7. En vän jag känt länge

Jag har en vän som jag lärde känna när jag var ca 5år, vi umgås inte jätteofta men jag räknar henne till en av mina allra bästa vänner. Vi har hittat på en hel del tokigheter tillsammans allt från att göra en cykeltur på några mil där vi vände och cyklade hem när vi hade en kilometer kvar dit vi egentligen skulle (vi visste så klart inte att det var så kort bit kvar), till att ha åkt på pensinoärsresa till Ge-kås. Hon var ett av våra bröllopsvittnen när jag och maken gifte oss. Vi har inte speciellt lika intressen, hon är så pysslig så jag får utslag och ja jag är lite avundsjuk på att hon har tålamod till att göra så fina saker. Gå in på hennes blogg vettja! Den hittar ni här.

Fina Sanna på marknad med sina dockor och sminkväskor. 

En helt vanlig onsdagskväll

Ikväll är det faktiskt inte vilken onsdagkväll som helst, ikväll är den kvällen då vi skriver på köpekontraktet för huset och alltså säljer vi huset ikväll. Det känns jättebra, jag har fått en del kommentarer om flytten och jag väljer att inte kommentera någon utan tackar så ödmjukast för lyckönskningarna och konstaterar att hur man än vänder sig så har man rumpan bak och tur är nog det för hur skulle det annars se ut.

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och titta lite på tv och moffa chips för det är jag värd!

Hoppas att ni där ute i landet har en minst lika bra kväll som jag har, se upp när ni är ute och kör för det är snorhalt, i alla fall så är min väg till jobbet det så jag kör saktelisakta imorgonbitti, det är ett som är säkert.

Skrivpuff - Vänskap från min barndom

Det var inte med glädje jag slängde bort dig, det var inte heller av omtänksamhet, det var pga platsbrist du fick din sista vila på soptippen. Att du var älskad kunde ingen ta miste på, du var enögd och svanslös och det var mer än en söm som hade spruckit men jag höll fast vid dig ändå.
Jag minns när vi fann varandra, det var kärlek vid första ögonkastet, du var större än vad jag var men jag växte ikapp och förbi. Du var med i många lekar och vi hade jätteskoj, men så kom den dagen då du förpassades till en vrå i källaren, där låg du länge och väntade på att bli framtagen igen, bli lekt med. Den dagen kom. När jag fick barn fick du komma fram ur mörkret en liten stund, men dina glansdagar var sedan länge över, de var inte lika lätt att blunda för dina spruckna sömmar och din enögda blick, stoppning som inte längre ville kännas vid dig gjorde att beslutet om att låta dig få en sista vila på soptippen inte vad så tungt ändå. Tack för allt, Elsa!

Skrivpuff: Vänskap från min barndom.

Har man någonsin tid att vara sjuk?

Alltså det finns saker i livet som man inte kan styra över, kunde vi göra det hade vi väl aldrig varit sjuka, eller jag kanske är helt ute och cyklar enhjuling med öronen när jag påstår att det aldrig passar bra att vara sjuk?

För jag har då aldrig hört någon säga: "På tisdag mellan 14 och 18 har jag en lucka då skulle det passa bra med en släng av infuensa" eller "Oj en hel vecka ledigt i kalendern men jag tror att en blindtarmsinflammation eller en njursten skulle passa bra då!".

Möjligtvis att man kan få huvudvärk eller lite magknip när det ska göras tråkiga saker men att bestämma när man ska bli sjuk på riktigt det har jag inte varit med om. Nej vissa saker kommer verkligen olägligt men då är det helt enkelt så att då får man anpassa sig och kommer det en sjukdom och pressar sig in i schemat då raderar den det som stod där förut. Mycket enkelt när man tänker efter, dock är det inte lika lätt i verkligheten.

När kroppen säger ifrån då ska man lyssna, jag är väldigt döv när det gäller att lyssna på min egen kropp måste jag erkänna. Men säger gärna till andra att de ska lyssna på sin kropp när de slår dövörat fast kroppen skriker i megafonen att nu är det dags att lugna ner sig. Eller så tjatar jag på dem att gå till farbror doktorn med den där avsågade tummen som de har haft i ett mjölkpaket i kylen i en vecka, alltså mjölk håller inte så mycket längre än en vecka, inte ett öppnat paket i alla fall. Vill bara förtydliga att jag inte känner någon som har haft en avsågad tumme i kylskåpet i en vecka, men hade jag det så hade jag tjatat på den att åka in till sjukhuset, ville bara vara övertydlig.

Foto: www.fotoakuten.se

Ta hand om er där ute, ni har bara en kropp var rädda om den och om varandra!

Som barn på nytt!

Barnasinnet kom fram idag vill jag lova, fem timmar på lekland lockade till och med fram barnet inom mig, nu sitter jag här med ont i nacken och handleden så lekland verkar vara farliga för mig, men ack så roliga. Idag var vi inte själva på leklandet utan var där med vänner och jäklans vad mycket roligare det var, mycket kaffe, många skratt, många rusa efter barn som inte vill sitta still, mycket rutchkaneåkande och många bollar. 
Bebiskräk och bebisgos hanns oxå med, lillebror fick tag i tröjan på en liten bebistjej och drog henne till sig, sötlöken, fast gör han så där om några år så är han nog inte lika söt.

Självkänslan och självförtroendet höjdes några snäpp idag, jag vågade nämligen åka rutchkana (dock ska jag hålla händerna i knät och inte försöka bromsa med dem om det blir en nästa gång), jag vågade springa med min son och hoppa och leka precis som en "riktig" mamma, jag blev inte heller superhispig över att sonen for fram som en ångvält och tror att han är odödlig, tänk jag kanske sakta med säkert börjar komma in i rollen som kravallismamma och pojkmamma. Jag vet det har tagit ett tag men att spendera ett halvår i sängläge bättrade ju inte på höns- och hispmamman, det är ju ett som är säkert.

Nu blir det några dagar som ska fyllas med aktiviteter men det blir nog inga större problem, jag har tagit med mig tre pocket böcker, tror ni att jag kommer få läsa någon utav dem? Vi får väl se men hade jag inte tagit med dem så hade båda barnen sovit middag i två timmar samtidigt varje kväll och sen ändå somnat vid klockan sju på kvällen. Men nej så kommer det inte bli, ikväll somnade barnen efter halv tio båda två och detta trotts fem timmar på lekland och sen att storebror bara sov en halvtimme i bilen upp, men han hade ju fullt upp det var ju sandlådor som det skulle lekas i, det var barnvagn man skulle provåka och sen följde han med pappa och farfar till affären, klart att han inte har tid att sova, det borde jag väl begripa?!

Nu blir det vetevärmare på nacken en stund och sedan lite chilistift innan jag ska försöka sova ikapp lite förlorad sömn, har sovit  4-5 timmar per natt de två senaste nätterna, jag är van att sova 8-10 timmar. Imorgon blir det kaffe, kaffe, kaffe!

Nattinatti!

Alla vägar bär till Kalmar

Ja så måste det vara, nu har jag åkt bil i flera många dagar och på var enda skylt så står de Kalmar, det är faktiskt sant, när vi åkte från Malmö i tisdags så följde vi skyltarna mot Kalmar och när vi var i Halmstad i lördags så följde vi skyltarna mot Kalmar, så alla mina vägar går till Kalmar. Och tänk idag stämmer det faktiskt att vi ska köra till Kalmar oxå så nu ska vi bara hitta ut till vägen och skyltarna mot Kalmar, men å andra sidan så behövs inga skyltar dit för dit hittar vi, med förbunda ögon och lock för öronen så hittar vi till Kalmar.

Denna underbara stad där det alltid blåser motvind och regnar på tvären, där man säger bakanför och frammanför, där det heter sextioen kronA och inte kronor, tänk vad mycket jag har lärt mig i denna stad. Jag har lärt mig steka hamburgare, de ska stekas lagom, pommesen ska vara lagom tid i fritösen och man kör en potatisgratäng lagom länge i ugnen. Man lyssnar på Tuffa tider med Gyllene Tider när man lägger upp mat till många och man blir full onsdag, torsdag, fredag och lördag. Är man kock så blir man full även på söndagen, så går det till i mitt Kalmar. I mitt Kalmar så cyklar man och hämtar pizza och det var gula faran som hade bäst pakethållare till detta, det var även gula faran som hade en handväska på styret. Det var gula faran jag cyklade på när jag skulle på dejt med den numera maken och det var gula faran som jag storhandlade med innan jag hade bil.

I mitt Kalmar så är alla snälla, alla är hjälpsamma och alla tycker om varandra. Det var tre genomlyssningar av The poodles Night of passion innan man kom hem till pojkvännen, numera mer känd som maken. Det var i mitt Kalmar man åkte raggarrunda en onsdagkväll och tjabbade skit och man egentligen borde gått hem och duschat efter en kväll i pubköket, men istället satt man i den lilla röda bilen och åkte varv på varv runt de fina kvarteren och pratade bort några timmar innan man stupade i säng stinkandes av fritösos. Det var i mitt Kalmar man kunde gå ut från köket och se fem i två raggen dansa sista dansen innan de gick till garderoben och sen raglade hem till sig eller sin nyfunne vän. Det var oxå i mitt Kalmar man satt 12 timmar på bibblan och glömde äta både lunch och middag. Det var i mitt Kalmar man satt instängd i en sal utan fönster och hade  videoföreläsning med folk från Oskarshamn, Högsby och Vimmerby, Vimmerby blev alltid bortkopplade så vi som satt och såg föreläsningen live fick alltid höra den två gånger och fick aldrig svar på våra frågor för det var så mörkt i salen så förläsaren glömde bort oss. Det var i mitt Kalmar det stod en bil och väntade på mig efter tentan för att sedan ta mig med på en Tysklandresa jag sent ska glömma, det var även i mitt Kalmar jag blev hämtad vid tåget fast jag bara hade 300m till stationen, men kom man med sista tåget så fick man inte gå själv hem. Det var här jag blev kär, dumpad, förälskad och friad till, hade människor runt omkring mig som såg mig för den jag är. I mitt Kalmar letade vi plogbilar en snöig kväll mellan matleveranserna, i mitt Kalmar var man ute på promenad när den värsta stormen drog in och man pulsade i meterhög snö för att ta sig till nyårsfesten. I mitt Kalmar drog man med sig pojkvännen ut i "skogen" för att kolla melodifestivalen hos någon man knappt kände, man blir uppraggad på övergångstället utanför lägenheten av en kille som vill att man ska följa med ut och åka motorcykel nästa dag och det tackar man ju inte nej till?! I mitt Kalmar går man på dansföreställningar och går på museum, man tittar på melodifestivalen med sin nyfunna kärlek och delar på varsin flaska vin, man är på 25års kalas och trillar och får lösa benflisor i armbågen, man sjunger sig hes på singstar tillsammans med tre killar innan man åker till syntfestivalen med sina fina fluffisar på benen. I mitt Kalmar vill sjöbusarna använda en som försökskanin när de ska sätta nålar och man kollar på OS-finalen i höjdhopp tillsammans med 10 andra på en 12tums TV i ett rum på 12,5 kvm innan man ger sig ut i sommarnatten för mer äventyr.

 I mitt Kalmar som jag minns det har jag förträngt alla akutbesök, alla timmar hos sjukgymnast, arbetsterapeut och alla timmar jag låg sängliggandes. I mitt Kalmar minns jag bara de goa stunderna med vänner. Mitt Kalmar finns inte kvar mer än i själ och hjärta, jag har underbara vänner kvar som jag ska hälsa på idag och imorgon, kommer bli underbara dagar för det har jag bestämt!

Bara vara Sara

Ställde ingen klocka igår innan jag gick och la mig, tänkte att lillebror väcker nog mig i tid, jag skulle iväg vid kvart över nio och behöver en och en halv timme för att hinna med allt jag vill på morgonen för att inte få ont i magen. Tio över åtta vaknar lillebror och maken frågar lite yrvaket om inte jag borde gå upp snart, nähä de menar du inte?! tänker jag och muttrar nog något snällt tillbaka.
Men för en gång skull blev jag inte stressad och sprang runt som en höna på lyckopiller, nej jag tog det så lugnt och gjorde mig i ordning och åt frukost och tjugo över nio satt jag i bilen och var på väg!
Anledningen till att jag inte stressade så jag väckte magkatarren var för att det vara bara jag som skulle iväg, maken och barnen fick stanna hemma och roa sig bäst de kunde och nog roade de sig alltid, de hade bakat muffins de små rackarna som tur var fanns de kvar till mig när jag kom hem.

Jag styrde min lilla stora bil till den stora metropolen Växjö, där Ida mötte upp och fast att vi inte har setts på hur länge som helst så kunde det lika gärna ha varit igår vi sågs. Vi började med att gå runt i affärerna men vi hade ju inte tid att titta på någonting för vi hade så mycket att prata om, sen när vi hade babblat av oss det värsta så kunde vi börja titta på kläderna som vi höll i händerna men konstaterade både hon och jag att vi är omoderna just nu, vi vill ha något mellanting mellan tant och magkortneontröja men se det finns inte, så vi får allt ha våra gammal paltor till kläder ett tag till. Sen åt vi lunch och satt över en timme och pratade lite till och struntade fullständigt i allt och alla runt omkring. Efter lunchen så hittade vi faktiskt ett par skor på rea, hon köpte likadana skor som mig fast i en annan storlek, eller rättare sagt jag köpte likadana som henne för hon betalade före mig (men vem håller koll på de?). Det är tur att vi varken är 14år eller bor i samma stad då hade vi nog varit tvunga att gräla lite men nu slapp vi detta, tack och lov för de.

Fick lite sminktips och hon i sminkaffären förstod nog att hon pratade med ett sminkpucko för först tyckte hon att jag skulle köpa ögonskugga för 140:- färgen men sen efter en stund hade hon varit borta vid reabordet och hittat liknande färger som kostade 34,50 för tre färger, som hon tyckte jag skulle köpa och öva på. Undra om det var för att jag svarade Jaha?! när hon talade om för mig att jag har gröna ögon, hon kanske trodde att jag inte visste de, eller så såg hon hur jag hade sminkat mig idag och tyckte att de var ju synd om de dyra sminket att bli misshandlat på det däringaviset, nä jag vet inte men jag blev nöjd. Tror jag behöver en såndäringa sminkkurs igen, har gått en för festsminkning men så kan jag ju inte gå runt och se ut när det är ljust ute och jag sover när det är mörkt kan jag tala om för er och då är det inte så snyggt att vara festsminkad, fast kudden kanske blir glad då.

Sen var det dags för FIKA och vi hittade ett hål i väggen inklämt mellan två affärer och de hade minsann sockerbulle, åh så gott det har jag inte ätit på hundra år eller i alla fall fem år! Så först beställde Ida en sockerbulle, en kaffe och ett glas vatten sen kommer jag och säger "Jag tar samma" nej jag lovar det kändes inte alls som jag var 8år och härmade den coola tjejen i klassen, nej verkligen inte alls :) Men till mitt försvar så hittade jag sockerbullarna först!
Sen när vi hade fikat i nästan två timmar så var de bara att kissa och åka hem. Men jag har haft en underbar dag och det var så skönt att få komma bort en stund och bara vara Sara.

Instängda tyskar, tand, grillning, rollspel, nästan instängd av tyskar och åska

Där har ni min dag igår och idag, fast jag tänkte börja från början.

Vi började med en tur till Traryds djurpark och där matade vi fåglarna med bröd som var äldre än äldsta barnet vi hade med oss, lite drygt 4år (det hade dock legat i frysen så de var ingen ko på taket eller fara på isen heller för den delen). När våra våghalsiga pajkar började utmana varandra hur långt fram på strandkanten de vågade gå och när de började stjäla tillbaka brödbitarna ifrån de levande djuren så tyckte vi mammor att det var dags att besöka lekparken så vi kunde få prata lite.
Ojoj vad mycket prat det blev med en 4åring, en treåring och två sjumånaders bebisar, nej kanske inte men picknick hade vi och ett och annat minne lyckades vi få in oxå mellan blöjbyten, amning, gungputtande, dassbesök, bebismatning och letande efter nergrävda spadar.

Vi pratade om våra barns utveckling och då kom vi in på det här med att våra små bebisar ska få tänder och det hade varken hennes lilla flicka eller min pajk fått ännu (återkommer med detta ämne senare, skrev tidigare först men det blev ju helt fel).

Sen skulle vi åka hem och jag tänkte vara lite smidig så jag öppnar dörrarna på min bil så att storebror kan klättra in själv och sätta sig medan jag sätter fast lillebror och lyfter in vagnen. När jag efter nästan 10 min ska sätta fast storebror så ser jag att förardörren på bilen jämte är öppen 5cm och där inne satt en liten tysk pajk, eller liten och liten var han inte, han var lång som sjutton och säkert över 23år men han tackade så artigt för att jag släppte ut honom ur hans egen bil (ja tänk vad snäll jag kan vara när jag sätter den sidan till). När han har kommit ut på sin sida så öppnas dörren på andra sidan bilen och hans fästmö kliver ut (nu låtsas jag bara att det är hans fästmö, det kan lika gärna vara syster, svärmor eller någon han plockade upp på vägen till djurparken), då tänkte jag att skyll er själva som satt kvar i bilen för hade det varit jag och det var maken som blev instängd på detta viset då hade ni fått se en ilsk Sara som slängt sig ut och befriat sin stackars make som nog önskat att han kunde få sitta kvar i bilen och slippa kliva ur och skämmas för sin fru. Men det komiska är inte slut här mina vänner, nej för ur bagaget så plockar de ut ett helt träd, eller kronan från en al, så där promenerar de tyska trolovade paret hand i hand in på djurparken med ett träd som de ska mata getterna med, gulligt! Jag kanske inte ska kasta spjut i radhus om jag tänker på de gamla limporna vi slängde till ankorna (änderna, förlåt ska försöka lära barnen rätt en annan gång). Men jag var inte på en romantisk dejt i parken i alla fall.

När jag körde hem så såg jag en grävling som hårdvilade i vägkanten, stackarn den måste varit trött.

Sen på kvällen var det dags för grillning och på bilden nedan så ser ni en nervös Sara som sitter i bilen med sina barn i väntans tider för att maken är inne på affären och handlar ketchup och senap för de behöver man tydligen ha när man äter korv med brö. Nervös ja de är jag när jag ska hitta på grejer som innebär att jag ska träffa nya människor, men det är mest för att jag inte gillar när man ska gå runt och hälsa på folk. Dels kommer jag aldrig ihåg så många namn på en och samma gång plus att jag blir livrädd för att säga fel namn när jag presenterar mig själv. Jag måste alltid tänka två gånger innan jag säger vad jag heter, men jag menar Sara är ju inte så svårt att komma ihåg eller? Det skulle vara riktigt pinsamt att säga att jag hete någonting annat än jag gör, för antingen får man ju ändra sig sen och försöka rätta till sitt misstag "oj du jag hette visst inte Stina eller Bertil eller vad jag nu sa för namn förut" eller så kan man ju aldrig någonsin träffa den människan igen för jag kommer ju inte komma ihåg vad jag heter då och då blir det snurrigt :P

Sånt här pysslar jag med när jag sitter i bilen och underhåller barn, jag tar så klart foto på dem oxå :)

När vi andra åt så fick lillebror ett rån att gnaga på eller gnaga och gnaga han har ju inga tänder, eller vänta här nu, rätt som det var så fick han in en förstor bit i munnen och jag tänkte då vara snäll mamma och ta ut den då biter han mig och det gör ont. Sticker in fingret igen och japp det gjorde lika ont denna gången. Tänk han har två dagar innan sin 7månaders dag fått sin första tand. Men hallå bajset ska väl ändras eller?!

Ser ni tanden? Inte jag heller men jag kände den, så ni får helt enkelt lita på mitt ord.

Fotbollen kanske jag skulle skriva några rader om oxå, nej varför de egentligen det är det ju så många andra förståsigpåare som gör och jag är verkligen inte en av dem. Föresten så åkte vi hem innan matchen var slut och hade ingen som helst koll på vad som försigick på plan innan vi åkte heller för jag valde att sitta på en plats där jag inte såg tvn, smart va?!

Så idag blev det en välbehövlig sovmorgon eftersom båda barnen hade varit upp mycket längre än de brukade igår. Maken jobbade dock så han missade sovmorgonen stackars honom.
När vi har ätit frukost så ringer en kompis och undrar om jag vill med på loppis och ja visst ville jag de. Barnen som inte visste om de vaknat på rätt sida eller inte stannade hemma med mormor och morfar, och tur var nog de för det började regna när vi var där. Det är berättarfestival här i stan nu och då var det nån hantverksmarknad precis jämte loppisen men vi kände oss så malplacerade att vi snabbt skyndade oss därifrån, tunnbröd över öppen eld och folk utklädda eller uppklädda för rollspel kändes inte som vår grej riktigt så vi skyndade oss tillbaka till loppisen och där hittade vi en farbror som gärna ville göra ett bra pris med oss men de ville inte vi.

När jag efter loppisen kom fram till min bil då må ni tro då var det en tysk som hade ställt sin bil liiite för nära min så jag fick pressa ner mig i sätet men in kom jag så om de nu var en hämnd för gårdagens instängade av de tyska paret så var den inte helt lyckad men de tänkte jag inte sitta kvar och visa för dem, så dum är inte ens jag.

Sen har det åskat idag och storebror som tvunget skulle ut i regnet var bakom husknuten när en av knallarna ven över nejden kom springade i full kareta och skrek "Jag är jätterädd, jag var förlångt bort" Hoppas nu att han kanske lär sig att lyssna på sin mamma, tror ni de?!
När vi sedan var och hälsade på min farmor så fick jag svaret och nej han lyssnar inte på sin mammas kloka råd. Han skulle springa ute, inne helst överallt hela tiden. Men han är söt ändå!

Nu blev det här ett låång inlägg men tänkte att det fanns ju inget att se på tv ikväll så medan jag tittar på bones och moffar chips så kan ju ni läsa min blogg. Tjipptjillevipp!

Ljusparty!

Då har jag varit på mitt livs första ljusparty, jisseness vad ljus det finns och i vilka dofter sen, allt från toarent till tant, nej men det fanns ljus som luktade gott oxå eller doftade kanske är ett mer korrekt ord. Trevligt hade jag och drack kaffe gjorde jag så här lär det bli en vaken kväll/natt eller så somnar jag iallafall i ren utmattning, jag menar jag har inte träffat så här mycket folk som jag gjorde ikväll på flera månader :)

Men nu får jag skärpa till mig, det går ju inte att sitta här och uggla, nu får jag se till att jag träffar lite människor så att jag inte blir folkskygg. 

Åter till ljuspartyt så fanns det hur mycket som helst som jag skulle kunna ha köpt men jag menar att jag köper ljuslyktor det händer ju inte. Nej det gjorde det faktiskt inte ikväll heller, men var allt bra sugen på en av "lamporna" men det skulle vara ett ljus i så klart. Det fick bli tre ljus, tänka sig jag nöjde mig inte med ett utan det blev tre för det var ju billigare att köpa tre. Sen kommer man hem och börjar fundera lite, var de verkligen billigare att köpa tre ljus mot att ha köpt ett? Nej så klart att det inte var de och jag föll för säljsnacket eller produktkatalogen i det här fallet, så det lyckades ju. Grattis till dem och bättre lycka nästa gång säger jag till plånboken.

Och ljusen luktar förlåt doftar melon, det var den enda doft hon inte hade med sig som man kunde lukta på så det får bli en glad överraskning. Tänk nu om de luktar skit, vad gör jag då? Jag menar jag köpte ju tre för de var ju billigt eller dyrt eller smart eller vad det nu var?

Sen är ju frågan om jag kommer elda dessa ljus eller om det kommer få stå på en hylla och samla damm i fem år som alla andra av mina ljus får göra. Kan säga att det inte är jag som elda upp de efter fem år utan det är maken som tröttnar på att ha dammiga, oanvända ljus i hyllorna som börjar ändra form för att de har fått solljus på sig. Förstår inte varför jag är sån, som en hamster som ska spara på allt, varför ska man spara på allt för? Men man kan väl inte elda ljus man har fått i present eller kan man de? Tack för presenten den var fin men nu är den uppeldad, hur snällt är de på en skala?

Så då borde jag ju kunna elda ljus som jag har köpt själv, eller kommer jag vara för snål för de? Det är väl fint med ljus som är oanvända eller? ;)

Har inget kort på de ljusen jag köpte eftersom jag inte har fått hem dem ännu så det får bli ett kort på en ljuslykta mamma har gjort :)

Som det kan bli!

Den här kvällen var ju allt annat än en vanlig lördagkväll. Storebror skulle vara vaken länge, vilket resulterade i att vi hade Pingu som sällskap till efter åtta! Han skulle även mysa i Sannas knä, som tur var så var Sanna här och hälsade på annars hade det kunnat bli riktigt jobbigt. Nu blev det bara jobbigt för Sanna som fick ha en tre år gammal snuttefilt på kinden ;)

Men efter många om och men (män kanske är bättre och bara en man nämligen min) så somnade båda barnen. Men maken försvinner iväg på sitt håll (dataspel), pappa försvann på sitt (ljudbok), mamma var i sin verkstad så då skulle vi hitta något att titta på tv. Det var inte det lättaste så det slutade med att vi såg någon konsert som vi inte har en aning om vem det var som sjöng och fröken S bestämde att det nog var filmat med mobilkamera vilket gjorde det omöjligt för oss att ens försöka lista ut vem hon var så vi struntade i de.
Vi åt polly och drack cola oxå, det är vuxet!

Sen mixade vi lite med min blogg, se föregående inlägg om ni vill veta detaljer :)
Lillebror vaknade sen och han är tydligen förkyld?! Hur gick detta till? Vem har gett honom den? Den bara kom pang bom, så det kommer bli en intressant natt det här. Så jag ska runda av det här inlägget snart så jag får sova nånting ikväll men eftersom jag har druckit cola så kommer jag ändå inte somna de närmaste tio minuterna  :)

Jag har kört nattkörning oxå, eller om de heter mörkerkörning och gatorna lekte kurragömma som tur var så var det bara sista gatan som gjorde det annars hade nog min passagerare hoppat ur bilen och mycket tidigare än vad hon gjorde. Men jag körde försiktigt det är ju lördag så de är många fyllisar ute och vinglar jag såg hela tre stycken! Jo det är många det är ju inte lönehelg och dansbandet som spelar ikväll spelar i andra änden av stan mot där jag var och körde :)

NattiNatti!

Tjejer kan!

Fick precis hjälp av underbara Sanna att få till den här gronken som räknar besökare. Det var en massa kod som skulle klippas ut och klistras in så då ropade jag på min käre make (han jobbar ju med sånt), eller jag skrev "hjälp" på hans msn men inte kom han springandes som en räddare i nöden inte. Då skickade jag en vibb, vilket inte hjälpte. Så då fick vi ta saken i egna händer och tänk Sanna löste det! Vi kopierade hennes kod från hennes blogg och sen klistrade vi över min kod över hennes, hängde ni med? Strunt samma efter den här klisterfesten så  kan man nu alltså se hur många som är här inne och läser eller hänger eller vad ni nu gör här :) Men välkomna är ni allihopa och skriv gärna en kommentar så jag vet vem du är :)

Men de får bli ett kort inlägg här nu för jag vill umgås med Sanna innan hon tröttnar på mig och går hem!

"Personer du kanske känner?"

Kära lilla ansiktsbok, jag vet att du vill väl när du försöker hitta personer som jag kanske känner, men om jag vill hitta nån jag känner så kan jag leta själv för du gör inget bra jobb.

För att ta några exempel:

• Mr X - Inga gemensamma vänner, men vi gillar samma glass. Ja det är kanske en person som jag känner?! Eller inte, bara för att jag råkar gilla samma sorts glass som någon så betyder inte det att jag automatiskt känner den personen eller för den delen vill lära känna honom/henne.
• Fröken Y - 14 gemensamma vänner och vi har gått på samma högskola, men hon började plugga två år efter att jag var klar med min utbildning och flyttat från stan. Fast här kan jag nästan gå med på att vi kanske skulle kunna känna varandra men bara nästan. Vi har aldrig bott samtidigt i någon stad och bara för att vi har så många gemensamma vänner så måste vi väl inte bli vänner eller hur funkar det?
• Herr Ä - Inga gemensamma intressen, inga gemensamma vänner och en ålderskillnad på 40år. Hur F*N tänkte du här lilla ansiktsbok?

Det här var de tre översta förslagen idag, vet inte om fejjan tycker att jag har för få vänner eller vad det kan tänkas vara men fel blev det hur som helst så idag blev det inga fler vänner på min lista, det är ett som är säkert.

Men som sagt jag är en stor flicka jag kan leta själv :)