Nästan precis hemkommen ifrån uthoppet på sonens förskola, tycker det är en rolig tradition de har när de låter de barnen som ska vidare till skolan hoppa ut genom ett fönster samtidigt som de får publikens jubel och sen får de ta emot en ros. Så gulligt och jag kommer gråta floder när det är dags för sonen att hoppa ut.
Han har varit med i sitt första uppträde ikväll, sonen alltså och jag är stolt som en tupp. Han var barbaskön och spelade på pinnar, tänk han stod still hela första låten. Under den andra låten skulle de gå runt i en ring i takt men sonen tyckte att de gick alldeles för långsamt så han sprang slalom mellan sina kompisar, jag kan inte annat än skratta åt min charmige lille duracellkanin till son, pedagogerna bara log (jag kan nog läsa deras tankar, de älskar min son förstås). På tal om det däringa pinnarna han spelade på så sa jag när vi gick hem att han var duktig som spelade på dem och då frågade maken om han hade övat länge, svaret vi fick var:
"Måste övar mera" ja de är väl bra att vara självkritisk och jag håller med ska han ha en framtid som pinnspelare då kan lite mer övning vara bra.
Nu sover båda barnen och maken är ute med jobbarkompisarna och ska dricka EN öl, jag vet hur de slutar. Jag räknar inte med någon som helst hjälp ifrån honom före lunch imorgon hoppas det blir fint väder så man kan ta ut vilddjuren på en promenad. Fast jag vet inte om jag kommer komma upp ur sängen imorgon för jag har nog gått en mil sammanlagt idag och det är inte varje dag jag gör det så känner redan nu hur träningsvärken knackar på dörren eller låren närmare bestämt. Tjollahopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar