Fortsättningen från igår

Just det ja, jag lovade en fortsättning å bilaffären och mycket riktigt så slutade vi vara audi ägare igår och blev istället med Volvo, en blå fin 9år yngre förmåga som har fått förtroendet att ta oss från punkt A till punkt B eller var det nu är vi ska.

Bild kommer en annan dag :)

Ser stjärnor

Att jag kunde bli så slut av ett danspass att jag såg stjärnor efter sista låten det trodde jag aldrig. Jag fullständigt badade i svett och hade helst av allt lagt mig i en snygg liten hög mitt på golvet och sen legat kvar tills någon sopade upp mig, men det gick inte, nästa pass skulle börja så de var bara att samla ihop sig och sina grejer och försvinna ut ur salen. Satte mig ner för att ta av mig skorna och det skulle jag inte gjort, så underbart skönt det var att sitta där det går knappt beskriva i ord så jag låter bli. Men jag fick på mig mina uteskor och kunde börja min promenad hemåt, rätt som det är hör jag steg som närmar sig bakom mig, jag vänder mig om och det är en tant som varit med på passet och hon ler åt mig. Jag ler tillbaka och sen går hon om mig?! Vad hände och varför kommer jag inte närmare hemmet? Jo det ska jag ta och tala om för er att jag var så trött att jag helt enkelt glömde bort att lyfta på fötterna och lyfter man inte på fötterna så står man still.
Men jag kom hem tillslut!

Nu har jag ätit duschat och snart sover barnen, då ska jag sätta mig i soffan och sen sitter jag nog där resten av kvällen och natten är jag rädd. Förmodligen kommer de bli slagsmål inatt om vem som ska peta i nappen på lillebror, jag kommer inte kunna röra mig mina muskler är helt slut och maken är en manlig förkylning, behöver jag säga mer?!

Reflexvästar bidrog till dagen skratt

Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om reflexvästar eller jo det är klart att det är en smart uppfinning som har räddat många liv och jag förstår att man använder det i förskolan när man är ute och går.
Men det jag inte förstår är varför man har reflexvästar på barnen när de är ute på gården på förskolan, men det är en diskussion jag inte orkar ta med mig själv idag så jag lämnar det nu.

Mennär jag skulle gå och hämta sonen på hans förskola idag så höll jag på att skratta på mig, för först går jag förbi en förskola där alla barn har orange refelxvästar på sig ute på gården, sen går jag förbi skolan och där har alla lärarna gula reflexvästar på sig. Jag tycker det var komiskt i alla fall  :)

Undra om det är de med reflexväst som bestämmer eller tvärtom? ;)

På tal om att bli lurad

I förra inlägget skrev jag att sonen tyckte att vi blivit lurade på banken och nog kommer vi bli lurade det är ett som är säkert men inte av banken, får jag verkligen hoppas. Nej men av bilförsäljaren, blir man inte alltid lurad när man köper bil?

"Den blänker ju så fint och se ratt har den och pedaler och massa knappar, se vad många knappar den har och här kan man öppna dörren och man kan stänga dörren oxå"

Och där står en annan och nickar instämmande och imponeras av att man kan stänga dörren, jo men asså tänk människa tänk själv, det är väl klart att man kan stänga dörren på bilen eller är de vanligt att man får styra med ena handen och med den andra handen håll i dörren så den inte flyger upp? Nä trodde inte de.

Nu är det kanske inte riktigt så här illa men det känns ju som de, just nu i skrivande stund är min käre make hos en bilfirma och blir förmodligen lurad, kul för honom och för mig :)

Hoppas bara att de lurar oss med något som går att leva med :)

Fortsättning följer...

Varför-perioden är i antågande

Sonen kom hemifrån förskolan idag, ja idag oxå han brukar faktiskt komma hem varje dag även om jag oftast få bära honom därifrån men hem kommer han i alla fall. Men nu var det inte det jag skulle berätta utan vad som hände när vi kom hem.

Jag berättar att vi ska åka till banken, varpå han frågar:
"Varför ska vi åka till banken?"
"För att vi ska låna pengar så vi kan köpa en bil som inte är trasig" svarar jag då.
"Varför?"

Ja varför de kan man ju fråga sig. Hela vägen ut till bilen och under hela bilfärden så börjar varenda mening som hoppar ur sonens mun med just ordet:
VARFÖR?!

Så nu börjas det alltså nu ska de svaras på denna evighetsfråga och lagom när han slutar med den så kommer lillebror börja, jag tar mig en kanna kaffe till och förbereder mig på några års VARFÖR-ringade i öronen.

Vi blev lurade på banken, eller frågar du mig och maken så var de så snälla så och lånade oss pengar så vi slipper åka runt i en bil som har sett sina bättre dagar, men sonen så besviken han var när vi gick ut från bankkontoret.

"Vi fick inga pengar, jag ser inga pengar mamma!"
Nä de gjorde ju inte jag heller, det är svårt att förstå att saker kan finnas fast man inte ser dem, varför är det så?

Vissa dagar kräver mer kaffe än andra

Idag är en sådan dag när kaffebryggare får visa vad den går för, blev väckt alldeles förtidigt av en ilsken son, men fick han bara krypa runt lite i sängen hos mig och maken så var han nöjd, en stund, maken var mindre nöjd som är hemma och är sjuk idag. Så efter en stund fick jag allt gå upp och fixa gröt och sen kom stora killen upp och ja allt flöt på som vanligt. Mamma var snäll och tog lillkillen medan jag lämnade den store på förskolan och när jag gick hem njöt jag av lugnet och tystnaden. Tänk er tio minuter där man kan ignorera alla ljud runt omkring, man behöver inte svara på frågor eller hålla kolla på nappar, mössor eller annat som kan slängas iväg från en vagn. 

Men så kommer jag fram till skolan och just som jag går där och njuter av tystnaden börjar brandlarmet att vråla, ut väller det barn från alla möjliga och omöjliga dörrar, detta såkallade brus gick inte ignorera. Så istället för tystnaden får jag snällt lyssna på brandlarmet som tjöt och detta hörde jag hela vägen hem.

Är nu inne på min fjärde kopp kaffe och jag är rädd för att jag aldrig kommer vakna till ordentligt idag, så ikväll blir de vila, vila och åter vila, synd bara att de inte finns nåt kul på tv.

Min treåring vet bäst!

Man skulle ju kunna tro att jag visste bättre än min treåring om hur man tar hand om hans lillebror det vill säga mitt eget barn, men nej där har jag tydligen fel.

Igår fick jag mig en uppläxning som heter duga, hur kunde jag vara så dum att jag gav lillebror ett halvt rån. Treåringen slet rånet ur sin lillebrors hand och spände blicken i mig innan han sa: "Förstor bit mamma!" sen bröt han av den minsta lilla smula jag någonsin sett och jag var nästan tvungen att leta fram ett förstoringsglas för att kunna se den. Den smulan fick lillebror minsann äta.
Tror ni att jag lärde mig nu då? Nä så klart inte för jag orkar inte bryta minimala små bitar när lillebror faktiskt klarar av att äta så stora rånbitar. Så jag ger lillebror samma stora rånbit en gång till, då får jag den där blicken av sonen igen och denna gången visar han mellan tummen och pekfingret hur stor, förlåt liten bit lillebror ska ha. Det var inte mycket mellanrum mellan fingrarna vill jag lova.

Så vad har jag då lärt mig av detta? Jo ska jag ge lillebror rån så får jag smussla bättre med det :)

Hur tänkte jag nu då?

Har varit och tränat idag, det började med att jag och stora killen gick på familjejympa, han älskade detta så nu vet jag vad våra söndagseftermiddagar kommer innehålla fram till slutet på november.
Vi kom dit en kvart innan det började och han sprang som en kalv på grönbete runt, runt i salen (de kanske inte kalvarna gör men min son gjorde). Så han var ordentligt uppvärmd när passet började. Så var det dags för själva jympan där man ska göra som ledaren gör, det gick sådär. Alla andra barn sprang fint och höll sina mammor i händerna, men inte min son han körde slalom mellan alla andra deltagare. Men efter ett tag så höll han sig i alla fall någorlunda nära mig, men han bytte mamma lite då och då, men han kom tillbaka till mig så då gjorde det inte så mycket :)
Men han älskade verkligen att springa omkring och hoppa och ha sig och han blev trött för han somnade i soffan ikväll, han hann inte in och lägga sig i sängen.

Sen gick vi hem och jag drog i mig en banan för att gå ner till jympan igen,där jag köpte årskort?! det har aldrig hänt innan max en termin i taget har varit mitt motto men inte nu. Jag köpte dessutom gymkort, hur har jag tänkt? Eller har jag tänkt? Jo det har jag nog men inte på konsekvenserna av mitt handlande. Jag kan väl inte träna på gym? Hur gör man? Frågade föresten min bror innan om det var ett bra gym och vad de fanns för maskiner, då får jag en fin liten demonstration där han flaxar med armarna och böjer kroppen lite hit och dit och säger "En sån, en sån och en sån" Alltså han gör olika rörelser för varje "en sån", jag fattade precis vad han menade, eller nja kanske inte.

Tillbaka till passer, det var ryggjympa, herrejisses säger jag bara, när en av värdarna för passet kommer fram och ger mig tipset att armarna kanske ska vila tills jag kan stegen, då är det illa eller. Jag förstod inte alls vad hon menade, såg inte alla andra ut som väderkvarnar, var det verkligen bara jag?! Men jag smällde inte till någon så lite nöjd är jag. Sen tror jag nog att hon sa till mig i all välmening eftersom hon har hört mig oja över min dåliga koordination innan, nu fick hon uppleva den :P

Sen var det ju det här med att göra som de säger, när vi hade legat ner på sidan på golvet och gjort en övning säger ledaren att vi ska vända på oss. Jag vrider mig ett halvt varv och börjar göra övningen igen, men stannar upp och får kväva ett skrattanfall, jag hade inte bytt sida jag jobbade fortfarande med samma muskler, på samma sida jag precis låg på. Jag skulle ju vänt på mig inte vridit ett halvt varv, alltså jag hoppas ingen såg mig, fast å andra sidan har jag kanske förlängt ett liv om nån såg mig ;)

Sen var de springning på schemat och jag sprang där glad som attan för att de snart var över, då bestämmer sig foten för att krampa ihop, vad gör man då? Jag kunde ju inte slita av mig skorna och börja dra och slita i tårna, nä jag får ju snällt springa vidare och hoppas att jag inte snubblar på mina ihop trasslade tår. Ibland känns det som att min kropp motarbetar mig.

Men som sagt årskortet är köpt, nu finns det ingen återvändo!

Glömsk del 2

Först glömmer jag att det är viktigt att dricka kaffe runt 10 på förmiddagen för att orka med fram till lunch.
Sen när jag kommer på att jag ska dricka kaffe så glömmer jag sedan att jag satt på kaffebryggaren så de blir kaffe ännu senare än vanligt och inte nog med det nu har jag dessutom glömt att dricka kaffet som står upphällt i en mugg precis jämte mig. Så kallt kaffe idag igen. Vad trött jag blir!

Fredag!

Idag känner jag för att sitta i soffan, äta polly, dricka kaffe och skriva hela dagen, men de kan jag ju glömma. Började dagen med att två kvinnor hängde över mig och grävde runt i munnen, stack in massa konstiga metallinstrument som hade ett borrande ljud, en dammsugare som sörplade upp vätska och sen en massa fingrar som grävde runt. Japp jag har varit hos tandis, igen. Men nu var det sista gången för i år :)

Hon frågade om jag ville ha bedövning och jag tvekade, tänkte och ojade mig, men hallå vad var jag rädd för? Att det skulle göra ont i två minuter eller möjligtvis tre. Om man ställer de mot att vara bedövad i halva käften till långt fram på eftermiddan så är väl lite smärta i nån minut helt okej, när det dessutom inte gjorde ont så är jag överlycklig att jag inte valde någon hemsk bedövning.

Nu håller jag på att stökar runt i två rum samtidigt och de är bara kaos, förstår inte hur jag ska få någon ordning. Ett barn som gärna hjälper till, eller så kommer han på att nä nu ser inte mamma då ska jag hitta på bus och kryper iväg till antingen grinden, hundmaten, hundkorgen eller tvn. Han väljer alltså en av fyra saker han inte får göra, jag blir snart tokig. Sen har vi den andra sonen som vill leka men då måste jag sitta jämte och titta på när han leker, eller så ska jag sitta i soffan och titta på barnkanalen, sa jag att jag snart blir tokig.

Men det är fredag och fredag är den bästa dan på hela veckan :)

Glömsk

Jag har glömt hur det var att ha ett barn som kryper och som dessutom stoppar allt och då menar jag ALLT i munnen. 

Enda lugna stunden man har nu är när den lille krypande allätaren sover, 

Nu sitter jag en stund i soffan och kravallis (den krypande allätaren) sitter för en liten stund stilla på sin lekmatta, men de höll i en halv minut sen kröp han fram och satte igång tv:n så jag tittar på barnkanalen nu och han har krypit vidare ut i hallen och står just nu upp vid sin vagn och för en djup diskussion med amningskudden som ligger där i. Innan jag hann skriva färdigt förra meningen kröp han vidare mot sovrummen och jag tror att det är storebrors stora madrass som hägrar, men se där fick han allt vända för dörrarna är stängda :)

Nu är det en timme kvar tills vi ska vara på förskolan och hämta storebror för sista gången denna veckan, imorgon blir det fredagsmys hela dan, fast så mys vet jag inte om det blir. Jag börjar dagen hos tandis och ska laga ett hål så kommer väl vara bedövad i halva käften fram till eftermiddagen någongång. Men de tar vi imorron.

Tränat!

Tränat igen, idag blev det ett bas/pulspass, roligt som attan men de tyckte inte de seniorer som skulle gå på seniorjympan, men tror nog de tyckte att det var roligt när vi väl kom igång.

När jag trodde att all kraft var slut så var nästa låt en synthlåt och jag fick nya krafter och kunde köra de fyra sista låtarna oxå. Men jag har inte så dålig kondis som jag trodde att jag hade, nä jag orkar mer än jag tror. De måste vara alla barnvagnpromenader som jag har tagit :)

Kom på en massa att skriva om när jag hoppade runt i gympasalen men när jag kom hem försvann allt undertiden jag åt, duschade och nattade barn. Nej jag gjorde inte alla dessa saker samtidigt. 

Imorgon blir det danspass, hjälp hur ska detta gå?

Treåringen igen!

Idag när vi gick till förskolan så mötte vi ett par, en kvinna och en man som var runt 60 och de hälsade glatt och jag och stora killen hälsade tillbaka. När de har passerat oss säger sonen:

"Det var farmor och farfar"

"Nej men det var det ju inte" svarar jag

"Nej det var några andra killar" säger han då.

Vad svara man på det?!

En annan sak som han faktiskt säger flera gånger om dagen och som får mig att småfnissa varje gång är:

"Hörni, vad gör vi?!"

Oftast säger han detta när han kommer in i ett rum och han inte alls har varit med från början men vill inkludera sig själv i vad som händer, eller om han märker att nu ska några göra något bäst att jag följer med och då måste jag ju veta vad som ska hända :)

Sökord

Jag tycker att det är ganska kul att titta på vilka sökord som används för att hitta till min blogg, den senaste månadens sökord kommer här:

• "Mina vita strumpor" - Jo det är klart jag har ju skrivit om dessa strumpor några gånger och gillar man vita strumpor så har man kommit fel :)
• "på pottan" - Har nog skrivit nåt inlägg om potträning så de är väl inte så konstigt men vet inte om man känner att man kommit rätt om man söker på på pottan och hamnar här.
• "vita strumpor populära" - Nej de är ju inte populära, sa jag ju precis.
• "bebis trillar bakåt" - Lät ju lite läskigt måste jag säga så var tvungen att söka själv och jag hade visst skrivit ett jättebra tips som ni kan läsa här, det var inte så allvarligt som det lät.
• "gekås blogg" - Nej det är inte gekås blogg detta, men jag har skrivit om det när jag varit där och nu längtar jag tillbaka.
• "blogg lista om mig" - Jag älskar listor, det får nog snart bli en lista igen.
• "Blomsterbröllop present" - Kommer inte ihåg om jag köpte nån present eller inte, men blomsterbröllop firades ju för bara nån vecka sedan.
• "en saras blogg malm" - Nog känns det som att de hittade rätt när de sökte på de :)
• "Fredagsmys lchf" - Mitt populäraste inlägg handlar om makens fredagsmys, nämligen ett kokt ägg.
• "fullmåne smärta" - Ja de var ju en trevlig sökning eller inte, men de visar väl bara att jag inte är ensam om att ha mer ont när det är fullmåne.

Det var senaste månadens sökord undra vilka som blir nästa månad :)

Jag överlevde!

Japp så är det, jag överlevde det första jympapasset på över ett och ett halvt år, det var jättekul men jag svettades som bara den redan innan passet började. Fy sjutton vilken varmdag det har varit idag. Men åter till jympan, det började med steg och det fixade jag, sen skulle man vifta med armarna samtidigt som man trampade på stället och jag såg nog ut som en trasig väderkvarn när jag stod där och flaxa. Sen skulle man gå runt och flaxa och sen springa, ja ni kan ju tänka er hur de såg ut, ingen vacker syn. Men jag viftade inte till någon som stod nära eller för den delen långt bort. Däremot blev det lite kroppskontakt när vi låg svettiga på golvet, jag råkade lägga min hand i handen på en annan tant när vi gjorde sittups där man skulle slänga iväg armarna så de låg raksträckta på golvet.
Sen har jag tydligen en massa muskler som jag inte visste om, varför kommer de bara fram när man är tränar? Jag menar varför har man muskler man måste gå till gymmet för att hitta, är de inte rätt onödiga att ha då?

Men jag överlevde, det gjorde inte den halva platta grodan jag höll på att trampa på när jag gick hem, sen såg ju inte jag honom inne på jympan så de var ju inte säkert att det var de som tog knäcken på honom.

Nu ska jag sitta i soffan och vila resten av kvällen.

Mina gamla cyklar

Vet inte varför jag skriver detta inlägg men jag minns tillbaka på mina gamla cyklar jag har haft och det är gamla cyklar ska ni veta.

Den första kunde jag ta av halva sadeln på så att det bara var en metallkonsturktion med massa fjädrar kvar när man lyft av skinnet, inga påskfjädrar i glada färger utan sånna där oxå i metall, precis som metallkonstruktionen de satt fast i.
Så jag brukade ta med min halva sadel upp till klassrummet, mycket praktiskt så ingen snodde min cykel från 1960-talet med avskavd lack och fula handtag, jag menar den var ju verkligen eftertraktad.
Men man kunde göra hål i byxorna på denna cykel, precis nedan för skinkan fastnade sadeln och gjorde ett stort jack i mina jeans så skinkan nästan trilla ut. Alltså jag menar hur snyggt är de men halva röven hängades ur ett par annars hela jeans, det var ju inte ens modernt med hål i byssorna då och så gick jag i sexan och då då räknades man faktiskt till högstadiet, det ni (jag har gått 4år på högstadiet, nej jag har inte gått om) och då var de ännu mer pinsamt att ha ett stort hål i byxorna men jag låtsades som att det skulle vara så.

Sen var det mammas gamla gröna cykel som fick flytta med mig till Kalmar men där var de tydligen en poppis cykel som man gärna snodde så det var det någon som gjorde en lördagnatt, tack för den lixom. Men varsågoda man växlade nämligen när man bromsade måste säga att de är nog de mest onödiga jag varit med om. Vad jag har svurit över alla gånger när de snälla bilisterna stannar för att släppa fram mig som precis har stannat vid övergångstället för att jag kommer på cykel och då ska inte bilarna stanna. Men jag blir översläppt och ska då trampa igång fanskapet förlåt cykeln som naturligtvis har växlat och är på den tyngsta växeln så jag håller ju på att bajsa på mig av ansträngning innan jag får den att ens börja rulla, samtidigt som jag ska tacka den snälla bilisten som släpper över mig och gör därmed dagens goda gärning och kan äta godis en onsdagkväll utan dåligt samvete. Men det här med att tacka kan man ju göra på många sätt jag väljer ju så klart de mest jobbiga och ska vinka lite så när jag mitt i de tyngsta tramptaget när cykeln i princip står still så släpper jag handtaget med en hand och då vinglar jag ju till så jag håller på att stå på öronen i asfalten men lyckas rädda upp det hela och nickar lite fint till bilen istället och slänger iväg de falskaste leendet den här sidan stilla havet. Jag hatade när detta hände och ibland hände de mer än en gång per cykeltur. Jag stannar väldigt sällan för cyklister när jag kör bil, nu vet ni varför, jag menar vem vill ha ett falskt leende.

Sen var det gula faran, där handväskor lätt fastnar, har ni inte koll på vad som hände så kan ni läsa det här. Men den gula faran var underbar, man kunde hämta pizza på den, det var perfekt att få plats med två pizzor på pakethållaren. Den har fått vara med om mycket den cykeln, först hade jag den och cyklade runt på dag som natt på Kalmars kullersten och sen när min höft bestämde sig för att det var färdig cyklat för den här tanten så fick min lillebror ta över den, han fick såklart höja sadeln, hur skulle de sett ut annars och den fick lite fina stickers (eller vad nu ni ungdomar kallar klistermärken nu förtiden) sen fick den vara med honom på hans upptåg och jag kan nog säga att den fick vara med på äventyr då oxå. För några år sedan när jag var hemma så skulle jag ner på stan en sommarkväll och lånar då min gamla cykel, när jag precis har kommit upp inser jag att jag får trampa med tåspetsarna och vaga från sida till sida på sadeln för den var lite för hög men skit samma nu satt jag ju på och började rulla ner för gatan. Då skriker min käre lillebror att "bromsarna fungerar inte". Nähädu tack för kaffet tänkte jag och vinglade ner mot staden, jag tar sikte på ett cykelställ nere vid posten och slutar trampa en bra bit innan jag är framme, men nu i efterhand skulle jag nog ha slutat trampa en betydligt tidigare för jag brakar rakt in i cykelstället och flyger ner från cykeln men ner på stan kom jag iallafall och fråga mig inte hur jag kom hem, men hem kom jag det vet jag :)

Hur ska den här dagen sluta?

Började med sovmorgon, vilket var riktigt skönt men sen var det PAINK med frukosten, både till mig och båda pajkarna. Men det gick bra och utan missöden. Sen försvann förmiddagen på jag vet inte vad för vi gjorde ingenting men det är leksaker över hela huset.

Sen skulle vi möta mamma vid hennes jobb och jag försöker få ut båda barnen i vagnen samtidigt och kollar så att hunden är inomhus och det är hon så jag stänger dörren och hör då en illvrål, det är den stora sonen som har klämt sig i vagnen och vi rusar in för att kyla och sätta på plåster, för det måste man ha när man har ajaj, så nu vet ni de.
Efter mycket om och men så kommer vi iväg.
Vi går förbi ett bygge med massa lyftkranar och betongbilar, då säger sonen att de spelar fotboll där, jag trodde ju att de byggde hus, men det är ju på en gammal fotbollsplan de bygger huset så lite rätt hade han allt.
Sen kommer vi ner till mormors stora jobb och vi går neråt stan för att hitta något att äta, vi kommer fram till matkulturella torget och det finns indiskmat, thaimat, älgwok och langos, vad tror ni att vi väljer? Jo pommes och korv men gott var det :)

Sen ska vi åka hem och vila inför den stora karnevalen som vi ska ner och titta på ikväll. Så när vi kommer förbi fotbollsplanerna och är nästan hemma så ser jag en bekant svans bakom ett träd, vem är inte där om hunden som låg så snällt i soffan när jag stängde dörren första gången, sen klämdes det ju fingrar och eftersom lillebror redan satt i vagnen så stängde inte jag dörren för att kunna höra honom när jag tog hand om klämskadan. Då har hunden i godan ro gått ut och förmodligen strosat runt huset eftersom vi inte såg henne när jag i all hast stängde dörren utan att kolla om hon var kvar inne.
Så hon tröttnade väl på att stå och gnälla vid dörren och följde vårt doftspår ner mot stan, vilken tur att hon inte är så snabb :) Men allt gick ju bra tillslut. Men jag undrar lite vad som ska ske näst... För än är inte dagen över.

Åka hiss med en främling

Det är så jobbigt när man precis har ställt sig i hissen och det kommer någon och klämmer in sig och de ska åka med, i samma trånga hiss, nästan ännu värre är det när man kommer som nummer två till hissen och den som redan står i hissen säger att "Du får oxå plats". 

Sen då hur gör man sen? Vem ska trycka på knappen först? Ska man prata med främlingen i hissen? Vad ska man prata om då? Jo idag så pratade vi om att hissdörren var så långsam om man hade tryckt på knappen för att hålla upp dörren och det hade ju jag så klart gjort eftersom jag skulle in med en vagn och inte ville klämma rumpan i hissdörren eller på något annat sätt skada mig när jag skulle brottats med den svintunga dörren. 

Sen åker vi ner och innan jag hinner trycka på dörrknappen igen så är hon snabb som vessla med att öppna dörren och nästan kastar ut mig ur hissen med blicken. Hon skulle nämligen åka ner en våning till och ville då inte vänta på den där förbaskade hissdörren som vi precis hade haft ett så trevligt samtal om. 

Annars kan man ju göra som jag och maken gjorde när vi bodde på hotell för nån vecka sedan, då åkte vi till fel våning för att hissarna inte ville dit vi ville och någon annan tryckte på knappen på en annan våning så då åkte vi dit, gick ur hissen, lät de nya människorna åka dit de skulle och sen tryckte vi upp hissen igen så vi kunde åka till rätt våningsplan. Detta hände mer än en gång, ja vi blev överlistade av dessa hissar. Synd bara att det var glashissar så hela hotellet såg ju att vi nästan åkte hiss mer än de barn som lekte i hissarna hela helgen. 

Som tur var så var de hissarna snabba så jag behövde aldrig prata med någon i hissen, eller jo någon gång kommenterades det att hissen väldigt snabb :)

Hur gör ni andra när ni åker hiss med främlingar, vad pratar ni om?

Har gjort det jag är bäst på

Nämligen att vricka fötterna på alla möjliga och omöjliga vis.

Den här gången var det bara halva höger foten som vrickades och detta gjorde jag genom att gå in i sonens säng så att foten blev fast mot madrassen (den ligger på golvet) och sen vrider jag mig för att lägga mig i sängen, då knackar det till i hela foten och sen ilande smärta dyker upp i foten. AJ!
Men jag får väl vara glad att det inte var på det vanliga stället utan ett helt nytt ställe jag hittade på foten som man tydligen kunde vricka.

Gjorde illa knät lite oxå i det där vridmomentet men jag hoppas att det har gått över tills imorgon för då ska jag ut och traska om inte i vanligt Sara-promenad-tempo inte utan i  gå fort, fort fast jag vet inte hur det kommer gå, sonen ska GÅ till förskolan imorgon inte åka i vagnen eftersom jag ska ner till bvc direkt efter lämningen så vill jag inte asa på en dubbelt så stor vagn än vad jag behöver. Menmen det blir nog bra och fem minuter sent de får de leva med jag menar det är barn vi pratar om, de kan ju inte klockan :) Alltså jag menade ju såklart inte att det är barn som jobbar på bvc, det vet ju jag oxå att inte är, men det är ju barn som går dit och de kan ju inte klockan och kan alltså inte komma i tid varje gång heller :)

Tävlar om en bok om skrivglädje

Det är den här boken "Att skriva med glädje" av Kim M Kimselius som jag hemskt gärna skulle vilja vinna. Nu när min skrivkurs är så gott som slut väntar bara på det där magiska samtalet där min handledare berättar för mig vad hon tycker om mina texter, spännande men läskigt. Men iallafall nu när min skrivkurs är slut så vill jag absolut inte sluta skriva utan snarare tvärtom komma igång ännu mer och då hade ju den här boken varit perfekt.
Mer om den här boken, Kim och alla andra av hennes böcker hittar du i hennes blogg där du dessutom hittar Tävligen om du själv vill vara med och tävla.

Jag är tydligen en cool mamma

HA! Där fick de som kalla mig tant i helgen ;)

De femåriga tjejerna på sonens förskola tyckte att de var skithäftigt att jag hade rosa hår och ni skulle se deras min när de fick reda på att det inte går att tvätta bort, de fick nog blåmärken på de små hakorna som slog i golvet, de tyckte att det var så coolt alltså. Sen att det såg ut som att jag hade tuppkam oxå gjorde ju inte saken värre utan jag blev helt plötsligt ultra cool.
Tack för de små tjejer :)

Coot alltså om man ska lyssna på femåringarna och de ska man ju :)

De sista magiska minuterna denna morgon

Om fem minuter måste jag väcka storebror för att han ska ha en chans att få äta sin frukost utan att hans mamma står jämte och hoppar och tjatar i honom hans macka. Sen tio minuter senare är det dags för väckning av lillebror och då ska det gå fort, gröten måste vara klar innan jag väcker honom, ujujujujuj vad han inte gillar att bli väckt. Det är tur att han får en halvtimmes vagnsåkning sedan så han kan morna sig annars hade nog hela dagen varit förstörd.

Sitter och dricker mitt morgonkaffe och njuter av tystnaden, ingen att prata med och ingen som pratar med mig, det är helt underbart.

Vardag igen

Idag var första dagen efter sommarlovet och jag fick väcka både lillebror och storebror imorse för att vi skulle hinna i tid. När vi kommer fram talar storebror om att jag minsann inte får stanna utan måste gå hem, så då gjorde jag och lillebror det. Sen blev det fullfart på oss här hemma och vi hann till och med ner till bibblan för en fika med några andra barn/bebisar innan det var dags att hämta hem storebror.

När vi kommer upp till förskolan säger sonen:
"Du vill inte hämta mig mamma"
Nähä jag får väl gå hem då undra just vad personalen skulle tycka om det?

Sen säger hans förskollärare att hon förstår att jag har haft det lugnt och skönt eftersom han har gått hela dagen en halv meter bakom henne och frågat:
"M, Vad gör du?"

Så han fick alltså snällt följa med mig hem, men imorgon är han tillbaka med sina frågor eller ska jag kanske säga fråga!

Redan gått 8 veckor

Det är inte klokt, imorgon ska storebror tillbaka till förskolan igen och det innebär att det har gått 8 veckor sedan han var där sist.

Är trött som bara den idag, det var en jätterolig helg, men mycket bilåkande och en hel del dansade har gjort att mina leder inte riktigt samarbetar med mig just nu men jag har ändå varit ute på två rundor med vagnen idag.

Nu tänker jag vara sådär tråkigt hemlig som man kan vara när man skriver på fejjan eller i sin blogg och jag tänker knappt säga A än mindre B och absolut inte C så nu vet ni iallafall att något är pågång, jag hade hellre sett att det hände något annat snart som att någon köper vårt hus men så är det alltså inte nu utan någonting annat, ni behöver inte gissa. När jag vet mer berättar jag.

Nu ska jag sova för imorgonbitti ska jag få i mig och båda barnen frukost, klä på oss, packa ner ungarna i vagnen och vara på förskolan 8.30 önska mig lycka till. Kan ju tillägga att vi åt frukost vid 8.40 idag, det blir en spännande dag imorgon.

Även denna helgen blir tyst

Det kommer bli en ganska tyst helgen igen, denna gången åker vi till den andra kusten och vi börjar med Västervik ikväll. Där kommer barnen att vara kvar imorgon hos sin farmor och farfar medan vi åker på 50års fest i Kalmar. Sen åker vi upp och hämtar barnen på söndag innan det bär av hem igen. Det ska bli hur kul som helst :)

Det blir några timmar i bilen denna helgen men det är det värt och som tur är så slipper barnen åka med hela vändan. Jag tycker faktiskt att det är lite mysigt att åka bil, så länge man inte har ett skrikande barn i bilen eller att man ska försöka hålla barnen vakna. Men annars är det mysigt, man kan ladda upp med bra musik (maken håller nog inte med om att min bilmusik är bra musik men de struntar jag i), bilgodis och bildricka.

Tänk att det blir kanske besök i Kalmar om bara en månad igen, det innebär att jag kommer ha varit på besök i denna underbara stad tre gånger på tre månader, det är ju fantastiskt. Men mer om det besöket en annan gång, vet ju inte om det blir av ännu.

Fem anledningar till att det tar tre gånger så lång tid att packa när man har barn

1. Det mest uppenbara är ju att barn betyder mer packning, det är blöjor, barnmat, snuttar, nappar, extrakläder till förbannelse, nappar, nattlampor, sa jag nappar?
2. När man har en liten som kryper så måste man hela tiden springa ifrån de rummet man är och packar i för att den lille vildingen inte tycker att han ska vara i samma rum som mig. Och är han själv så hittat han på hyss så som äter nattlampor, tuggar på mobilladdaren eller varför inte jaga hunden.
3. Skulle han få för sig att vara i samma rum som mig så packar han upp väskan istället för att packa den. 
4. Min treåring tycker att han måste packa men han vet ju inte vad han ska ha med sig, förutom "jättemycket leksaker", fast de tycker jag är onödigt för farmor och farfar har faktiskt jättemycket leksaker redan.
5. Sen ibland så medföljer det ju en make när man har barn och han kommer alltid på någonting som han inte packade kvällen innan, så då får man ju snällt packa ner det också, eller först måste jag leta reda på var han har lagt sina saker ;)

Dagens promenad

Efter lunch packade jag in grabbarna grus i dubbelvagnen och började min promenad mot affären, hela vägen fick jag frågan "Vad gör du mamma?" 

Svaret blev "Jag ska gå och handla" 

"Vi följer med dig" svarar sonen på detta för att nästa sekund fråga vad jag gör. 

Efter 2km som denna promenaden bort till affären tog så var jag sönder tjatad i huvet.

 

Men jag fick iofs en liten paus i affären men då fick jag istället säga NEJ fyra tusen gånger för vi skulle bara köpa mat idag och inga stora maskiner. Så när vi är på väg hem hör jag sonen med sin allra ynkligaste röst:

"Jag hade den i min hand, men nu har jag den inte, mamma sa nej jag fick inte köpa den, nu är jag ledsen". Detta upprepades gång på gång på gång och lillebror somnade av detta mantra. Men sen for en rullstol förbi i hundra knyck (tävlings rullstol ska väl tilläggas), då ville sonen åka sån istället, sen var de lyftkranar och oron för att vi inte skulle hitta hem som blev det vi pratade om. Sonens oro var kanske befogad med tanke på att hans mamma inte har de bästa lokalsinne och vi gick faktiskt en annan väg hem mot vad vi hade gått dit. Men nog vore det konstigt om jag gick vilse här, jag har ju ändå gått till det här huset hur många gånger som helst, men ska väl inte säga förmycket för då går jag väl vilse imorgon.

Kronoskogspromenad

Jag lyckades med att packa in vagnen i bilen inte mindre än två gånger, ut ur bilen fick jag hjälp en gång och sen lät jag den vara kvar.

Vi hade tänkt gå den långa rundan men de var alldeles för många rotvältor, stubbar, lingon och en massa smuts så det tog tid för min son att gå, vi var ute i skogen i en timme men jag tror att vi kom max 1km, men vi hade trevligt sällskap så det gjorde inget att det gick sakta.

Sonen blev överlycklig över allt smuts han hittade, tänk hela skogen var full av torra barr och sand/grus, dit kan vi helt klart åka igen. Sen var det ju fullt med lingon, de första sonen smakade spottade han ut sen åt han som bara den, både mogna och omogna :)

Vagnjävel

Många fina ord har hoppat ur min mun nu på förmiddagen, det är nämligen så att lillebror har växt ur sin liggdel på vagnen nu under sommaren så det var dags att byta till sittdelen på syskonvagnen. Det var lättare sagt än gjort, men det gick har dock sjukt ont i händerna efter alla tryckknappar som skulle fås ihop och efter en hel del dragande och sträckande av tyg som inte alls ville bli sträckt.

Sen kom då utmaningen att fälla ihop vagnsjäklen, det är bara att konstatera att jag har tre centimeter förkorta armar och så pratar man om att storleken inte har betydelse, pyttsan hade de där tre centimeterna funnits så hade jag sluppit ligga dubbelvikt över vagnen så att den blir lite sne, vilket resulterar i att de där spärrarna inte flyttar på sig en milimeter så då får jag stå på tå för att nå runt. Fråga mig inte hur det fungerar men om jag står på tå så når jag bättre runt vagnen. Sen när spärrarna är lossade då borde den ju fälla ihop sig själv tycker jag, nä då skulle jag behövt två armar till för samtidigt som jag står dubbelvikt över vagnen och håller upp spärrarna så ska jag lyfta så att de främre hjulen kommer in under vagnen, nä fy sjutton, tog ju bara tio försök och massa gruffanden, muttranden och några väl valda ord innan fanskapet var besegrat. Nu ska jag bara få in den i bilen, ut ur bilen, fälla upp den och sedan fälla ihop den och sen lyfta in den i bilen igen, allt detta ska göras idag så hör ni inte nåt från mig ikväll så vet ni att jag ligger ihoprullad till en liten boll och gråter.

Treårings tankar (varning bajs!)

Idag är det storebror som får stå för underhållningen i bloggen :)

"Mamma det är bajs i min bulle!"
Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det var sonen som tyckte att han hade bajs sin kanelbulle, det vi andra kallar för kanel och socker, det tyckte han var bajs.

"Mamma du måste öppna rumpan, så att det kan komma bajs"
"Men jag är inte bajsnödig"
"Joho!"
För det första så är det ju bra att han har koll på vad jag behöver och inte behöver och för det verkar ju inte jag ha?! För det andra undrar jag varför han får följa med in på toaletten när han bara förolämpar mig eller säger saker som antingen är äckliga eller osanna, denna gången var det båda.

"Joho, pappa måste ha bajs i sin säng, han vill ha bajs där" Detta sa han idag när jag skulle byta blöja på honom (treåringen alltså inte pappan) och sa att vi inte skulle byta hans blöja i pappas säng. Men sonen verkar ju ha koll, så det här var nog mer information än jag ville ha reda på om min käre make ;)

Detta "Joho" eller "Det tror jag faktiskt inte", det är det vanligaste svaren man får på sina frågor här hemma eller om man talar om att nu ska jag göra ditten eller nu ska du göra datten.

Barn är härliga men de är väl bara en tidsfråga innan bajs och kiss är det roligaste som finns, det är ju tur att alla perioder är övergående :)

Regn och rusk

Fy sjutton vilket ruskväder det är idag, sitter här inomhus och huttrar för att det är så jäkla kallt ute. Jag och barnen var ute en kvart på förmiddagen men de regnade så mycket att storebror ville gå hem, han som alltid vill vara ute, men nej han ville hem och titta på film istället för att bli blöt. Lillebror hade ju till och med fått på sig en förstor regnjacka så förberedda var vi men vi gör kanske ett nytt försök i eftermiddag istället.

Lillebrors nya bus är att stänga av tvn för storebror när han tittar på film eller barnkanalen, behöver jag säga att detta gör mig trött, ännu en sak jag måste hålla koll på. Den här tvåbarnschocken är verkligen här nu, undra just hur länge den stannar?

Nästa vecka börjar förskolan igen och jag är lite rädd för att vi inte kommer hinna dit i tid, innan var de ju så lätt då la jag lillebror på golvet medan jag hjälpte storebror på med ytterkläder och skor, försöker jag göra så nu så kommer jag få springa och leta efter lillebror en kvart och då kommer storebror ha svettats floder innan vi ens har kommit utanför dörren, så önska mig gärna lycka till redan nu ;)

Vill ha mer tid

Tänk om dygnet hade haft fler timmar då hade jag hunnit med en massa saker som jag inte hinner med nu, en förutsättning är förstås att mina barn skulle sova på de extra timmarna :)

Men då skulle jag läsa alla de böcker jag har köpt den senaste tiden och nu bara står i bokhyllan och samlar damm, jag hade även kunnat köpa nya böcker som jag kunde läsa. För nu kan jag ju inte gärna köpa nya böcker när jag nästan har tio stycken som är olästa.

Jag hade skrivit en hel massa texter, just nu får jag en hel drös med skrivtankar men inte sjutton hinner jag skriva något. 

Jag skulle vilja ha mer tid för mig själv, kunna vara ute och gå nån timme på kvällen utan att känna att sjutton oxå nu måste jag gå och sov så fort jag gått klart. Nä fy för tidsbristen jag känner.

Jag inbillar mig att jag kommer ha lite mer tid om en tio år när barnen är mer självständiga men samtidigt kommer de ju säkert vara vakna längre än mig på kvällarna så när jag ska få tid att sitta och skriva de vette fåglarna.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska se handbollen ikväll eller inte, jag är trött som sjutton men det var jag ju igår oxå och då kunde jag inte somna så kanske lika bra att sitta uppe och nästan somna vid tv och sen stappla i säng och hoppas att jag inte snubblar in i spjälsängen och väcker lillebror.

Jag kan ju alltid borsta tänderna i pausen, som man gjorde när man var liten och ville vara vaken lite längre och se något på tv, då borstade man tänderna innan programmet började så att de skulle gå fortare att komma i säng när tvn var slut, klurigt va?!

Nu sover vilda babyn

Då passar jag och storebror på att ta en paus i soffan, vilda babyn har energi så att man hade kunnat värma upp en fem, sex städer under de kallaste vinterdagarna. Krypa, krypa, ställa sig upp, trilla, skrika, tröstas, krypa, hitta nåt olämpligt att stoppa i munnen, bli arg på den som tar bort de olämpliga i munnen, krypa, krypa, ställa sig upp, trilla... anar ni ett mönster.

Borde kanske försöka sova fem minuter nu men eftersom jag redan har fått i mig tre koppar kaffe idag så går det inte. Så de får bli lite soffhäng med datorn och barnkanalen, inte fy skam det heller.

Idag har himlen öppnat sig och verkar inte hitta off-knappen för de fullkomligt forsar ner vatten, eller regn men det är ju vatten så ja ni fattar.
Vi hade planer på att åka till kronoskogen och rasta barn idag, men de verkar inte som att de är någon bra idé.

Jag trodde aldrig att jag skulle somna inatt, har legat och vridit och vänt på mig, försökte klura ut vad det var som störde mig men jag tänkte inte på någonting särskilt, sen låg jag och lyssnade på maken och sonen som snarkade i otakt och då gick de ju absolut inte att somna, inte konstigt att jag är trött idag. Nu ska jag vila lite innan vilda babyn vaknar och lever rövare igen!

Helgen har varit helt fantastisk

Att kunna ta dagen som den kommer och inte vara tvungen att hålla koll på klockan för att inte missa någon mat- eller sovtid, det är lyxigt.

Kom hem till en vild bebis, som man absolut inte tar där man sätter honom, han kryper snabbare och snabbare för varje dag som går och han är övermodig och tror att han kan stå utan att hålla i sig, det kan han inte.

Har sovit två nätter utan att bli väckt en enda gång men är trots detta seg som kola idag, undra just om man kan sova för mycket?!

Får bli ett längre inlägg imorgon nu har jag fullt upp med att läsa ifatt andras bloggar och att kolla simhoppet :)

Hoppas att ni har en trevlig söndagkväll!

I helgen blir det tyst från mig

I eftermiddag åker jag och maken iväg själva för att fira att vi har stått ut med varandra i 4år som gifta, dessförinnan blev det nästan 2½år som ogifta, självklart sov den blivande maken på soffan innan bröllopet ;)

Dagen har gått ganska fort trots en seg start, lillebror har tappat nappen femtioelva gånger inatt och ni tror väl inte att han stoppar i den själv, gör ni de så tror ni fel, fel, fel, fel, fel. Nej här behöver man mamma eller pappas hjälp så klart, vad ska man annars ha dem till?

Idag var en barndoms vän till mig här och vi tittade på film från när vi var små, "Hej tomtegubbar" är en klassiker, att två barn kan ha så roligt med en tom hushållsrulle det är svårt att föreställa sig om man inte har sett det. Nej det blir ingen film här på bloggen ni får helt enkelt tro mig när jag talar om det för er.

Min bebis är på ett strålande humör idag, eller nej just det arg som ett bi och skäller på allt och alla, ingenting passar och helst ska man stå hela tiden. Känns sådär kul att lämna honom hemma hos mormor och morfar när han inte är den glada lilla solstråle som han alltid är annars, jag hoppas att de är att han är trött på sin gamla mamma.

Kvällens naglar!

Min torsdagkväll

Målar naglar och tittar på OS, det är i princip omöjligt att blogga och måla naglarna samtidigt.

Vad gör du?

Blomsterbröllop!

Idag firar jag och maken blomsterbröllop! Det betyder att det är 4år sedan vi sa JA till varandra en solig sommardag i hembygdsparken i Ljungby. Vi vigde oss borglit och hade två helt underbara människor som vittnen. I år slår vi på stort vad det gäller firande och åker bort helt själva över helgen, vi ska bo på hotell, sova länge på morgonen, äta i lugn och ro och bara strosa runt på gatorna antingen i Helsingborg eller Helsingör, vi får se vilken stad som ha bäst väder. Vi åker imorgon efter att maken har slutat jobba och kommer hem på söndag. Barnen är kvar hemma hos mormor och morfar som har lovat att de ska ta hand om de små hjärtegrynen.

För några veckor sedan fick jag i uppgift på min skrivkurs att skriva en kärleksdikt med egna bilder och inte använda de klassiska om smärta och hjärta. Så här blev resultatet och jag hade maken i tankarna när jag skrev den.

När solen strålar på mig glittrar jag i dina ögon,

när regnet kyler mig värmer din blick min frusna själ.

Du är värmen i min kyliga värld, du är min följeslagare på livets stig.

Du går två steg framför mig, jag följer dina steg,

både på breda vägar och osyniga små stigar.

Vart du än går så kommer jag efter,

var du än trampar fel så är jag där och drar dig tillbaka.

När jag hamnar förlångt bakom dig, väntar du in mig.

Kommer jag ifrån dig vänder du om för att finna mig.

Du är aldrig längre bort än en tanke.

Jag älskar dig!

Då är det fullmånedax igen

Imorgon är det fullmåne och mina leder tycker inte om det. Just nu känns det som att någon sticker knivar i mina fotleder och det är inte skönt kan jag tala om för er. Känner mig matt i muskler och leder men den här gången är det lindrigare än vanligt och det är jag väldigt tacksam över. Tycker det är så onödigt att behöva ha ont var enda gång månen går och bli full, jag menar det är ju inte mitt fel!

Blir ett kort inlägg innan jag återgår till att prata skit med en underbar vän på fejjan och samtidigt kolla OS!

Imorgon är det en stor dag! Nej jag tänker inte på fullmånen!

Ett stort hål i huvet

Det känns som jag har ett stort hål i huvudet, ett sånt där hål som blir av för många frågor. Men visst är man tre år så finns det inget och jag menar inget som heter för många frågor. 

"Mamma, vad gör du?"

"Mormor, vad gör du?"

"Morfar, vad gör du?" 

"Pappa, vad gör du?"

"Mamma, vad gör jag?"

"Mamma, vad gör vi?"

"Mamma, vad gör dom?"

Som ni märker så kan det kommer väldigt många frågor ur en barnmun och jag hinner knappt svara på den första frågan innan nästa kommer som en projektil och träffar en. Jag tycker det är underbart att höra honom prata och babbla men mitt stackars lilla huvud blir alldeles trött och slut och vill bara lägga sig ner på marken och skrika att "nu får det vara nog!". Men det går ju inte för sig, så vi tjatar på. Han frågar och jag svarar. 

Det finns stunder då jag känner att jag orkar inte mer, jag blir ofta trött på tjat och att behöva säga nej mer än en gång för att min älskade unge inte vill lyssna på mig. Det är inte alltid lätt att vara förälder, det är inte heller så roligt jämt men säg de i livet som alltid är kul. Jag skulle aldrig någonsin byta bort mina barn, även om jag vissa sekunder önskar att någon annan tog hand om dem. Men så får man en liten vila på 5minuter eller som nu det har gått en hel kvart då jag har fått sitta själv och bara sitta. Då orkar jag en stund till. Får jag bara gnälla av mig lite så känns allt så mycket lättare sen. 

Snart ska vi fika och jag vet precis vad vi kommer prata om, dagen ämne är ju som bekant :"VAD GÖR VI?!"