Ettårsjubileum!

Inte trodde jag när jag för ett år sedan startade min femtielfte blogg att jag faktiskt skulle ha kvar den nu ett år senare, att jag faktiskt skulle uppdatera den en ibland flera gånger om dagen. Inte trodde jag att jag skulle ha några som ville läsa vad jag hade att skriva och jag trodde minsann inte att jag skulle tycka att det var så förbannat roligt att skriva som jag faktiskt har upptäckt att jag tycker att det är.

Om jag tänker sluta skriva? Aldrig i livet, dock vet jag inte om den här bloggen kommer hänga med i evinnerligtid, det tvivlar jag på. Men än så länge får den hänga med och jag hoppas så klart både på ett två och tre års jubileum men lovar jag inget så behöver jag inte ha dåligt samvete om jag kommer på andra tankar.

Nu har jag gått igenom mina inlägg jag har gjort under det här året och jag tänkte plocka ut några som jag vill dela med mig av igen, det blev ganska många så risken finns att ni tröttnar på mig och mitt dravel, men det kanske ni gör i alla fall?! Då passar det väl bra om vi börjar med ett inlägg om skitprat eller hur?

Sedan fortsätter det med ett inlägg om maskinvationen som vi hade i våras, ni har väl inte glömt bort detta hemska?

Jag har det inte så lätt när jag handlar alla gånger här kommer några exempel: "Jag skulle stannat hemma", "symöten undanbedes" och "kundvagnsrally".

Sen har fejjan tydligen uppfattat det här att jag är en tjej och därför har min riktade reklam handlat om rea på mens och om jag lider av pms?

Sen har jag börjat träna, ni har väl inte missat: gyninstruktioner och att vi avslutar med helikoptern?

Jag tror att jag avslutar med kärleksförklarningen jag skrev igår.

Detta var några inlägg från året som gått och tänk det blir kanske ett liknande inlägg i slutet på den här månaden när det är dags att avrunda det riktiga året och inte bara mitt bloggår. Grattis lilla bloggen och tack för att du har stått ut med mig och tack till er som läser det jag skriver, utan er kan jag lika gärna sluta blogga!

Mors dag!

Här kommer mina högst personliga tankar kring fenomenet mors dag (fars dag).

För det första, hur tänkte de när det la dagen på en söndag? Om man nu ska fira så tycker jag att det hade varit mycket bättre att göra det på en lördag, då hade man ju kunnat fira lite ordentligt. Men nu är det alltså på en söndag, så då är det söndagsmiddag och alla ska låtsas vara pigga och glada när de egentligen sitter och våndas över det sista glaset de drack kvällen före. Inte för att jag är ute och slår klackarna i taket längre men jag har facebook så jag hänger med i vad som händer på stan iallafall :)
Sen förstår jag inte varför det måste finnas en speciell dag när man ska fira sin mamma eller pappa, räcker det inte med att de fyller år? Jag menar när är det barnens dag?! Hallå orättvisa! Kom nu inte och säg att det är barnen dag 355 dagar per år, för det står inte så i almanackan.
Och nu när jag är mamma måste jag bli firad av maken då eller ska jag fira min make på fars dag? Jag menar han är ju inte min pappa och jag är ju inte hans mamma, det hade varit ganska konstigt och äckligt med för den delen så nu släpper jag det.

Har idag varit hos min mormor som så gärna ville bjuda på middag, det skulle hon vilja göra varje söndag men det går ju inte. Men hon har varit med länge nu och vet att om hon bjuder in till middag på mors dag så tackar ingen nej, smart tänkt där mormor, det knepet ska jag nog sno från henne när mina barn är utflugna om sisådär 50år :)

Så mors dag fyller ju sitt syfte om det får familjer att träffas, om de behöver en anledning för att träffas, det behöver ju inte alla men en del behöver en spark i baken eller att det är en speciell dag i almanackan där det står att man ska fira. Men för min egen del så är det en vanlig söndag :)

Jag har inte firat min mamma med något speciellt idag, jag har inte ens ringt henne, för det kändes lite överkurs att ringa när vi bor i samma hus men annars brukar jag iallafall ringa så i år så länkar jag till hennes blogg istället där man kan hitta presenter till nära och kära eller annat löst folk som gillar ;)

Silveringrid det är min mamma de :)

Fira eller inte fira?

Får man fira förlovningsdagen fast man är gift? Så klart man får de, om man vill. Vem ska hindra en lixom? Varför skulle man inte få fira?
Frågan är mer hur man kan fira, idag har jag och gubben varit förlovade i 5år, FEM! Tycker det var igår jag fick en foliering på fingret och jag gråtande ringde hem till mamma och pappa för att berätta, mamma trodde  att vi hade gjort slut ja tänk så tokigt det kan bli ibland. Får väl se om det blir nåt firande idag eller om vi tar en helt annan dag och firar de på :)

På tal om firande så ska man ju fira varlborgsmässoafton idag men jag har inte varit och tittat på en varborgseld de senaste åren. Sist var när jag var för tre år sedan när jag var höggravid och då satt jag i svärfars bil och frös, orkade aldrig gå upp för kullen för att komma nära elden, hade jag de kanske jag inte hade frösit. Sen åkte vi och tittade på fyrverkeriet och jag trodde nästan att jag skulle föda där och då i baksätet eftersom jag är så jäkla rädd för raketer, men nu blev det inte så som tur var. När sonen nästan var ett år så låg maken hemma och hade magsjuka så då bidde de ingen eld, då gick jag istället runt i ett tomt centrum och försökte få sonen att somna det var inte det lättaste men jag kommer komma ihåg den kvällen iallafall. Förra året tror jag att de regnade för nån eld det såg jag inte, jag letade inte efter det heller, hade alldeles för ont för att tänka på sånna saker som eldar. Men det är ju assent ikväll, det börjar vid klockan 19, jag som hade tyckt att det hade varit mysigt att ta med barnen ner och glo på brasan. Ska man vänta tills de är äldre eller ska man släpa med sig trötta barn för att man själv tycker att det är lite läskigt och mysigt på samma gång? Vi får se hur vi gör, jag tror nog det blir att tända ett värmeljus här hemma, det är väl samma sak?

Beslut, beslut, beslut det är inte lätt det här!

300!

Hipp hurra jag sitter just nu och skriver mitt trehundrade inlägg, eller ja iallafall bland de inläggen som är publicerade i den här bloggen. När jag startade bloggen för några månader sedan så tänkte jag att det kommer bli ett tjugotal inlägg och sen kommer det rinna ut i sanden, som vanligt. Nu har det inte blivit så utan jag tycker att det är förbaskat roligt att skriva och jag önskar att jag hade mer tid till att sitta och skriva. Nu skriver jag oftast inlägg när barnen har somnat på kvällen eller jag skriver klart dem på kvällen när barnen har somnat, jag börjar oftast med 3-5 inlägg under dagen som jag gör klart på kvällen när jag kan sitta i fred.
En annan anledning att jag har bloggat så mycket är nog för att jag har kunnat skriva på mobilen och lägga in, även jag som är så oteknisk (ja jag är lärare så jag kan knappt starta en film) har lyckats med att klura ut hur jag ska göra och då går det ju att blogga även om jag är ute och går, är i lekparken, sitter och ammar eller åker bil (när jag sitter i baksätet och maken inte orkar lyssna på mitt pladder längre då kan jag skriva lite pladder så han kan läsa de när vi har kommit fram).

Känner mig lite som Emil i Lönnerberga när han har sitt hundragubbesjubileum och Alfred har myskväll med Lina istället för att fira med honom, det blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Jag trodde att jag skulle ha kunnat firat med ett halvt glas vin ikväll men eftersom jag har så jäkla ont så får jag ta en panodil, ett glas cola och lite chips istället.

Slänger in en gammal bild på mig, som jag faktiskt gillar, hade ju varit dumt och lägga in en bild som jag inte gillar men strunt samma för nu gillar jag ju den här bilden så då behöver jag ju inte hålla på att skriva något annat. Så grattis till lilla mig att jag lyckat prestera 300 blogginlägg och jag hoppas att det blir minst 300 till, som det känns nu så är det inga som helst problem :)