Bajslåt nummer 2

För er som missade första inlägget om en bajslåt så kommer det här. Där skrev jag att ekorrn satt i granen var ett mycket bättre alternativ, jag tar tillbaka detta. Igår på jobbet hade vi sångsamling och vad sjunger vi inte då? Jo en bajslåt och inte vilken bajslåt som helst, utan en med samma melodi som ekorrn satt i granen. För er som inte har hört den kan jag berätta att den finns med i den braiga boken "bajsboken" som tar upp ämnet bajs i dess olika former och funktioner.
Jag tänker inte citera hela sången men den börjar med att ekorren sitter på toa och den avslutas med "åh sin långa ludna bajskorv". 

Det känns nästan som att bajssångerna tar över mitt liv, den här versionen ska jag försöka att hålla inom mig så att vi slipper höra den här hemma, sonen älskar nämligen att sjunga just nu är det imse vimse spindel och vi har fått en konstig ko som är de populäraste låtarna. Om vi inte åker bil då är det tvärtomvisan som gäller och ingen annan, det kommer bli låånga tre timmar i bilen imorgonkväll när vi ska till Västervik. Sen kan han börjar sjunga en sockerbagare också helt spontant eller om någon skulle nämna ordet sockerbagare, han har dock inte riktigt kläm på texten för den där sockerbagaren bakar bullar och sen vet väl vem som helst att man sjunger "en sockerbagare, en sockerbagare, en sockerbagare" hela visan om man inte kommer på fortsättningen.

"Min pappa vill lägga mig"

Denna eviga diskussion på kvällarna, jag jobbar ju som bekant nu och tycker faktiskt att det är lite mysigt att läsa saga och ligga jämte sonen tills han somnar, vi har delade åsikter kan jag säga. Jag får under högljudda protester läsa saga men när det kommer till att ligga kvar jämte honom när han äter välling och sedan somnar det kan jag bara glömma.

"Min pappa vill ligga jämte mig nu!"
"Varför får inte mamma lägga dig?"
"För att jag ska äta välling nu och imorgon ska jag till förskolan och där finns Raffe Räv och jag kan inte titta mer på Bamse nu och min pappa vill lägga mig!"
"Kan jag få en puss?"
"Ja men det ligger böcker ivägen"... när han har flyttat på böckerna får jag en puss och jag säger:
"Jag älskar dig!"
"Mm"
"Älskar du mig?"
"Ja" 
"Kan du säga jag älskar dig?"
"Jag älskar dig!"

Då smälter man lite och det gör lite mindre ont att bli ratad, sen att det var ett mer eller mindre fram krystat jag älskar dig så var det ett jag älskar dig i alla fall! Innan så svarade han: Du älskar mig om man frågade om han kunde säga jag älskar dig, det går framåt.

Denna ljuvliga tre års trots

Jag håller just nu på att slita mitt hår, muta, hota, böna och be, förklarar, berättar, säga "om du dricker upp mjölken så får du göra... ditten eller datten", detta upprepas hundra gånger och jag börjar känna hur jag snart ger upp, låter honom gå från bordet utan att han druckit upp sin mjölk. Är det verkligen så farligt om han får gå från bordet utan att behöva dricka upp mjölken? Jag menar han har ju suttit där jättelänge nu och tjurat om att han minsann inte ska dricka någon mjölk. Jag håller på att bli tokig, jag blir galen av sånt här. Hur länge ska man hålla på med detta? När slutar denna trots? När får jag tillbaka den mysiga lilla son som med glädje gör som man ber honom om? Jag vet ju att om jag ger mig nu så blir det än värre nästa gång, men just nu känns det som att det är det värt för jag orkar inte med detta gnäll och tjureri.

Plötsligt händer det! Han sneglar lite på mig, jag låtsas som att jag inte ser honom, små händer greppar glaset och han lyfter upp det från bordet och  för det till munnen, han dricker lite och jag tror i mitt stilla sinne att äntligen är det slut för denna gången. HA! Då spottar ungen tillbaka mjölken i glaset och säger att han visst inte ska dricka någon mjölk, tillbaka på ruta ett igen och jag känner att mitt tålamod är slut sedan länge och skulle mycket väl kunna ställa mig och skrika och tjuta, men denna gången biter jag mig i kinden och andas. Spänner blicken i sonen och säger åter igen att sånt trams är inte okej, han säger själv att man måste ta små klunkar och jag bekräftar och sen sätter jag mig här, sitter vid samma bord men koncentrerar mig datorn och låter honom sitta på sin plats, orkar inte tjata mer, orkar inte böna och be. Vet att om jag öppnar munnen kommer det hoppa ut ord som jag skulle ångra att jag säger. Jag är beredd att ge upp, men då kommer maken och vi backar upp varandra när det gäller dessa trotsfighter, så nu går han in en stund igen och när han höll i glaset då kunde sonen dricka och efter nästan 1½ timme så har ett halvt glas mjölk blivit uppdrucket.

Ett steg närmare frigörelse från mamma och pappa, ett steg närmare denna trotsperiodens slut, en kamp vunnen av föräldrarna och vi laddar om inför nästa kamp, för det är inte en fråga om den kommer utan när den kommer, men vi är redo, redo att möta den och vi kommer gå segrande ur nästa fight vi väljer att ta oxå!  (Ja det gäller att intala sig det annars är det ju kört från början). Men nu tror jag inte att jag väljer att ta någon mer fight idag, eller jo skulle han vägra ta på sig flytvästen när vi ska ut med båten eller när vi ska fiska vid bryggan, men man ska inte gå händelserna i förväg, det är ju inte alls säkert att det blir någon fight då.

Sen det här med att välja sina strider, det är inte så lätt att veta om det är värt det eller inte. Idag valde jag nog fel, hade jag bara låtsas som ingenting när han sa tack för maten så hade inte halva förmiddagen gått åt till att dricka ett glas mjölk, men förhoppningsvis kommer det ta mindre tid nästa gång och vi hade ändå inget planerat idag så de var ju skönt att vi slapp bli sysslolösa ;)

Jag fick tillbaka min goa son, han är just nu ute i komposten och letar maskar så vi kan åka och fiska sen. Så härligt att det inte bara blev NEJ, NEJ, NEJ hela dagen idag :)

Eget bum

Nu sover storebror i egen säng på eget bum (rum på kaspiska), han var så stolt när sängen kom på plats och han slet som ett litet djur med att få bäddmadrassen på plats, sen fick mormor bädda i ett lakan och han gick och hämta kudden. Sen när jag kom med täcket så var han redo att sova. Då var klockan halv sju?!

Vi skulle inte läsa någon saga ikväll heller han skulle bara sova i sin säng, sen skulle lillebror oxå sova där tyckte han men än så länge får inte spjälsängen plats där inne och vill inte ha dem liggandes skavfötters än.

När han hade legat i det mörka rummet i sin egna säng i fem minuter så kom han ju på att han inte alls ville sova, hallå liksom det är ju inte så ballt att sova då missar man ju vad som händer. Men när jag la mig jämte honom så snodde han in sig i mina armar och somnade och jag fick nästan en liten tår i ögat för det är väldigt sällan som han somnar i mina armar. Men det är extra mysigt nu när han gör det.

På bara en dag så har han gått från ett litet barn till ett lite större barn, först klippte vi (maken) honom igår och sen fick han eget rum (igen) idag, vad händer imorgon?

På tal om eget rum så tycker jag det känns som att han har tagit första steget till att flytta hemifrån och det känns inte bra ska jag säga, han är ju bara tre år då kan man ju verkligen inte flytta hemifrån :) Men första steget kan han kanske ta, han behöver ju inte ta nästa steg än på tio år, att flytta ner i källaren och sen de riktiga steget hemifrån det är så långt borta att jag inte ens kan föreställa mig.

Nu blir det sova innan sista förskoledagen innan 7veckors ledighet väntar. Imorgon är det jag som sitter och bälgar i mig kaffe för de kommer jag inte kunna dricka varmt de närmaste 7 veckorna, det kommer jag ha två barn som ser till. Natti!

Solen skiner och jag städar

Ibland undrar jag hur jag är funtad egentligen? När det är tråkväder då vill jag vara ute och gå eller sitta i soffan och glo på film men när solen skiner då städar jag, japp jag är nog knäpp.

Men tackvare solen idag så har skötbordet fått sig en omorganisation, leksakerna är snart sorterade och är i rätt låda igen och snart kastar jag mig ner i källaren för att tvätta, tror jag hoppas att tvättmedlet räcker till i alla fall en maskin. Är det bara jag eller är det fler som alltid glömmer köpa hem tvättmedel?
Fick hjälp av storebror att hänga tvätt häromdagen och med tanke på att han bara är en dryg meter över marken så blev jag imponerad över att han fick upp några plagg på klädlinan överhuvudtaget. Han kastade nämligen upp de blöta kläderna på vinst eller förlust i luften och några fastnade faktiskt på linan eller på ett kvastskaft som stack ut från en hylla. Men jag menar bodyn torkar nog där oxå så den fick hänga kvar :) Sen att majoriteten av alla kläder hamnade på golvet mellan fem och tio gånger var innan jag hann hänga upp dem, det är sånt man får räkna med när man tar sin treåring till hjälp att hänga tvätt :)

Vill inte vill

Dill inte!

Dessa ord har genomsyrat hela min dag, dill inte för er som inte kan kaspiska är alltså vill inte.

Så på frågan "Men vad vill du då?" fick vi svararet: "Dill inte dill".

Just nu sitter jag och sonen i var sin fotölj och tittar på teletubbies och jag vill tydligen inte prata, jag har inte vågat fråga om jag vill vara tyst för är rädd att jag inte vill de heller och jag vet inte hur jag ska vara då så jag nöjer mig mig att vara tyst.

Jag är fullständigt matt efter en hel dag med "Vill inte ha den" och så slänger man det man har i handen sen kommer man på att man vill ha den så då skriker man "Vill inte kasta den" och så springer man och hämtar den eller skriker efter den för att man tror att den kommer tillbaka av sig själv då, det gör det inte kan jag berätta. Men så börjar det om.

Jag har försökt med allt: prata, ignorera, prata om något annat, busa, få i honom något att äta men nej det går inte spelar ingen roll vad jag gör så skriks det "Dill inte" så fönsterrutorna skallrar.

Treårs trots, denna härliga frigörelse, försök vara positiv, försök tänka positiv och räkna till 10 000. Det var lätta ord att skriva men ett rent helvete att försöka efterleva kan jag tala om för er. Men önska oss gärna lycka till, vi kan behöva det!

Några ord om helgen

Den här helgen som var har bara flugit förbi och det känns som att inte har gjort någonting men när jag börja tänka efter så har vi faktiskt hunnit med en hel del. Förutom att ha suttit i bilen i 50mil så har vi även hunnit fira treåringen en gång till och nu tror jag nog det får vara slut firat snart för han frågade efter paket när han vaknade imorse.

Vi har shoppat loss både maken och jag, jag hittade en långklänning, en sån som går hela vägen ner till golvet, bild kommer en annan gång för just nu är den full med välling, det skyller jag på att svärföräldrarnas micro står i ett skåp med en lucka som anfaller om man inte håller i den och hur sjutton håller man i en lucka, öppnar micron och ställer in vällingflaskan utan att spilla på sig? Funderar på att använda huvet nästa gång, ja till luckan alltså. Maken hittade skjortor :) Sen hittade vi en lågprisaffär som hade massa roliga billiga saker av kvalitetsmärken så nu blev jag ännu mer sugen på en tripp till Ullared, det måste bli en resa dit i sommar jag har ju för sjutton inte varit där på snart ett år, men då hade jag iofs privat chaufför och det är ju inte varje gång man har de :)

Sen var det de här med ankförlusterna, det började redan när vi skulle åka för när jag och maken hade bytt plats så jag skulle köra istället (läs föregående inlägg om ni vill veta hur detta gick) så inväntar jag en ankmamma (eller egentligen en and men jag kallar dem för ankor) som skulle ta med sina små söta ungar ner till vattnet och så klart så ligger det en väg mellan där hon har sitt bo och där vattenpölen var, jag menar det är inte lätt att få tag på en strandtomt i den här stan. Men så ser jag i backspegeln hur hela familjen blir överkörda, jag har ingen aning om någon klarade sig men för att kunna sova på nätterna så inbillar jag mig att alla klarade sig utan en skråma.
Den andra ankan jag skulle berätta om var den badanka som sonen hittade i lågprisbutiken, det var en vattenkanna som såg ut som en anka, den skulle han ha. Men så hittade han en båt som han ville ha istället för ankan, det var ingen av oss som sa att han måste välja utan han ville inte ha ankan längre så den fick bo kvar i butiken. Allt var frid och fröjd tills vi kom ut i bilen och sonen börjar gråta hysteriskt efter sin anka "Hade den gula anka" "Hade den gula ankan" det blir hans mantra tills vi kommer hem och kan muta honom med en film och några "bondiffo" (gissa vad det kan vara för smarrigt?) Men farmor ringde utan sonens vetskap till farfar som åkte inom och köpte ankan så den stod i hallen när sonen senare gick ut dit och hans första reaktion var "min båt?!". Jag säger det igen, det är inte lätt när det är svårt, nu trodde han att båten seglat tillbaka till affären och att ankan tagit dennes plats men så var alltså inte fallet utan nu hade han både anka och båt och hade han inte haft öron så hade leendet gått runt om hela huvet.

Den gula ankan som helt magiskt hamnade hos farmor och farfar fast sonen lämnade den i affären.

Sen har min bebis blivit stor, vi eller maken lämnade tillbaka babyskyddet och köpte en ny bilbarnstol för stora barn till lillebror. Detta under vilda protester ifrån mig och det hjälpte ju inte att gubben i butiken sa "Jaha nu har ni ett stort barn" när vi lämnade tillbaka stolen. Jag var tvungen att tvångsäta en twix för att jag kände att min bebis växer ifrån mig och snart är det egen bil han köper och inte en bilstol. Kan meddela att tvångsätningen av twixen hjälpte inte han blev inte mer bebis för de i den nya stolen.

Liten blir stor

Det har hänt en mycket mysko sak och det utan att jag tänkte på det först. Men när lillebror slutade amma så slutade storebror med välling! Jag undrar just om det har något samband, för det är bara en kväll som vi hade två vällingbarn, storebror kan få för sig att han vill att vi ska göra välling när han ska sova men tror ni att han ens att han så mycket som petar på flaskan sen, nej så klart inte han ska ju inte ha nån välling. Han har inte ätit någon välling på natten sen lillebror slutade amma och vi har ju inte sagt något till storebror om att lillebror slutat amma, men han kanske märker sånt själv?

Sådär då har jag sammanfattat helgen och det blev ju två låånga inlägg, så de kan gå när datorn får semester en helg.

Ser ni var glad jag är över att bli fotad, ser verkligen pigg ut och  nej det är inte jag som har druckit upp hela vinaren, och det är blå kork på flaskan så det räknas ju nästan som en blå flaska eller?

Ibland är de bara att hålla med

"Det är två dagar tills vi åker till farmor och farfar". sa jag till sonen innan han skulle sova.
"Nej det är fem" svarar sonen och håller upp 10 fingrar.

Vad svarar man på de?
Det var när jag skulle säga godnatt så kände inte för en diskussion utan log bara lite och pussade honom på pannan, ibland är de bara att hålla med :)

Ett lyckat födelsedagsfirande

Det får bli en massa bilder över gårdagens kalas :) Det var en mycket lycklig snart treåring som somnade igårkväll!

Tårtan, fick nya direktiv på morgonen om att han ville ha en vit tårta, så då fick de bli en vit med svarta pluttar och svart text, precis som jag hade tänkt om den skulle varit svart :)

Att leka med ballongerna innan gästerna kommer det är ett måste. 

Födelsedagslunch: matadoner böttbyllar.

En springcykel var presenten från mormor och morfar och den skulle genast testas :)

Bok med bilar i och bilmatta i, perfekt :)

Kolla in coola kepan!

Tårta och så ser ni mina flaggmuffins, jag har pudrat floursockret och att i  flaggorna annars är det min mamma som har bakat både tårta och muffins. Tack för hjälpen!

Nån som upptäckt temat?

Blixten så klart! Ska tillägga att han fick Bilar 1 och 2 (filmerna alltså) och en hoppboll oxå med Blixten på :)

En liten bit närmare målet

Målet i det här fallet är första 3års kalaset för storebror, det kommer ha ett speciellt tema, nästan alla presenter, servetter och födelsedagskort har samma tema/figur (men de kan jag ju inte skriva här då blir de ju ingen överraskning om storebror skulle råka läsa här, inte för att han brukar de men tänk om).

Det blev två handlerundor idag eftersom tårtljusen var helt slut på första stället, sen var vi på andra stället och där skulle jag hitta en present från lillebror till storebror. Lillebror kom ju på såhär dagen innan vi ska fira att han inte hade köpt nån present, tror att det är ett släktdrag ;)
Men det var ju inte speciellt lätt att hitta nåt, allt var ihopslängt i en enda hög och inga priser på någonting, hopplöst. Så jag högg tillslut en kartong och hoppades att det inte var en alldeles för dyr present jag hade valt och tänka sig en hundra peng så det var ju precis lagom :)

Imorron ska de bakas tårta, svart tårta är beställd av sonen. Ett komihåg till nästa år: Fråga inte vilken färg tårtan ska ha!! Nu är det ju inte jag som ska ta åt mig äran för bakningen utan de blir nog min lilla mamma som gör de :)

Sitter och väntar på att Let´s Dance ska börja igen så jag får reda på vem som åker ut ikväll. Jag håller tummar och tår för att Molly ska få vara kvar.

Trosdagstankar

Ja jag vet att rubriken är felstavad men nu ville de stå så, jag har försökt ändra fyra gånger och det blir samma resultat varje gång så nu ger jag upp och låter det stå så.

De två senaste torsdagarna (oj titta det bidde rätt, tänka sig) har ju varit fredag med tanke på att det varit Let´s Dance då, ikväll känns som söndagkväll, men borde vara lördag fast det är torsdag, hände ni med?

Jag känner mig som en virrpanna just nu och inser att jag inte alls är okej med att det är den 17 maj idag, det innebär först och främst att min bebis blir ett halv år! Grattis till honom. Det är helt underbart att han redan är ett halvår och snart är han ingen bebis längre utan ett litet barn :) Helt fantastiskt, så det är inte pga halvårsdagen som jag inte tycker att det är okej att det redan är mitten på maj. Nej det är för att om en vecka fyller min buskille 3år! Grattis till honom oxå lite i förskott sådär och nej det är inte för att han blir 3 år som jag nojjar utanför att vi ska ju fira honom. Vi ska ha ett litet kalas nu på lördag och sen ett första helgen i juni och har jag planerat någonting tror ni? Nej just de, det är ju jag i ett nötskal så jag orkar inte ens bli förvånad eller irriterad på mig själv. Stackars mina små barn för att ha en sån virrpanna till mamma. Jag är glad att han inte blir äldre så det skulle varit barnkalas med riktiga barn som gäster, det får man ju ju planera ganska långt i förväg. När börjar de ha sånna kalas, nån som vet? Jag kanske behöver planera det redan nu?

Det är tur att det är fredag imorron så att jag kanske hinner handla nån ballong iallafall. Present har varit klart sedan länge, sånt är jag duktig på att komma ihåg, när det gäller mina egna barn iallafall ska jag köpa present till någon annan så gör jag nog gärna det nästan när det är försent. Hur blev jag sån?

Jag verkar ju verkligen inte vara någon bra person på att planera saker och ting, bröllopet till exempel det snoddes ihop på ett halvår och jag kan säga att jag var inte speciellt inblandad i att det blev så bra som det blev :)
Nu brukar ju saker och ting ha en förmåga att lösa sig iallafall vet inte om det är jag som jobbar bäst under press eller om jag har en massa räddande änglar omkring mig som ser till att allt blir tipptopp, kanske en kombo av båda :)

Vems hosta? och att vara sig själv

När jag och storebror gick hem ifrån förskolan idag så började han hosta och då frågar jag:
"Har du fått lillebrors hosta nu?"
"Nej det är min hosta, K hosta!"
Jo men det är ju klart man kan ju inte ha nån annans hosta, det hade ju varit för knäppt eller?

Det är väldigt viktigt att han inte är någon annan än just han. Imorse frågade en av pedagogerna:
"Hur är det med denna lilla kille idag då?"
Då fick hon detta svar: "Jag är ingen liten kille, jag är K!"
Mycket viktigt att man är sig själv när man är tre år.

Grease - när sonen själv får välja!

Det är verkligen inte lätt att bo tillsammans med en treåring, sista timmen har han sprungit runt och härjat så jag tänkte att vi kunde ta och varva ner lite framför en film. Det tyckte han oxå så han rusar in till tv men sen får han ett utbrott när vi föreslår Robin Hood, för han ska se Grease?! Vet inte om jag tycker att det är en barnfilm men ibland orkar jag inte bråka och än så länge kan han ju varken engelska eller läsa texten. Så sen satt han som ett ljus i soffan och tittade på Grease, jag klagar inte, men hans pappa såg dock inte så road ut där han satt i soffan (skulle han ens ha tänkt tanken på att lyfta arslet ur soffan så hade sonen vrålat som en tok). Tjugo minuter in i filmen ville han se Kalle Anka istället :) Det är inte lätt att vara tre år och inte veta vad man vill :)

Visst ibland styr han vårt liv men oftast är de vi som styr hans, men man väljer sina strider så här i trotstider :)