absolut inte cykla hem utan han skulle gå, sagt och gjort jag satte cykeln på vagnen och tog av honom hjälmen. Sen började vi vår vandring hemåt, i sakta mak. Ett steg fram och sen en paus, det tog 45minuter, jag trodde jag skulle somna ibland så långsamt gick det.
Men man hinner ju prata en hel del när man går så sakta, tyvärr fick ju inte jag öppna munnen för så fort jag försökte så sa sonen:
"Snälla mamma var tyst, du vill vara tyst nu mamma." Eller "Jag sa ju att du ska vara tyst!"
Så det var inte mycket att be för utan det fick bli en tyst vandring hemåt.
Men sonen babblade på lite i nedförsbackarna i alla fall, då var han riddare tills han tröttnade på det och blev en morot istället men det var inte kul så länge för han bet sig själv i fingret och det gjorde ont. Sen försökte han stoppa alla bilar men de var ingen som stannade bara en som tutade men de kommer hon att få höra imorgon att hon inte skulle ha tutat hon skulle ju ha stannat. Det är tur att det var en av pedagogerna på förskolan så att han kan säga till henne imorgon.

Men nu är vi hemma i alla fall och det här sättet att gå hem kommer inte jag att föreslå det är ett som är säkert.

Bajslåten

-"Snälla, snälla mamma kan du inte sjunga bajslåten?"
-"Bajslåten, vilken är det?" 
-"Bajs, bajs, bajs, nej jag kan inte, jag låtsas"
-"Menar du bajsparaden?"
-"JA snälla mamma sjung bajsdanaden"
-"Nej mamma kan inte den heller"
-"Bypiskt (typiskt)"

Sen sjöng vi ekorrn satt i granen istället mycket bättre promenadlåt tycker jag, för detta samtal utspelar sig alltså när vi är på väg till förskolan och sonen är några meter framför mig så vi får nästan skrika till varandra. Ingen dag är den andra lik säg det ju så förhoppningsvis var de första och sista gången vi diskuterade bajslåten när vi är ute och går.

För er som inte vet så kan jag tala om att bajsparaden är en av utbildningsradions ballongsånger som ibland visas på barnkanalen, här hittar ni mer info om ballongsångerna om ni blev nyfikna.

Ett stort hål i huvet

Det känns som jag har ett stort hål i huvudet, ett sånt där hål som blir av för många frågor. Men visst är man tre år så finns det inget och jag menar inget som heter för många frågor. 

"Mamma, vad gör du?"

"Mormor, vad gör du?"

"Morfar, vad gör du?" 

"Pappa, vad gör du?"

"Mamma, vad gör jag?"

"Mamma, vad gör vi?"

"Mamma, vad gör dom?"

Som ni märker så kan det kommer väldigt många frågor ur en barnmun och jag hinner knappt svara på den första frågan innan nästa kommer som en projektil och träffar en. Jag tycker det är underbart att höra honom prata och babbla men mitt stackars lilla huvud blir alldeles trött och slut och vill bara lägga sig ner på marken och skrika att "nu får det vara nog!". Men det går ju inte för sig, så vi tjatar på. Han frågar och jag svarar. 

Det finns stunder då jag känner att jag orkar inte mer, jag blir ofta trött på tjat och att behöva säga nej mer än en gång för att min älskade unge inte vill lyssna på mig. Det är inte alltid lätt att vara förälder, det är inte heller så roligt jämt men säg de i livet som alltid är kul. Jag skulle aldrig någonsin byta bort mina barn, även om jag vissa sekunder önskar att någon annan tog hand om dem. Men så får man en liten vila på 5minuter eller som nu det har gått en hel kvart då jag har fått sitta själv och bara sitta. Då orkar jag en stund till. Får jag bara gnälla av mig lite så känns allt så mycket lättare sen. 

Snart ska vi fika och jag vet precis vad vi kommer prata om, dagen ämne är ju som bekant :"VAD GÖR VI?!"

Tänk vad en promenad kan innehålla

Idag bestämde jag att nu var det minsann dags att jag fick lite egentid i form av en promenad i skogen, sagt och gjort letade fram hörlurar och loggade in på spotify på mobilen, började knyta mina skor när storebror kom ut i hallen och ville följa med. Det går inte att säga nej då, så det fick bli att lämna mobilen hemma och ge sig ut i skogen och upptäcka den ur min tre årings ögon och öron.

Så fort vi kom ut på stigen så hoppade rötterna på mig och mina rumpskor vinglade så nu sitter jag här med en vrickad fot. Men jag kunde ju inte vända hem då, ledsen son var inget jag ville ha med mig hem, så vi fortsatte. Vi gjorde fotspår i leran, lärde oss hur en ormbunke ser ut och att när man får ont i benen måste man sätta sig ner på marken tills någon lyfter upp en och bär hem en.
Det var en mysig stund och kände dofter som blöt jord, kompost och nyklippt gräs. Vi hörde maskinerna som bygger uppe vid maxi, dessa blev sonen först rädd för men sedan när ljudet hördes för tredje gången så var det han som lugnade mig "det är stora maskiner mamma, ingen fara".

Vissa dagar är lättare än andra att vara mamma på.

Som barn på nytt!

Barnasinnet kom fram idag vill jag lova, fem timmar på lekland lockade till och med fram barnet inom mig, nu sitter jag här med ont i nacken och handleden så lekland verkar vara farliga för mig, men ack så roliga. Idag var vi inte själva på leklandet utan var där med vänner och jäklans vad mycket roligare det var, mycket kaffe, många skratt, många rusa efter barn som inte vill sitta still, mycket rutchkaneåkande och många bollar. 
Bebiskräk och bebisgos hanns oxå med, lillebror fick tag i tröjan på en liten bebistjej och drog henne till sig, sötlöken, fast gör han så där om några år så är han nog inte lika söt.

Självkänslan och självförtroendet höjdes några snäpp idag, jag vågade nämligen åka rutchkana (dock ska jag hålla händerna i knät och inte försöka bromsa med dem om det blir en nästa gång), jag vågade springa med min son och hoppa och leka precis som en "riktig" mamma, jag blev inte heller superhispig över att sonen for fram som en ångvält och tror att han är odödlig, tänk jag kanske sakta med säkert börjar komma in i rollen som kravallismamma och pojkmamma. Jag vet det har tagit ett tag men att spendera ett halvår i sängläge bättrade ju inte på höns- och hispmamman, det är ju ett som är säkert.

Nu blir det några dagar som ska fyllas med aktiviteter men det blir nog inga större problem, jag har tagit med mig tre pocket böcker, tror ni att jag kommer få läsa någon utav dem? Vi får väl se men hade jag inte tagit med dem så hade båda barnen sovit middag i två timmar samtidigt varje kväll och sen ändå somnat vid klockan sju på kvällen. Men nej så kommer det inte bli, ikväll somnade barnen efter halv tio båda två och detta trotts fem timmar på lekland och sen att storebror bara sov en halvtimme i bilen upp, men han hade ju fullt upp det var ju sandlådor som det skulle lekas i, det var barnvagn man skulle provåka och sen följde han med pappa och farfar till affären, klart att han inte har tid att sova, det borde jag väl begripa?!

Nu blir det vetevärmare på nacken en stund och sedan lite chilistift innan jag ska försöka sova ikapp lite förlorad sömn, har sovit  4-5 timmar per natt de två senaste nätterna, jag är van att sova 8-10 timmar. Imorgon blir det kaffe, kaffe, kaffe!

Nattinatti!

Trädfällning, sniglar, försvunna barn och alltid säga nej

Idag har vi (främst maken) röjt i trädgården och rensat bort en hel del ogräs som tyckte att de kunde inta vår trädgård nu när vi inte är här så ofta. Synd för dem att vi tänkte annorlunda och nu ligger de i säckar i väntan på att de hamnar på tippen imorgon.
Efter att ha känt mig orkeslös och sjuk nästan hela dan så tröttnade jag på att det gamla fortfarande styr mitt liv så efter kaffet så bytte jag och maken plats, han tog barnen och jag gick ut för att rensa garageuppfarten, när jag hade gjort de värsta där kom barnen ut och med sig hade de sin far som började borsta av plattorna. Då fortsatte jag med att rensa bort maskrosor som hade slagit rot i rabatten utan att fråga om lov, de skulle de låtit bli, det blev en ganska stor hög om jag får säga det själv och det är min blogg så det får jag. Sen när jag var som mest upptagen med att rycka maskrosor så upptäcker jag alla dessa sniglar som har skapat sig ett paradis bland våra maskrosor,  stockrosor och alla andra rosor och krafs som vi har i rabatten. Och jag hatar sniglar jag tycker de är läskiga och äckliga så maken fick snällt ta över min syssla så klippte jag ner lite vissna rosor istället.

Sen visade maken alla träd som växte i häcken och då var det bara att bli skogshuggarSara och sen var björken, asken och lönnen ett minne blott :) Ja idag var det faktiskt kul med trädgårdsarbete, tänk jag kanske är en liten trädgårdsmänniska ändå? Fast det här med att odla och grejer det vettetusan alltså men man ska väl aldrig säga aldrig rätt som det är så kanske jag odlar potatis i en låda!

Storebror skrämde slag på sina stackars föräldrar idag oxå, när vi höll på som bäst med att plocka ogräs och  sopa plattor så såg jag att hans sopkvast låg slängd på marken och han var borta. Gick fram på framsidan men där var han inte. Ropar på maken och nej han hade inte sett honom, jag rusar ut på gatan och tittar men nej han är inte där heller, maken går ett varv runt huset och vi ropar men inget svar och ingen son. Nu börjar oron komma smygande men jag har inte panik ännu, tänkte att jag får ju kolla om han mot all förmodan har gått in innan jag ringer polisen och militär och beordrar de gamle pensionärerna på gatan att bilda skallgångskedjor och tur var nog det för när jag öppnar dörren så ligger tjocktröjan slängd på golvet och skorna är avtagna, ropar på sonen som kommer ut i hallen och tittar lite fundersamt på mig och säger "Mamma vill vara ute" sen puttar han lätt på mig så att jag tar ett steg bakåt och står då på trappan så att han kan stänga dörren om sig igen. Stora killen som vill vara inne själv och leka, sen att han ger sina föräldrar en mindre hjärtinfarkt det bekom inte honom.

Sen har jag nog blivit en sån däringa mamma som alltid säger nej, i alla fall om man ska lyssna på storebror. Idag tjatade han om att få ta ut som bobbycar och jag sa nej jag vill inte att du har den ute för då får du inte ha den inne sen. Men han fortsätter att tjata och jag slutar att vara pedagogisk och säger bara nej! Det blir då en sån där mycket vettig konversation som går ungefär så här: Jo, Nej, Jo, Nej, Jo, Nej! Då sätter han sig på sin bil och vänder ryggen mot mig och börjar mumla någon harang som jag först inte hör, men han upprepar samma sak igen och igen, tillslut hör jag vad det är han säger "Mamma säger bara nej, nej, nej jag får inte ta ut bilen. Jag måste ta ut min bil. Mamma säger bara nej, nej, nej. Mamma säger bara nej, nej, NEJ!"
Ja vad ska jag säga om det? Ibland blir det faktiskt så att man som mamma säger nej och då får man väl vara beredd på att barnen kommer bli lite sura och försöka ge en dåligt samvete tillbaka och ibland så lyckas de faktiskt, men nej han fick inte ta ut bilen!

Pinsamma mamman

Ja det är tydligen jag som är det, men jag trodde det skulle dröja några år innan mina barn började skämmas för mig, men tydligen inte. Jag får varken sjunga i bilen eller dansa här hemma fören min treåring skriker "sluta mamma du vill inte" Nähepp det vill jag visst inte då?! Då får jag väl sjunga när han sover i bilen eller när jag kör själv och dansa får jag väl göra i smyg :)

Men jag kan förstå honom jag hade nog oxå skämts för mig om jag var min mamma och jag får väl se de som att han älskar mig och det är därför han är talar om för mig när jag ska sluta göra saker som kan skada mig själv eller andra ;)

Sådan mamma sådan son eller?

Inom loppet av ett dygn så har både jag och storebror lyckats bita oss själva i fingret när vi äter. Vill bara tala om att det gör jätteont, verkligen jätteont. Nej jag tänker inte tala om hur man bär sig åt, men det måste vara när du minst anar det så att du biter till ordentligt, annars gills det inte.

En annan sak som jag upptäckte idag var att han gör det jag sa att jag skulle göra när jag var liten.
Jag var nämligen ett väldigt envist barn (säkra källor säger detta, jag är däremot skeptisk) och skulle inte lära mig cykla. Så sommaren innan jag skulle börja i tvåan så försökte pappa lära mig att cykla, vi åkte ut till stora parkeringar på stans industrier och tränade, så uppenbarligen så var jag kass på att cykla eftersom vanliga cykelvägar verkar varit för smala. Men jag sa då att jag kunde springa jämte mina kompisar när de cyklade så slapp jag ju lära mig cykla, mycket praktiskt och så att jag kan lösa problem det märktes redan där. Så idag när vi springer till förskolan (det är tydligen den nya, tur att de är sommarlov i 8 veckor så kanske han glömmer av de här dumheterna) då cyklar hans kompisar ifatt honom, men tror ni de kunde cykla ifrån honom? Nej han sprang jäklar i de och vann, min son kom först till förskolan och han är yngst av barnen som tävlade, eller de var ju ingen uttalad tävling men min son vann!

Jag lyckades lära mig cykla den sommaren så jag slapp springa jämte och det hade nog sett dumt ut eftersom det var hjälmtvång på utflykterna i skolan.

Gekås, tanter och tvåmannatält

Ni som känner mig vet att jag älskar att åka till gekås i Ullared och kommer oftast hem nöjd och glad. Men idag när jag och mamma var där så blev jag jättebesviken över att nästan inga kläder passade mig, det är inte ett dugg kul när man upptäcker att den minsta storleken påminner om ett tvåmannatält som lilla jag har stuckit upp huvet genom. Men jag hittade en massa kläder till både maken och barnen så det är jag hel nöjd med, plus att jag hittade 3 pocketböcker som kommer bli perfekta dammsamlare i bokhyllan undra just när jag kommer ta fram och läsa de böckerna som redan är dammiga?

Sen undrar jag varför vissa kärringar stoppar sandpapper i mormorstrosorna innan de packar in gubben i bilen för en utflykt till Ullared? Jag menar det skadar inte med ett leende eller ett ursäkta när du har kört av hälsenan på mig för tredje gången på två minuter, det är liksom inte så att de gör mindre ont för att du kör på flera gånger. Sen finns det naturligtvis de som ber tusen gånger om ursäkt och de vet inte till sig hur ledsna det är så det slutar med att jag nästan ber om ursäkt för att jag blev påkörd istället bara för att lindra deras dåliga samvete. Olyckor händer och man får ju räkna med att bli påkörd i alla fall en gång under besöket. Sen hör det till med lite rumpgnugg med främlingar oxå när man står i trånga gånger, jag ser det som lite extra närhet och det kan man väl inte få förmycket ut av eller? För att återgå till sandpapperstanterna så måste jag bara säga en sak till och det är att jag förstår inte varför ni asar med er gubben? Är han bara med som chaufför och plånbok eller? För han får ju varken gå dit han själv vill, titta på de saker han  vill, han får inte välja kläder eller för den delen storlek på sina egna kläder så vad ska han med och göra?

Sen när vi körde hem så såg vi exempel på bilar som helt verkade sakna backspegel eller så behöver man inte använda den när man kör på motorvägen vad vet jag, jag har ju bara haft körkort i 8år, åtta år?! Det är ju en sak att min son på tre år gör slalomomkörningar och går in bakom framför sina kamrater när det inte finns någon lucka, det är helt okej beteende när man är tre år och har uppvisning på förskolan. Men när man kör bil på motorvägen och kastar sig ut i omkörningsfilen utan att titta om det kommer någon bakom så fyra andra bilar får hänga sig på bromsen för att inte olyckan ska vara framme, när sedan idioten har kört om bilen han skulle köra om så kastar han sig in framför den bilen som får bromsa och sen är han ikapp bilen framför på mindre än en minut och kastar sig åter igen ut framför de andra bilarna som försöker köra om på ett mer lämpligt sätt och inte kör slalom mellan filerna. Men som sagt vad vet jag?

Fick en sån bamsekram när jag kom hem och den kan jag leva länge på, jag orkade till och med hålla fast vid mitt ord vid ett trotsutbrott tidigare i kväll, alltså borde jag åka till Ullared oftare eftersom det verkar vara hälsosamt med avkörda hälsenor och rumpgnuggningar för en trött mamma som mig. Men jag ska nog undvika tvåmannatälte det var inget positivt med det alls, eller jo att jag upptäckte detta innan jag kom hem (hade tänkt ta kläderna utan att prova, ja alltså betalat dem så klart inte sno, men mamma övertalade mig att prova, tack snälla mamma).

Jag har samlat tantpoäng idag oxå, nej inget sandpapper i trosan, jag har köpt en beige scarfs med rosor på och guldtrådar i, mamma säger att det är en tantscafs och mamma har väl alltid rätt eller?

Tjollahopp!

Väderkvarnsbebis!

Min senaste statusuppdatering på facebook var: "Tio, tio, tio! Glöm inte andas oxå, andas är viktigt!"
Anledningen till detta ser ni har nedan:

Jag förstår inte hur det gick till, det var ju jag som höll i skålen men det var inte jag som slängde den på golvet. Förstår fortfarande inte hur en bebis armar kan växa till två meter på bara nån sekund och sen återgå till normal längd sekunden efter att den har grabbat tag i skålen och slängt den på golvet så det blir kalops överallt. Vi hade ett likande missöde med just kalops tidigare i veckan, jag tror att det är något i den där kalopsen som tar fram väderkvarnen i min bebis. Fast iofs så är gröt, rödspätta och kyckling oxå bra på att plocka fram den egenskapen så jag kan nog inte bara skylla på kalopsen, även om jag hemskt gärna skulle vilja för då hade de blivit kalopsförbud här hemma.

Skadeglad, väderkvarnsbebis?

Men mamma hur kan du tro att det var jag som välte ner skålen på golvet, ser du inte så fint och lugnt jag sitter här med händerna vilandes på stolen!

Inbillar mig själv att det är inne att lukta kalops! Jag menar jag är ju nyduschad och hinner inte slänga mig i duschen en gång till så ja får helt enkelt lukta kalops. Det hade kanske inte gjort så jäkla mycket om de nu inte var så att jag skulle till sjukhuset idag. Men jag inbillar mig att de har känt värre odörer från någon annan, jag menar mina kalopsinsmorda ben kan inte vara de värsta de varit med om, eller kan de?

Avslutar med en uppdatering om hur det gick med mascaran, bättre lycka nästa gång som sagt!

En grötmarodör har flyttat in

Jag kan inte begripa varför man måste vifta med armarna när man äter gröt, fast vad vet jag? Jag äter ju inte gröt! Undrar om gröten smakar bättre om man flaxar, vevar och slår med händerna, roligt var det tydligen, för en av oss gapskrattade hela tiden, jag tänker inte säga vem av oss.

Efter frukosten imorse så hade vi gröt överallt, i håret (både på mig och lilleman), på stolen, i mitt kaffe (nej de var ingen smaksensation som ni måste prova), hunden, bordet och förhoppningsvis lite i lillemans mage.

Så nu sitter jag här och funderar över vad jag kan ta med för mellis när jag ska ut och gå snart, funderade på banan men om han leker väderkvarn när han ska äta den oxå så blir de banan i hela vagnen och då tror jag att jag bryter ihop en smula. Chansa på att han inte blir hungrig? Nej jag är inte galen på de viset. Välling? Krångligt eller är det lätt (jag har inte kommit in i några rutiner vad det gäller maten nu efter amningen, det funkar jättebra hemma men så fort vi ska bort så tappar jag huvet lite). Det får bli en burk fruktpuré och sen några majskrokar så får jag väl sanera vagnen sen om det skulle behövas (lägg märke till om ;) ).

Nu börjar de bli lite bråttom att komma iväg så får hälla i mig kaffet (utan gröt) och sen göra mig iordning.

Bakåt! (Skryt!)

Här hemma går det bakåt just nu och det är inte populärt vill jag lova. Arg som ett bi försvann min lille bebis in under ett skåp idag, han skulle ju såklart inte in under skåpet utan fram till sina leksaker som han hade kastat ifrån sig. Tur att han har en snäll mamma som drar fram honom (men vad har man annars mammor till?) och en snäll bror som kryper in under skåpet och hämtar det man har glömt. 

Sittkung är min lille son oxå, nu sitter han jättelänge innan han dyker, kastar sig bakåt eller faller åt sidan. Det är nästan så jag vågar lämna honom sittandes på golvet utan amningskudden runt honom. Det är förövrigt ett jättebra tips, när bebisen ska träna på att sitta släng då amningskudden runt honom/ henne så trillar de mjukt :)

Det här blev lite av ett skrytinlägg men jag är stolt över mina barn och då får man skryta lite!

Sötlöken!

Jag skulle kunna...

...skriva ett helt inlägg och berätta för er om min eländiga rygg som just nu gör så ont att jag går som en gammal gumma som har burit kossor fram och tillbaka till marknaden hela sitt liv. Men jag väljer att fokusera på något positivt istället, vi har inga ouppackade flyttkartonger längre, iallafall inte inne i huset, vi har några i garaget men de räknas inte för de ska inte packas upp förens vi kommer till vårt hus :)

Har varit i farten sen klockan sex imorse så nu börjar det dra i ögonlocken så jag får se om jag lyckas hålla mig vaken längre än barnen ikväll, men det blir väl som vanligt är jag uppe längre än kl nio så blir jag hur pigg som helst, men jag har lite att skriva så det hade bara varit bra om jag fick några timmar för mig själv ikväll :)

Sen finns det kanske lite tid över för Bones oxå, för nu har det snart gått en vecka utan ett enda avsnitt, det har ju varit lite ESC ivägen, eller ivägen och ivägen är kanske att ta i Sverige vann ju, VI vann ;) Åh nu är det ju roligt att titta på melodifestivalen och inte bara ett tvång som det varit de senaste åren, för jag skulle aldrig förlåta mig själv om vi vann hela skiten (vilket vi gjorde i lördags om ni skulle ha missat de) och jag inte tittade.
Sen har jag valt att inte skriva om det här fören nu och det är för att jag fick stränga order om att jag inte fick börja gråta om Loreen vann, då hade jag fått gå ut och det var ju mitt i natta och mörkt ute så nej tack fick blinka bort några tårar så inte lillebror skulle bli arg på mig. Jag menar nu är han ju mycket längre och starkare än mig så då kan man ju inte bråka som man vill :P Så nu har jag hämtat mig från den chocken och kan skriva utan att lipa som en mamma med en 6månaders bebis som precis har slutat amma så hormonerna sprutar ur näsa och öron på henne, eller vänta jag är ju en sån mamma bäst att jag gråter lite nu för att kompensera ;)

Mors dag!

Här kommer mina högst personliga tankar kring fenomenet mors dag (fars dag).

För det första, hur tänkte de när det la dagen på en söndag? Om man nu ska fira så tycker jag att det hade varit mycket bättre att göra det på en lördag, då hade man ju kunnat fira lite ordentligt. Men nu är det alltså på en söndag, så då är det söndagsmiddag och alla ska låtsas vara pigga och glada när de egentligen sitter och våndas över det sista glaset de drack kvällen före. Inte för att jag är ute och slår klackarna i taket längre men jag har facebook så jag hänger med i vad som händer på stan iallafall :)
Sen förstår jag inte varför det måste finnas en speciell dag när man ska fira sin mamma eller pappa, räcker det inte med att de fyller år? Jag menar när är det barnens dag?! Hallå orättvisa! Kom nu inte och säg att det är barnen dag 355 dagar per år, för det står inte så i almanackan.
Och nu när jag är mamma måste jag bli firad av maken då eller ska jag fira min make på fars dag? Jag menar han är ju inte min pappa och jag är ju inte hans mamma, det hade varit ganska konstigt och äckligt med för den delen så nu släpper jag det.

Har idag varit hos min mormor som så gärna ville bjuda på middag, det skulle hon vilja göra varje söndag men det går ju inte. Men hon har varit med länge nu och vet att om hon bjuder in till middag på mors dag så tackar ingen nej, smart tänkt där mormor, det knepet ska jag nog sno från henne när mina barn är utflugna om sisådär 50år :)

Så mors dag fyller ju sitt syfte om det får familjer att träffas, om de behöver en anledning för att träffas, det behöver ju inte alla men en del behöver en spark i baken eller att det är en speciell dag i almanackan där det står att man ska fira. Men för min egen del så är det en vanlig söndag :)

Jag har inte firat min mamma med något speciellt idag, jag har inte ens ringt henne, för det kändes lite överkurs att ringa när vi bor i samma hus men annars brukar jag iallafall ringa så i år så länkar jag till hennes blogg istället där man kan hitta presenter till nära och kära eller annat löst folk som gillar ;)

Silveringrid det är min mamma de :)

Iglar, gräsätning och kottar i trosan

Årets första dopp är avklarat, fast nu var det inte jag som badade utan det var sonen som tog sig lite vatten över huvudet. Han verkligen älskade att vara i vattnet så det blev lite sorgligt när han skulle gå upp. Han både grät och protesterade högljutt när det var dags att gå upp och det tyckte vi att det var när han huttrande stod still i vattnet med blåa läppar, men han var alltså av en annan åsikt. Han ville ju bada mer med de andra barnen som var där, så härligt att se honom spana in de äldre och sen härma de han såg att de gjorde, idag var det lerinpackning ganska harmlöst kan jag tycka :)

Bada, bada. Årets första men absolut inte sista bad för den här lille killen.

Igel som försöker äta upp maken.

Vet ni vad?! Nä så klart att ni inte vet men kunde inte låt bli :) Alltså det fanns iglar i sjön (jag föredrar att inte tänka på de när jag hyllar badplatsen längre ner i inlägget). Så läskigt, tänk om man badar i sjön och sen kommer upp med en kompis på benet, vad gör man då? Får se om jag vågar bada nåt i sommar överhuvudtaget.






Vi var ett helt gäng med familjer som hade stämt träff vid badplatsen (fejjan är bra att ha), det hängde till och med ballonger där vi skulle svänga ner men de såg inte vi så det blev en tvärnit och lite backande men sen var vi på rätt väg igen. När vi kommer fram så upptäcker jag att vi visst var först, ja jag är tidspessimist och idag vann jag över min tidsoptimistiske make, men till mitt försvar så var vi bara 10min tidiga. Fast själva var vi inte det var två gubbar eller farbröder på stranden som skulle såga ner ett träd. Ni skulle ha sett de bilderna jag fick i huvet när han sa de, jag såg en massa barn som låg under det nersågade trädet så ja där fick mina redan nervösa fjärillar vatten på sin kvarn och jag var nära att springa tillbaka till bilen och åka hem, men den var ju låst och jag hade nog fått brotta ner maken på marken och sen slängt honom i sjön om jag skulle haft en chans att få några bilnycklar. Jag kände inte för att spänna musklerna idag så jag stannade kvar och tur var ju de :)

Men iallafall det var ju inte det jag skulle skriva om utan min lille gräsätare till bebis. När storebror och maken var i vattnet och plaskade så satt jag på en filt med bebisen i knät. Så där satt jag i godan ro och pratade med några andra mammor när en av dem utbrister att nu äter din bebis gräs och mycket riktigt så trodde han att han var en liten ko och hade några gröna strån som han tuggade lite på. Där vann ju inte jag "bästa mamman priset" idag inte men man kan ju inte vara bäst jämt (men nån gång hade ju varit kul :) ).

Försökte fota min lille gräsätare men det gick sådär bra kan jag nog erkänna.

Det var en jättemysig liten badplats som jag tror att vi kommer besöka fler gånger i sommar, tänk där fanns omklädningsrum så nu slipper jag stå med en handduk kring kroppen och försöka få av mig bikinitrosorna utan att tappa handduken och det gör man om man glömmer bort vilken hand man håller handduken i och vilken hand som håller i bikinitrosorna. Det är väldigt lätt att man (jag) vrickar fötterna oxå om jag ska stå där och balansera på ett ben när jag ska klä på mig invirad i en handduk. Sen ska man få på sig torra trosor utan att få sand, barr och kottar i dem, det är helt omöjligt att göra med en hand upptagen av att hålla handduken. Så omklädningsrum är att föredra eller att självtorka och åka hem i bikinin. Förr kunde ju maken hålla handduken. Fast det var ju inte helt säkert att han hängde med när jag böjde mig ner eller när jag reste mig upp för jag talade sällan om vad jag hade tänkt göra, men jag menar, ska jag verkligen behöva säga till om det? han borde ju kunna läsa mina tankar vid det här laget tycker jag allt? Nu när vi har en vild treåring så finns där ingen tid till att hålla handduken till sin kära fru så hon får ha lite kottar i trosan om där inte finns något omklädningsrum.

Badplatsen!

Har haft en toppendag som avslutas med ett (eller flera) glas vin (från blå flaska) och lite ESC!  Livet är härligt!

Nästan gräsbrand!

Mamma är dagens hjälte (tillsammans med en okänd man men honom struntar vi i nu). När jag var inne och hämtade sonen på förskolan väntade hon utanför med lillebror och hunden. Nedanför förskolan ligger det ett bostadsområde men lite villor och när mamma står och väntar får hon se att det rycker på en tomt. Det gjorde det inte när vi kom till förskolan. Denna lilla rökutveckling upptäcktes samtidigt av några skolpojkar så min mamma och deras pappa började kackla om denna plötsliga rök, det slutade med att den okända mannen gick iväg för att försöka få tag på ägarna till huset men det fick bli grannen som ryckte ut med en spann vatten. Förmodligen har de väl eldat skräp eller löv eller bös igårkväll och sedan släckt elden och trött att de nu inte skulle vara någon ko på isen. Men när det har blåst helhalv storm idag så har det blåst liv i askan och de började ryka igen (asså jag bara gissar ju vad som har hänt eftersom vi inte fick tag på ägarna). När vi gick därifrån så kände vi tydligt hur det luktade brandrök och de är ingen trevlig lukt. Tänk om inte mamma hade pratat med den däringa pappan då hade han kanske inte gått och hämtat den andra mannen som hade en spann och då hade det kunnat slutat riktigt illa så därför är mamma en hjälte elelr hjältinna. Så tänk er för en extra gång innan ni eldar i naturen eller på er tomt eller grannens (vad ni nu ska in där och elda för), min mamma kanske inte kan komma och rädda erat hus. 

En hjältinna i profil, i nya glasögon och ny frisyr :)