Trötta fredagstankar

Dagens skrivpuff är New York och jag har aldrig varit i New York, aldrig tänkt tanken på att besöka New York och New York finns faktiskt väldigt sällan i mina tankar, dock har jag fått med New York fem gånger i samma mening, är ni inte imponerade så säg? Att jag aldrig har besökt den stora staden är nog tur, jag misstänker nämligen att jag är allergisk mot den, för jag har hört rykten om att det kallas för nåt stort äpple eller päron eller vad det nu är och jag är korsallergisk nämligen. Det betyder att min tunga börjar svullna och det kliar runt läpparna när jag äter äpplen och päron, skulle förmodligen svullna upp om jag åt björkpollen också eftersom det är min primärallergi men nu är inte det så gott så därför äter jag inte björkpollen. Tillbaka till ämnet, tänk nu om jag åker till det jättelika äpplet och råkar stöta emot något så att jag får in en bit av New York i munnen, då kommer jag ju svullna upp till oigenkännbar och sen kommer jag inte släppas med på planet eftersom jag inte ser ut som i mitt pass och vad ska jag göra på en flygplats i New York i resten av mitt liv?

Det finns säkert hur mycket som helst att göra på en flygplats, man kan kolla när flygplanen landar och lyfter, eller lyfter och landar om man ska vara petig men nu är jag inte det så jag skriver landar och lyfter. Fast hur kul är det att se de tvåtusenfemte flygplanet landa, då är det kanske roligare att titta på när målafärg torkar? Undra hur mycket torkade målarfärg det finns på flygplatsen jag är fast på? Tänk vad jag skulle sakna alla där hemma när jag vandrade upp och ner för flygplatsens korridorer (har flygplatser korridorer förresten? jag vet ju inte jag är aldrig på flygplatser, strunt samma jag hittar säkert en korridor någonstans som jag kan vandra i). Jag har jobbat som en tok hela veckan och knappt träffat mina barn någonting och jag har saknat dem så jag har fått ont i magen, eller så har jag haft ont i magen för att jag varit hungrig, det kan man inte så noga veta, men tänk om nu magvärken beror på saknad, jag skulle ju vandra dubbelvikt av smärta och saknad i de där korridorerna som jag ska leta upp på flygplatsen. Nä det är nog säkrast att stanna hemma, inte för att jag hade tänkt åka men nu vet jag ju med säkerhet att jag bör stanna hemma.

Skrivpuff: New York

Skrivpuff - Krislådan

Den står där på hyllan i personalrummet, den är stor och vit och det står "Krislåda" på den, i den ska det finns sånt som man ska ta fram om det inträffar en kris, jag har inte tittat i den på nya jobbet men på förra jobbet innehåll den bland annat ett ljus och en duk, jag har som tur var aldrig behövt använda krislådan. Men jag skulle tycka att det borde finnas en krislåda för lite mindre kriser, jag menar ibland har man dåliga dagar på jobbet och då skulle det känns mycket bättre om det fanns en låda man kunde vända sig till, en minikrislåda med andra ord. Där borde det finnas choklad, för alla vet ju att choklad är bästa medicinen för mindre allvarliga kriser, det borde finnas hörselproppar och någonting som man kan ta sönder. Det ska jag nog lägga fram som förslag på nästa personalmöte, att vi måste ha en minikrislåda jämte den stora krislådan på hyllan, för när allt kommer omkring så händer de små kriserna oftare än de stora, vilket är en himla tur. 

Skrivpuff: om att ta sig ur en kris

Skrivpuff - Ett bakslag

Det finns så klart lika många bakslag som det finns människor men så klart finns det ju några saker som är lite mer typiska för de olika bakslagen.

Vi börjar med den lilla platta baken som måste ha både livrem och hängslen för att få byxorna att stanna kvar uppe.
Sen har vi den breda platta och där vilar byxorna på höfterna men det blir som en tom potatissäck där bak eftersom det är så platt. Men det kanske kan vara bra då slipper man köpa en påse när man är och handlar, bara att fylla ut tomrummet i byxorna.
Därefter har vi den stora fylliga baken där byxorna är två meter förlånga i benen för att man ska kunna få upp dem över rumpestumpen. Men då kan man klippa av dem och använda det överblivna tyget till att sy en halsduk eller varför inte nya gardiner, möjligheterna är oändliga.
De sista bakslaget jag tänkte ta upp idag är den smala putiga som verkar vara något slags ideal idag och det finns till och med iläggsskivor man kan lägga i om man nu vill gå och släpa på denna världsdel bakom sig, många väljer dock att fylla ut lite därfram (ja alltså brösten) också, för att inte bli för baktunga.

Det här med bakslag är inte lätt och jag vet att jag säkert har missat en hel del men man måste börja någonstans.


(Detta är min första skrivpuff, vill ni veta mer om vad skrivpuff är för någonting så tycker jag att ni ska gå in och läsa om det)

Anders raskar och julen slaskar

Nu var det ju fint väder idag alltså säger ju det gamla ordspråket att julen kommer att slaska, vilket egentligen är helt ologiskt men det finns kanske bara ett visst antal fina dagar per år och är det då fint på Andersdagen så räcker inte de fina dagarna till. Nu tror jag ju inte att de fina dagarna har tagit slut i år bara för att det var fint idag, utan ska det bli någon som helst jämnvikt av fina och trista dagar så får det ju vara fint fram till nyår nu då.

Ett annat gammalt talesätt eller vad det nu är för något är att det blir en kall och snörik vinter om det är mycket rönnbär på träden. Det kommer inte bli någon snö alls i år om man ska tro det för mamma och pappa har inte ett enda rönnbär på sitt nersågade rönnbärsträd.

www.fotoakuten.se

Treårings tankar (varning bajs!)

Idag är det storebror som får stå för underhållningen i bloggen :)

"Mamma det är bajs i min bulle!"
Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det var sonen som tyckte att han hade bajs sin kanelbulle, det vi andra kallar för kanel och socker, det tyckte han var bajs.

"Mamma du måste öppna rumpan, så att det kan komma bajs"
"Men jag är inte bajsnödig"
"Joho!"
För det första så är det ju bra att han har koll på vad jag behöver och inte behöver och för det verkar ju inte jag ha?! För det andra undrar jag varför han får följa med in på toaletten när han bara förolämpar mig eller säger saker som antingen är äckliga eller osanna, denna gången var det båda.

"Joho, pappa måste ha bajs i sin säng, han vill ha bajs där" Detta sa han idag när jag skulle byta blöja på honom (treåringen alltså inte pappan) och sa att vi inte skulle byta hans blöja i pappas säng. Men sonen verkar ju ha koll, så det här var nog mer information än jag ville ha reda på om min käre make ;)

Detta "Joho" eller "Det tror jag faktiskt inte", det är det vanligaste svaren man får på sina frågor här hemma eller om man talar om att nu ska jag göra ditten eller nu ska du göra datten.

Barn är härliga men de är väl bara en tidsfråga innan bajs och kiss är det roligaste som finns, det är ju tur att alla perioder är övergående :)

Treårings tankar om solen

Igår morse talade treåringen om att solen inte vill lysa på mormors hus! Och det hade han rätt i, det regnade ju nästan hela tiden.

Idag klockan 4 kunde vi inte gå ut för solen var för stark och vi måste vänta tills den sjunker lite :)

Jag undrar vad han får allt ifrån?!

Sladdbarn och tandisbesök

Ja så är det, vi har ett riktigt sladdbarn här hemma. Han är helt galen i sladdar, det var tillexempel datorsladden som fick honom att börja krypa förra onsdagen, när han inte såg sladden satt han och gnällde på golvet, men så fort han fick syn på sladden satte han fullfart på sitt krypande för sladden skulle han ha. Idag jagade han dammsugarsladden och han hittar sladdar där vi inte trodde att det fanns några.

Min stora kille travade rak i ryggen in till tandläkaren idag, han satte sig i mitt knä och lyssnade på vad tandläkaren sa och när hon sedan ville se hans tänder så knep han ihop munnen så de bara blev ett streck av läpparna. Jahopp och hur gör man nu hann jag tänka innan tandläkaren började med sina knep.Vi fick åka "karusellstolen" och han fick en egen liten spegel att titta i och då gick det så bra så att visa alla 20 tänder. Sen fick han en tandborste med tiger på och han vinkade glatt när vi gick därifrån. Jag kunde andas ut och vi åkte vidare för att hänga på låste till Netto, denna gången parkerade jag bilen åt rätt håll om ni inte minns förra gången. Jag stod faktiskt och höll i tre nya pocketböcker idag men eftersom jag inte har läst de senaste 8 böckerna jag har köpt så la jag tillbaka dem, ibland är jag duktig.

Vår lille sladdbebis levde rövare mellan 04.47 och 05.29 imorse, då ville han leka, det ville inte vi. Eftersom min rygg verkar tycka att det är bra att krampa ihop så gör den det just nu och värst var det inatt så maken fick ta den värsta fighten med bebisen, jag petade i nappen och stoppade om men blöjbyte och de mesta nappspringet fick han ta. Tur att jag har honom :)

Känns lite konstigt att jag inte har något mer planerat denna veckan, eller inte innan helgen i alla fall. Sen blir det en barnfri helg med maken :)

OS

Alltså hur har jag tänkt egentligen, eller snarare har jag tänkt alls?!

För det första så har jag bokat in namnfest första os-helgen, sedan andra os-helgen ska jag och maken på fira-bröllops-helg, tredje och sista os-helgen ska vi på "50års-kalas". Alltså hur kunde jag vara så dum? Jag kommer ju missa massor, maken föreslog att jag skulle se de på svtplay sen, jo men tack för tipset jag kan sitta i oktober och titta på tävlingarna, då vet jag ju försjutton hur det går och hur kul är det. Ungefär lika roligt som när jag såg första matrix filmen, eller förlåt jag såg första halvan av första matrix filmen, sen stängde någon av och berättade slutet, nämner inga namn men ja Sanna det var du!

Sen har jag gått och laddad inför att se curlingen som jag har som favvogren under OS men till min stora besvikelse så curlar man visst inte på sommarOS, vad är de för sätt? Jag har ju kvastat sönder min kvast under uppladdningen.

Jag är i vanliga fall väldigt ointresserad utav sport men när det är OS då vill jag se så mycket jag hinner och orkar. Jag menar hur ofta får man se bågskytte eller curling på tv? Så då måste man ju se de, plus att de alltid finns såna där sötingar som tävlar i grenar som inte finns i deras hemländer, det är ta mig tusan kämparglöd hos dessa gubbar och gummor, och kan de så kan väl ja. Så nu får jag nog ut och laga kvasten så jag kan vara med i OS om två år, för då är det väl curling?

Tro inte att jag är en curlingmamma för detta för det försöker jag att inte vara, vi är heller inga bowlingföräldrar för de sa maken speciellt till om när vi väntade första barnet att nån bowlingpappa de ville han inte bli! Detta tackar jag ödmjukast för jag hade blivit lite ilsk på honom om han hela tiden slog undan benen på våra barn.

Nu lägger jag en blå flaska på kylning så jag kan se OS-invigningen imorgon, då med rosa naglar med blåglitter kant och ny hårfärg, det ni! Det är inte varje kväll de händer! Nattinatti!

Vad som händer på ÖoB en tisdagkväll

För det första så mötte vi en flicka som hade köpt glass och hon gick och mumlade något för sig själv, mycket mysko men visst kanske var de hennes sätt att skydda glassen, men jag var inte glassugen idag så hon hade inte behövt mummla. 


Sen kommer vi in och jag går och letar efter tårtpapper så står det två tjejer och pratar, jag brukar inte tjuvlyssna men när man skriker så inte ens lilla tanten som glömt sina hörapparater hemma kunde undgå deras planering för utgång i morgonkväll, då lyssnar till och med jag. Tydligen hade de en kompis som inte kunde dricka alkohol så den ena tjejen var så snäll så hon erbjöd sig att vara sympati nykter. Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt, inte för att det är fel att vara nykter men sättet hon sa det på så lät de som att hon gjorde årets goda gärning och är garanterad julklappar de närmaste 5åren. Men jag börjar väl bli gammal antar jag :)

När jag står och kollar leksakerna så kommer det fram en tant till mig och frågar om jag jobbar där? Nej svarar jag då var på tanten frågar vad pläden kostar och sen får jag en microutskällning om att det minsann inte fanns priser på en enda vara i hela affären. Då hänvisade jag till någon som arbetar där för inte tänker jag ta sån skit om jag inte får betalt. Kunden har alltid rätt men den här gången var det jag som var kund. Undra när ÖoB bytte arbetskläder till rosa byxor och grönt linne?

Köpte mig en glittrig eyeliner, mammas reaktion var "men tänk om du får det i ögonen" undrar om mamma tycker att jag är klumpig?

Denna ljuvliga tre års trots

Jag håller just nu på att slita mitt hår, muta, hota, böna och be, förklarar, berättar, säga "om du dricker upp mjölken så får du göra... ditten eller datten", detta upprepas hundra gånger och jag börjar känna hur jag snart ger upp, låter honom gå från bordet utan att han druckit upp sin mjölk. Är det verkligen så farligt om han får gå från bordet utan att behöva dricka upp mjölken? Jag menar han har ju suttit där jättelänge nu och tjurat om att han minsann inte ska dricka någon mjölk. Jag håller på att bli tokig, jag blir galen av sånt här. Hur länge ska man hålla på med detta? När slutar denna trots? När får jag tillbaka den mysiga lilla son som med glädje gör som man ber honom om? Jag vet ju att om jag ger mig nu så blir det än värre nästa gång, men just nu känns det som att det är det värt för jag orkar inte med detta gnäll och tjureri.

Plötsligt händer det! Han sneglar lite på mig, jag låtsas som att jag inte ser honom, små händer greppar glaset och han lyfter upp det från bordet och  för det till munnen, han dricker lite och jag tror i mitt stilla sinne att äntligen är det slut för denna gången. HA! Då spottar ungen tillbaka mjölken i glaset och säger att han visst inte ska dricka någon mjölk, tillbaka på ruta ett igen och jag känner att mitt tålamod är slut sedan länge och skulle mycket väl kunna ställa mig och skrika och tjuta, men denna gången biter jag mig i kinden och andas. Spänner blicken i sonen och säger åter igen att sånt trams är inte okej, han säger själv att man måste ta små klunkar och jag bekräftar och sen sätter jag mig här, sitter vid samma bord men koncentrerar mig datorn och låter honom sitta på sin plats, orkar inte tjata mer, orkar inte böna och be. Vet att om jag öppnar munnen kommer det hoppa ut ord som jag skulle ångra att jag säger. Jag är beredd att ge upp, men då kommer maken och vi backar upp varandra när det gäller dessa trotsfighter, så nu går han in en stund igen och när han höll i glaset då kunde sonen dricka och efter nästan 1½ timme så har ett halvt glas mjölk blivit uppdrucket.

Ett steg närmare frigörelse från mamma och pappa, ett steg närmare denna trotsperiodens slut, en kamp vunnen av föräldrarna och vi laddar om inför nästa kamp, för det är inte en fråga om den kommer utan när den kommer, men vi är redo, redo att möta den och vi kommer gå segrande ur nästa fight vi väljer att ta oxå!  (Ja det gäller att intala sig det annars är det ju kört från början). Men nu tror jag inte att jag väljer att ta någon mer fight idag, eller jo skulle han vägra ta på sig flytvästen när vi ska ut med båten eller när vi ska fiska vid bryggan, men man ska inte gå händelserna i förväg, det är ju inte alls säkert att det blir någon fight då.

Sen det här med att välja sina strider, det är inte så lätt att veta om det är värt det eller inte. Idag valde jag nog fel, hade jag bara låtsas som ingenting när han sa tack för maten så hade inte halva förmiddagen gått åt till att dricka ett glas mjölk, men förhoppningsvis kommer det ta mindre tid nästa gång och vi hade ändå inget planerat idag så de var ju skönt att vi slapp bli sysslolösa ;)

Jag fick tillbaka min goa son, han är just nu ute i komposten och letar maskar så vi kan åka och fiska sen. Så härligt att det inte bara blev NEJ, NEJ, NEJ hela dagen idag :)

Lite vin och facebook

Kvällen har spenderats framför datorn med ett glas vin (eller två), trodde att jag skulle sitta och bli lite uttråkad men ack så fel jag hade. Loggade in på fejjan och blev fast, där fanns ju en massa underbara mammor från staden som numera är hemma (igen), jag fnissar och gapskrattar om vart annat. Tänk det planeras en tjejkväll och jag hoppas verkligen att jag kan vara med, ett gäng goa tjejer, lite vin och en mysig strand kan det bli bättre? Haha ja det där kan ju tolkas som man vill, snuskisar där! ;)

Jag och maken har en romantisk kväll, eller vad tycker ni?

Har varit ute med rumpskorna idag och har jag inte träningsvärk imorgon då kommer jag aldrig att få det av dessa skor, det är ju ett som är säkert. Det blev både grus, asfalt, slätt och backar, sedan en runda inne på maxi icke att förglömma, sen hem igen på asfalten. Jag behövde bara stanna en gång för att knyta skosnörena, jag är riktigt förvånad jag brukar behöva stanna tjugo-femtio gånger när jag är ute och går och har snörskor (undviker därför snören om det går), men dessa skor knöt inte upp sig själva när jag går och det är ett stort plus.

Har även skickat ett mail ikväll som kan förändra en liten bit av mitt liv om det blir som jag vill, så håll tummarna för mig :)

Gratis är inte alltid gott!

Sitter och funderar lite på det här med provsmakning och gratis saker/grejer, det är lite lömskt tycker jag. Jag är nyfiken av mig och gillar provsmakningar men det finns en händelse som har fått mig att tänka både en och två gånger innan jag tar emot en provsmakning.

Det var när jag en sommar jobbade i en mataffär och då satt jag för det mesta i kassan så även denna dag när mitt stora misstag begicks. 

Jag hade varit på rast och går då genom hela butiken för att komma tillbaka till kassan efter att ha varit i fikarummet och ätit en jättegod kaka. Då passerar jag en provsmakningsdisk och en trevlig tjej som räcker fram en liten skål och en plastsked. Tacktack, tittar inte på vad det var på skeden utan tänker "åh gratis är gott" och stoppar in den i munnen lagom tills jag kommer fram till min kassa inser jag att jag begått ett stort misstag. Det var nån form av kallgröt på denna sked och mina kräkrefelxer går igång i 120 bara jag tänker tanken på att äta gröt, eller hör någon annan som äter gröt (jag får verkligen stålsätta mig när sonen vill ha gröt på morgonen eller när jag har frukosten på jobbet och det är gröt då) så då kanske ni kan föreställa er vad som hände nu när jag har en sked gröt i munnen och har precis satt mig i kassan. Jag försöker för allt smör i småland att svälja ner skiten men det går inte, det fastnar i halsen och jag försöker dölja mina hulkanden. Sväljer och sväljer men gröten bara växer sig större och större i munnen och tillslut får jag dyka ner under kassan och spotta ut gröten i papperskorgen, slänger mig sedan efter min vattenflaska och sveper den, den vänder jag mig till den lilla damen som står och ska betala sin varor och ler lite och säger: "Nej gröt är inget för mig". Får ett snett leende till svar och hon plockar sedan ihop sina varor så fort hon kan och gå ut ifrån affären. Sen satt jag med grötsmak i munnen resten av dagen och ångrade att jag smakade på detta förfärliga, jag menar jag hade ju ätit en helt fantastisk kaka till fika och så förstör jag eftersmaken genom att äta gröt, hur dum får man vara?! Nu kan jag skratta åt mitt nisstag men när de hände var det inte lika kul.

Som sagt nu springer jag inte längre fram till dessa provsmakningar i affärerna eller anmäler mitt intresse på buzzador eller smartson om att jag vill testa produkter som jag redan innan jag smakat dem vet att jag inte kommer tycka om, för även om det är gratis så är det inte alltid det är speciellt gott.

Lekland

Vi var ju som sagt på lekland i Malmö i tisdags och storebror var i sjunde himlen. Jag var oxå de fast på ett helt annat sätt, jag hade en skrivarglöd så jag hade nog kunnat få ihop en hel roman om jag bara hade fått sätta mig ner och skriva, tyvärr hade jag bara tre små kvitton att skriva på men det var så jäkla häftig känsla att jag aldrig ska åka hemifrån utan block och penna igen (eller ska försöka att inte åka hemifrån utan det).

Men nu åter till leklandet och jag tycker att det var ett jättebra och trevligt ställe, personalen var trevlig och sakerna var hela och rena, dock måste jag få tycka till om några saker.
För det första så om det är strumptvång på leklandet, vilket det står på massa skyltar så då måste det väl innebära att ALLA ska ha strumpor på sig eller? Nej så var det inte utan det fanns både barn och vuxna som sprang runt barfota alltså utan strumpor på sina kära små fossingar och inte för att jag bryr mig om de springer runt med eller utan strumpor men är det struptvång så är det. Plus att det är lite svårt att få en treåring att förstå att han inte får ta av sig sina strumpor när vuxna gubbar springer runt utan strumpor.

Sen en annan sak som jag funderar lite över och det är att man kanske ska ha en STOR blöjhink på den enda toaletten med skötbord, eller kanske tömma blöjhinken oftare för när det ligger blöjor på golvet för att blöjhinken är tom och folk inte orkar vända sig om och slänga i den vanliga papperskorgen då är det lite äckligt tycker till och med jag. Fast  det fanns ju iofs två skötbord på den enda toaletten med skötbord, ett var för bebisarna själva så de kunde byta på en kompis om de ville och ett var för alla basketspelare som är på leklandet och byter blöjor, jag såg ingen denna dag vi var där kan jag meddela, men eget skötbord de skulle de tydligen ha. Det är inte så trevligt att ha näsan i bajsblöjan, det är det inte.

Sen det här med att det bara fanns ett skötbord gjorde att jag bytte första blöjan i vagnen inne på en vanlig toalett och det är inget jag rekommenderar, det höll på att sluta med att lillebror hamnade på golvet eftersom han vänder runt som en tok, det kunde ha blivit kiss i vagnen (att jag inte tänkte på de innan) plus att jag fick kramp i låren (fråga mig inte hur) och när jag är klar med blöjbytet som gick hyfsat bra ändå så ska jag ta lite handsprit på händerna men den dunstar ju inte, det bara blir klenigare och klenigare på händerna och jag blir irriterad så jag tänkte skölja bort klegget då börjar det löddra?! Ja precis du gissade rätt det var tvålen jag hade tagit!
Tillråga på allt så var skötrummet ledigt när jag var klar med allt bestyr. Det här sista var ingen kritik mot leklandet, eller möjligtvis att de inte hade märkt upp flaskorna med tvål och handsprit bättre, men annars var de kritik mot mig själv och en liten kom ihåg till nästa gång att byta i vagnen är inget alternativ längre.

Jag provade att hoppa studsmatta men kände att livmodern packade sitt pick och pack och ville ge sig ut på utflykt så jag fick snällt sluta hoppa, till sonens stora besvikelse, jag vet inte om han ville se livmodern hänga mellan bena på mig eller om han tyckte om att jag lekte.
Jag åkte även rutchkana i min spetsklänning, nej det rekommenderar jag inte det heller, den åkte ner så det såg ut som jag hade hängpattar ner till knäna och dessutom så noppade klänningen ihop sig så jag visade halva röven, som tur var hade jag leggings på mig, dock var de blanka så de fastnade i rutchkanan så jag fick snällt sätta mig på huk och åka på fötterna ner, detta fick jag göra tre gånger eftersom sonen ville att jag skulle åka kana och vad gör man inte för att ens barn ska bli glada! Och ja det var faktiskt roligt att åka rutchkana.
Sen fick storebror med sig hela familjen in i bollhavet och då satte maken lillebror bland bollarna och hjälpte storebror att välta ner mig och sen gömma mig under alla bollar, han är inte rädd om sina bollar min käre make, det var ju tur att jag var på bra humör annars vet man inte vad som skulle kunna ha hänt. Förstår inte hur han vågar leka med elden på detta sätt, men storebror var överlycklig och skrek "IGEN, IGEN" nej hej du tack, jag hoppade raskt ut från bollarna och fotade lite istället, dock är dessa kort på stora kameran och just nu så orkar jag inte lägga över dem så det kanske kommer bilder en annan dag.

Nu låter jag kanske lite bitter men det är jag inte, jag hade trevligt som bara den och blev ju erbjuden mat till höger och vänster, om du missat detta kan du lära om det här.

Dagisdebatten en runda till

Ja jag vet jag är mammaledig och därför borde jag inte brusa upp så som jag gör men med tanke på att en kompis kommenterade mitt förra inlägg om dagisdebatten med att pedagogerna på hennes dotters förskola säger dagis då blir jag upprörd igen.
En del tycker säkert att det är en löjlig sak att bli upprörd över, det är ju bara ett litet ytterpytte ord, men jag tycker att det är viktigt att efter snart 15år så borde väl i alla fall majoriteten säga förskola och inte dagis och framför allt vi som jobbar på en förskola borde ju veta vad det heter och varför.


Jag tänker i alla fall fortsätta med att lära barnen på mitt jobb att det heter förskola och att om deras föräldrar vill ha barnet på ett dagis får de byta stället för jag jobbar inte på ett dagis och jag är ingen dagisfröken! ;)

Jag brukar inte skälla på de som säger dagis i min omgivning för jag vet ju vad de menar och jag kan oxå säga dagis någon gång (för jag orkar inte alltid förklara), men jag skulle aldrig säga dagis när jag är på jobbet, lite yrkesstolthet om jag får be, hur ska vi annars kunna kräva att vi ska ha högre lön och bättre arbetsvillkor.

Men nu ska jag åter vara mammaledig och förhoppningsvis så slipper ni såna här inlägg ifrån mig ett lite tag till :) Nu ska jag sortera bebiskläder och lägga i fina högar och se vad jag kan sälja, tipp!

Rumpskor, färgglad och lekparkshäng

Då har jag köpt mig ett par rumpskor och gissa vilken färg det blev på dem?

Köpte skor igår oxå så jag tänkte att jag slänger in en bild med båda två, tänk vad kul det är med skorea! 

Så nu ska jag försöka gå in dessa rosa easytone skor, får se hur det går och jag kanske till och med får träningsvärk av dem om de väcker muskler som legat i dvala. Man kan ju hoppas i alla fall.
Så nu du Sanna kan jag vara helrosa när vi är ute och går, fast du har kanske inte tid att ut och gå något mer med mig nu när jag är så färgglad ;)

Jag undrar lite vad den svarta/gråSara har tagit vägen för just nu är det inte ofta jag enbart har mörka kläder på mig, inte för det gör något det är ju roligt med färg och den där gråa lite trista Sara kan få stanna där hon är nu för jag trivs mycket bättre med den lite mer färgglada. (Jag vet de låter skitdumt att prata om sig själv i tredje person men ibland bara måste jag).

Idag har vi hållit igång hela dagen, eller i alla fall så har storebror det, vi började dan med lekparkshäng och det var med skräkblandadförtjusning som han lekte de stora pojkarna :) Sen kom vi hem och då tog vi faktiskt de lugnt i en timme innan vi åkte för att köpa rumpträneskorna. Väl hemma igen klippte maken gräset och med sig på klippningsrundan hade han en vild treåring som sprang med sin plastgräsklippare, som han drog igång med låtsassnöret. Sen kom han in och satte sig på mattan i hallen och sa att han behövde saft, det var treåringen och inte maken som satt på golvet och behövde saft. Sen fick saften sällis av två kanelbullar i magen och efter de gick sonen och la sig. Jag försökte med allt, leka med bilar, tågbanan och läsa böcker. När jag halvt på skämt, halvt panik griper efter varje halmstrå för att han inte ska somna säger att jag kan måla naglar på honom, då flyger han upp ur sängen och sen valde han en färg till varje nagel på höger handen och resten av kvällen har han berättat för alla här hemma att "mamma målade på mig". Ja det gjorde jag ju oxå men det lät mer grymt när han sa det än vad jag tyckte det var när jag målade naglarna på honom.
Han somnade mitt i godnattsagan och det är inte ofta det händer :)
Lillebror har såklart varit med på alla aktiviteter idag men han har varit lugn och det är knappt så jag har märkt av honom, värre var det inatt när han vaknade en gång i halvtimmen och härjade på oss och innan vi fattade att man skulle gosa lite med honom, vi försökte ju trycka in nappen i munnen men de vrålade han ju bara ännu värre av, jag hörde till och med storebrors ord i huvet ett par gånger "Du vill ha nappen, lillebror". Hoppas på en lite lugnare natt inatt men man vet aldrig, tur det finns kaffe, det måste vara så nära flytande tålamod man kan komma.

Uthopp!

Nästan precis hemkommen ifrån uthoppet på sonens förskola, tycker det är en rolig tradition de har när de låter de barnen som ska vidare till skolan hoppa ut genom ett fönster samtidigt som de får publikens jubel och sen får de ta emot en ros. Så gulligt och jag kommer gråta floder när det är dags för sonen att hoppa ut.

Han har varit med i sitt första uppträde ikväll, sonen alltså och jag är stolt som en tupp. Han var barbaskön och spelade på pinnar, tänk han stod still hela första låten. Under den andra låten skulle de gå runt i en ring i takt men sonen tyckte att de gick alldeles för långsamt så han sprang slalom mellan sina kompisar, jag kan inte annat än skratta åt min charmige lille duracellkanin till son, pedagogerna bara log (jag kan nog läsa deras tankar, de älskar min son förstås). På tal om det däringa pinnarna han spelade på så sa jag när vi gick hem att han var duktig som spelade på dem och då frågade maken om han hade övat länge, svaret vi fick var:
"Måste övar mera" ja de är väl bra att vara självkritisk och jag håller med ska han ha en framtid som pinnspelare då kan lite mer övning vara bra.

Nu sover båda barnen och maken är ute med jobbarkompisarna och ska dricka EN öl, jag vet hur de slutar. Jag räknar inte med någon som helst hjälp ifrån honom före lunch imorgon hoppas det blir fint väder så man kan ta ut vilddjuren på en promenad. Fast jag vet inte om jag kommer komma upp ur sängen imorgon för jag har nog gått en mil sammanlagt idag och det är inte varje dag jag gör det så känner redan nu hur träningsvärken knackar på dörren eller låren närmare bestämt. Tjollahopp!

Några ord om helgen

Den här helgen som var har bara flugit förbi och det känns som att inte har gjort någonting men när jag börja tänka efter så har vi faktiskt hunnit med en hel del. Förutom att ha suttit i bilen i 50mil så har vi även hunnit fira treåringen en gång till och nu tror jag nog det får vara slut firat snart för han frågade efter paket när han vaknade imorse.

Vi har shoppat loss både maken och jag, jag hittade en långklänning, en sån som går hela vägen ner till golvet, bild kommer en annan gång för just nu är den full med välling, det skyller jag på att svärföräldrarnas micro står i ett skåp med en lucka som anfaller om man inte håller i den och hur sjutton håller man i en lucka, öppnar micron och ställer in vällingflaskan utan att spilla på sig? Funderar på att använda huvet nästa gång, ja till luckan alltså. Maken hittade skjortor :) Sen hittade vi en lågprisaffär som hade massa roliga billiga saker av kvalitetsmärken så nu blev jag ännu mer sugen på en tripp till Ullared, det måste bli en resa dit i sommar jag har ju för sjutton inte varit där på snart ett år, men då hade jag iofs privat chaufför och det är ju inte varje gång man har de :)

Sen var det de här med ankförlusterna, det började redan när vi skulle åka för när jag och maken hade bytt plats så jag skulle köra istället (läs föregående inlägg om ni vill veta hur detta gick) så inväntar jag en ankmamma (eller egentligen en and men jag kallar dem för ankor) som skulle ta med sina små söta ungar ner till vattnet och så klart så ligger det en väg mellan där hon har sitt bo och där vattenpölen var, jag menar det är inte lätt att få tag på en strandtomt i den här stan. Men så ser jag i backspegeln hur hela familjen blir överkörda, jag har ingen aning om någon klarade sig men för att kunna sova på nätterna så inbillar jag mig att alla klarade sig utan en skråma.
Den andra ankan jag skulle berätta om var den badanka som sonen hittade i lågprisbutiken, det var en vattenkanna som såg ut som en anka, den skulle han ha. Men så hittade han en båt som han ville ha istället för ankan, det var ingen av oss som sa att han måste välja utan han ville inte ha ankan längre så den fick bo kvar i butiken. Allt var frid och fröjd tills vi kom ut i bilen och sonen börjar gråta hysteriskt efter sin anka "Hade den gula anka" "Hade den gula ankan" det blir hans mantra tills vi kommer hem och kan muta honom med en film och några "bondiffo" (gissa vad det kan vara för smarrigt?) Men farmor ringde utan sonens vetskap till farfar som åkte inom och köpte ankan så den stod i hallen när sonen senare gick ut dit och hans första reaktion var "min båt?!". Jag säger det igen, det är inte lätt när det är svårt, nu trodde han att båten seglat tillbaka till affären och att ankan tagit dennes plats men så var alltså inte fallet utan nu hade han både anka och båt och hade han inte haft öron så hade leendet gått runt om hela huvet.

Den gula ankan som helt magiskt hamnade hos farmor och farfar fast sonen lämnade den i affären.

Sen har min bebis blivit stor, vi eller maken lämnade tillbaka babyskyddet och köpte en ny bilbarnstol för stora barn till lillebror. Detta under vilda protester ifrån mig och det hjälpte ju inte att gubben i butiken sa "Jaha nu har ni ett stort barn" när vi lämnade tillbaka stolen. Jag var tvungen att tvångsäta en twix för att jag kände att min bebis växer ifrån mig och snart är det egen bil han köper och inte en bilstol. Kan meddela att tvångsätningen av twixen hjälpte inte han blev inte mer bebis för de i den nya stolen.

Liten blir stor

Det har hänt en mycket mysko sak och det utan att jag tänkte på det först. Men när lillebror slutade amma så slutade storebror med välling! Jag undrar just om det har något samband, för det är bara en kväll som vi hade två vällingbarn, storebror kan få för sig att han vill att vi ska göra välling när han ska sova men tror ni att han ens att han så mycket som petar på flaskan sen, nej så klart inte han ska ju inte ha nån välling. Han har inte ätit någon välling på natten sen lillebror slutade amma och vi har ju inte sagt något till storebror om att lillebror slutat amma, men han kanske märker sånt själv?

Sådär då har jag sammanfattat helgen och det blev ju två låånga inlägg, så de kan gå när datorn får semester en helg.

Ser ni var glad jag är över att bli fotad, ser verkligen pigg ut och  nej det är inte jag som har druckit upp hela vinaren, och det är blå kork på flaskan så det räknas ju nästan som en blå flaska eller?

Mors dag!

Här kommer mina högst personliga tankar kring fenomenet mors dag (fars dag).

För det första, hur tänkte de när det la dagen på en söndag? Om man nu ska fira så tycker jag att det hade varit mycket bättre att göra det på en lördag, då hade man ju kunnat fira lite ordentligt. Men nu är det alltså på en söndag, så då är det söndagsmiddag och alla ska låtsas vara pigga och glada när de egentligen sitter och våndas över det sista glaset de drack kvällen före. Inte för att jag är ute och slår klackarna i taket längre men jag har facebook så jag hänger med i vad som händer på stan iallafall :)
Sen förstår jag inte varför det måste finnas en speciell dag när man ska fira sin mamma eller pappa, räcker det inte med att de fyller år? Jag menar när är det barnens dag?! Hallå orättvisa! Kom nu inte och säg att det är barnen dag 355 dagar per år, för det står inte så i almanackan.
Och nu när jag är mamma måste jag bli firad av maken då eller ska jag fira min make på fars dag? Jag menar han är ju inte min pappa och jag är ju inte hans mamma, det hade varit ganska konstigt och äckligt med för den delen så nu släpper jag det.

Har idag varit hos min mormor som så gärna ville bjuda på middag, det skulle hon vilja göra varje söndag men det går ju inte. Men hon har varit med länge nu och vet att om hon bjuder in till middag på mors dag så tackar ingen nej, smart tänkt där mormor, det knepet ska jag nog sno från henne när mina barn är utflugna om sisådär 50år :)

Så mors dag fyller ju sitt syfte om det får familjer att träffas, om de behöver en anledning för att träffas, det behöver ju inte alla men en del behöver en spark i baken eller att det är en speciell dag i almanackan där det står att man ska fira. Men för min egen del så är det en vanlig söndag :)

Jag har inte firat min mamma med något speciellt idag, jag har inte ens ringt henne, för det kändes lite överkurs att ringa när vi bor i samma hus men annars brukar jag iallafall ringa så i år så länkar jag till hennes blogg istället där man kan hitta presenter till nära och kära eller annat löst folk som gillar ;)

Silveringrid det är min mamma de :)

Heja Sverige

För visst är det väl så att det är Sverige eller vi som tävlar i Eurovision Song Contest ikväll och det är Sverige eller vi som kan gå vidare till finalen på lördag. Men skulle Loreen inte ta sig till final då är det hon som åker ur tävlingen eller har jag helt fel? Vi svenskar slår oss gärna för bröstet och solar oss i vinnarglansen i medgångar och tar mer än gärna åt oss äran för vad en person presterar. I motgång däremot då får de stå där själva i kylan, då vänder vi dem ryggen för det är minsann inte vårt land som misslyckats det är den individen som misslyckats i sin prestation. Jag kanske överreagerar men så tycker jag att media framställer det och även när man hör folk runt omkring sig prata (jag är säkert likadan, men det gör det inte mer rätt). Detta kanske främst sker inom idrotten men ikväll så tävlar vi ju musik så då är de samma sak här. 

Misslyckande är farligt, eller?! Så länge det inte är jag som misslyckas så är det helt okej ;)

Men nu var de ju inte misslyckande det här inlägget skulle handla om utan det här: 

Ikväll håller jag tummar och tår (ja samtidigt som jag äter, dricker och bloggar) för att Loreen tar sig till finalen på lördag, annars vet jag inte vad jag ska göra på lördagkväll, är ju inte hälften så kul om inte vi har en chans att vinna, så se nu till att du inte åker ut nu Loreen ;)

Trosdagstankar

Ja jag vet att rubriken är felstavad men nu ville de stå så, jag har försökt ändra fyra gånger och det blir samma resultat varje gång så nu ger jag upp och låter det stå så.

De två senaste torsdagarna (oj titta det bidde rätt, tänka sig) har ju varit fredag med tanke på att det varit Let´s Dance då, ikväll känns som söndagkväll, men borde vara lördag fast det är torsdag, hände ni med?

Jag känner mig som en virrpanna just nu och inser att jag inte alls är okej med att det är den 17 maj idag, det innebär först och främst att min bebis blir ett halv år! Grattis till honom. Det är helt underbart att han redan är ett halvår och snart är han ingen bebis längre utan ett litet barn :) Helt fantastiskt, så det är inte pga halvårsdagen som jag inte tycker att det är okej att det redan är mitten på maj. Nej det är för att om en vecka fyller min buskille 3år! Grattis till honom oxå lite i förskott sådär och nej det är inte för att han blir 3 år som jag nojjar utanför att vi ska ju fira honom. Vi ska ha ett litet kalas nu på lördag och sen ett första helgen i juni och har jag planerat någonting tror ni? Nej just de, det är ju jag i ett nötskal så jag orkar inte ens bli förvånad eller irriterad på mig själv. Stackars mina små barn för att ha en sån virrpanna till mamma. Jag är glad att han inte blir äldre så det skulle varit barnkalas med riktiga barn som gäster, det får man ju ju planera ganska långt i förväg. När börjar de ha sånna kalas, nån som vet? Jag kanske behöver planera det redan nu?

Det är tur att det är fredag imorron så att jag kanske hinner handla nån ballong iallafall. Present har varit klart sedan länge, sånt är jag duktig på att komma ihåg, när det gäller mina egna barn iallafall ska jag köpa present till någon annan så gör jag nog gärna det nästan när det är försent. Hur blev jag sån?

Jag verkar ju verkligen inte vara någon bra person på att planera saker och ting, bröllopet till exempel det snoddes ihop på ett halvår och jag kan säga att jag var inte speciellt inblandad i att det blev så bra som det blev :)
Nu brukar ju saker och ting ha en förmåga att lösa sig iallafall vet inte om det är jag som jobbar bäst under press eller om jag har en massa räddande änglar omkring mig som ser till att allt blir tipptopp, kanske en kombo av båda :)