Bra tajming, eller inte

Ni som har följt min blogg ett tag vet vad som komma skall, det är nämligen fullmåne närsom helst och vem får ont i lederna när det blir fullmåne? jo det är jag det, så nu blir det lite gnäll. En av de populäraste sökningarna till min blogg är "smärta vid fullmåne" eller "fullmåne och ledvärk", alltså kan jag inte vara ensam om detta problem dock känner jag mig ganska ensam just nu. Igårkväll när maken och jag tittade på Dexter (jag vet, inte den roligaste lördagsunderhållningen men vi var nöjda och det är ju huvudsaken), så låste sig lederna och vi fick pausa och rätta till benen och höften innan vi kunde fortsätta titta, det är verkligen kul när ledvärken styr mitt liv och mina aktiviteter, eller det är det ju så klart inte jag är ironisk men det är svårt att vara i skrift.

När jag gick på smärtskola för en himla massa år sedan gav jag ett löfte till mig själv och det var att värken inte skulle styra mitt liv och den skulle inte göra mig bitter, dagar som idag är det svårt att inte bryta det löftet.

Skrivpuff: Löfte

Är jag verkligen så tråkig?

Här föreslår jag att vi kan se ett avsnitt Bones innan vi ska gå och anfalla kudden inför ännu en sömnlös natt, (jag skyller på mullfånen och imorgon då är den full så det smäller om det och sedan är allt bra igen, med nattsömnen i varje fall) men då tar maken på sig träningskläderna och ska springa till jobbet för att träna! Klockan nio en tisdagkväll?! Sen att vi har tittat på Bones de senaste tre kvällarna det hör ju inte hit, inte heller att maken inte har orkat gå upp tidigare för att träna innan jobbet på fler veckor, nej det måste ju vara jag som är tråkig.

Fast jag känner mig ganska tråkig ikväll, jag är trött som en rymdraket på väg tillbaka till jorden och har suttit med näsan i skärmen och skrivit, mest en massa blajblaj men vem vet en vacker dag kanske mitt blajblaj leder till något större.

Nu när jag ändå var inne på den förskräckliga mullfånen (fullmånen) så kan jag ju berätta att denna gången känner jag faktiskt av den, jag har ont i var enda liten led på hela kroppen och den där vurpan jag gjorde i lördags har ju inte gjort saken bättre vill jag lova. För att vara lite seriös innan jag går och knyter mig så har jag alltså mest ont i lederna dagarna innan månen är full, när den sen har passerat sitt fulla tillstånd så är jag tillbaka på en grundsmärta som jag med lätthet kan hantera. Kan förövrigt hantera den ökade smärtan vid fullmåne ganska bra också, men inte alls lika bra som vanligt.

Sådär nu ska jag snart bege mig till den där sängen som har ropat på mig sen jag klev upp imorse. Sovgott!

Smärthelg och chipssmulor

Att trilla på ingenting är något jag har tränat länge på och kan numera titulera mig specialist inom detta område. Idag var de inte riktigt ingenting men jag halkade av trottoarkanten som ingenting och staplade till och fick tag i barnvagnen som så lägligt gick jämte mig, det är ju tur att det finns fler användningsområden för dessa. Till en början gjorde det bara ont i mitt lillfinger och när jag tittade till hur den lille stackaren hade klarat sig så ser jag till min fasa att det har blivit en blodblåsa, nästan så jag fick ringa efter taxi och åka de 200m till sjukhuset men jag hejdade mig. Efter en stund så märker jag att det inte bara var mitt lilla lillfinger som hade fått sig en kyss utan även min höft och min fot, för när vi är på väg till bilen känner jag hur det pirrar i hela benet och det brukar det inte göra, det går nog över så småningom.

Så det blir en smärtfluddrig kväll till, den här helgen går i smärtans tecken vill jag lova, men ska man ha ont så kan man ju ha det ordentligt.

Nu ska vi göra plockmat för vi orkade inte åka och köpa pizza, efter att ha varit iväg två gånger idag och båda gångerna har vi hamnat på maxi, det är där man hänger förstår ni, eller i varje fall är det där vi hänger.

Ikväll blir det så mycket bättre och spel, tror nog jag känner en viss make som kommer bli galen på mig när jag lyssnar på tvn när han ställer frågor, eller ännu värre när jag ska ställa frågor och jag proppar hela munnen full med godis så att de sprutar chipssmulor när jag pratar.

Smärta vid fullmåne

Som jag skrev igårkväll så hade jag väldans ont i mina leder, detta tror jag beror på att det var fullmåne. Nej det var inte den fulla månen som kom hit och gav mig en smocka, utan den påverkar min grundsmärta på något vis så att det gör mer ont i mig. 

Bilden är tagen igårkväll innan jag gick och la mig.

Nu har ju inte jag forskat något i detta ämnet om fullmånar och smärta mer än det jag har märkt på min egen smärta och den ökar dagarna innan det är fullmåne. Det brukar vara som värst natten och dagen innan det blir fullmåne. Jag har alltid en grundsmärta i alla leder, men jag brukar kunna ignorera den men dagarna innan det är fullmåne gör det så ont att det inte går att ignorera. Finns så mycket jag skulle vilja skriva om detta men just nu står det helt still på hjärnkontoret så jag får väl återkomma till ämnet en dag när det börjar arbeta igen.

Loppisfynd i dubbel bemärkelse

Vid frukosten idag frågade vi sonen om han ville åka på loppis och det ville han så det var bara att ge sig iväg ;)

Vi åkte till en loppis där det är många olika som säljer sitt mög (eller förlåt sina väldigt fina saker som bara står och samlar damm hemma så därför är det bättre att de får nya ägare). Jag hade bebisen i bärsele på magen och  gösta petter vad jag är glad att han inte vägde över 9kg när han låg i magen, det hade varit tungt. 

Sonen fick en förtidig födelsedagspresent (se bilden nedan) det var första loppisfyndet, det andra loppisfyndet var min mormor som vi hittade i köket på loppisen. Hon tittade rakt på oss och fortsatte utan att hälsa så jag gick efter henne och försökte hälsa, men det tog ett bra tag innan hon tillslut kom på att jag hälsade på henne och inte de andra tanterna som stod i köket. Så vi blev bjudna både på fika (på loppisen) och sen hembjudna till min mormor och morfar på lunch och det tackar man ju inte nej till. 

Treårspresent av gammelmormor och gammelmorfar.

Under eftermiddagen har vi varit ute, jag hade dubbla tröjor och vinterjacka på mig medan de andra bara hade en tröja (så blir det när man har ont, då går all energi till de och inte till att värma upp kroppen).

Supermåne och ont i handlederna

Blir ett kort inlägg, det är tydligen super fullmåne inatt och det känns i lederna. Idag är det handlederna som gör mest ont så då blir det inte mycket skrivet. Bilden nedan får symbolisera hur mina stackars händer och handleder känner sig, de har gett upp och hängt sig. 

Nu blir det att lägga sängen på ryggen och titta djupt in i ögonlocken så jag kan vakna pigg och utvilad imorgon, eller iallafall vakna imorgon. God natt!

Huvudvärk

Har en oinbjuden gäst, herr huvudvärk har flyttat in. Nu undrar ni säkert hur jag vet att det är en herr huvudvärk och inte en fru. Jo de förstår ni att en herr huvudvärk gör ont på ett ställe, det är en dovare värk än fru huvudvärk, tänk er basröst fast basvärk liksom. Hade det varit en fru så hade det varit en mer ettrig liten värk som hoppar runt lite överallt i huvet, men nu sitter den alltså still på samma fläck i pannan hela tiden. Den går inte mota bort med en fika utan vill helst sovas bort men det har jag inte tid med, eller tid och tid lust kanske är bättre ord.

Jag hoppas nästan att det blir lite åska och regn för det tror jag är bästa sättet att vräka herr huvudvärk, men jag ska skicka ett piller som får försöka jaga väck honom.

Aprilvärk?

Ni har väl alla hört talas om aprilväder men har ni hört nåt om aprilvärk? Jag har sån värk, ena stunden är det blå himmel och bara små vita moln med lite gosig smärta som går att ignorera för att på nån minut förvandlas till stora svarta moln som kastar blixtar ner i min kropp så jag tvingas ta piller och ta det väldigt lugnt.

Idag har varit en sån dag, vaknade med ont i ryggen som tur var så var huset fullt med folk som kunde ta barnen på morgonen så jag kunde somna om en stund, när jag vaknade andra gången kände jag knappt av nån smärta så jag och maken hann med en tur till stan och sen en promenad med barnen innan lunch. Efter lunch drog världens storm in i min kropp och jag fick mjölksyra i armarna och kunde knappt lyfta kaffekoppen. Nu ikväll så känner jag mig pigg och hur hoppig som helst, förstår mig inte alls på min kropp och min värk ibland alltså.

Nu får det vara nog om smärta för idag det är ju ändå lördagkväll och jag just nu så känns smärtan som gosiga små rosa moln.

Vilken morgon!

Vaknade tio i sex av att käken gör så ont att den vägrar låta mig få sova en sekund till, masserar lite men de hjälper ingenting så det är bara att gå upp och leta reda på panodilen, hittar zapp så då ska ju värken gå över fortare och jag borde snart få sova lite till. När jag sen efter tjugo minuter märker att ögonlocken börjar falla ihop så förstår jag ju att värken börjar ge med sig, men då hör jag en röst som säger "ding" (välling på vanligt språk). Nu står ju inte sonen vid min sängände och säger de utan vid hans pappas, yes jag får sova mer men när de har gått upp och sonen kollar film och maken äter frukost så vaknar bebisen och ska ha mat. Jahopp bara att gå upp och amma, sen tänkte jag att jag skulle få sova lite men en kvart efter att jag somnade så blir jag väckt igen, den här gången av maken som säger hejdå. Jasså han har tröttnat nu, han lämnar mig en regnig lördagsmorgon i april?! Nej de gjorde han visst inte utan han skulle ju till huset idag och hämta mer saker och fixa till. Det var ju tur men jag ville ju sova så då tänkte jag några väl valda ord för att sedan snällt be honom byta bebisen blöja (som tydligen hade smygbajsat, vilken tur att inte jag fick den överraskningen när jag hade gått upp trött som attan och utan kaffe i knoppen). Så det hade varit bättre att jag hade gått vid sex när jag blev väckt av värken får då hade jag sluppit bli väckt tre gånger till på bara en timme. Men jag é inte bitter!

På tal om att smygbajsa så har vi tydligen ett lejon här hemma som går runt och smygbajsar i barnens blöjor, iallafall om man ska få tro vår treårige son. Jag undrar var han får allt ifrån, men skulle jag nu möta ett lejon här hemma så kan jag inte säga att jag inte är varnad. Vi gömmer oss för lejonen 40 gånger om dagen och en gång på kvällen när vi ska sova, sonen har försökt skära ut lejonen från väggen med en plastkniv, vi springer ifrån lejonen 100 gånger om dan så nog har vi lejon här hemma men de är nog blyga för vuxna tror jag.

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Alla ögonblick är inte fyllda av total lycka som det förra var utan det finns en hel del smärtsamma ögonblick oxå.

Första gången jag kände av min värk var ett sånt ögonblick. Jag hade jobbat ganska långt pass i köket på Corehouse i Kalmar och det var sista kvällen innan sommaruppehållet så det var bartömning, mycket folk och ett liveband som skulle spela. Vi hade jättemycket att göra och så får vi en grej till som ska göras. Bandet ville ha vatten på scenen. Kvickt som attans ska vi fixa detta så jag tar fyra karaffer, två i varje hand och börjar gå ut från köket i riktning mot scenen. Då där bland allt folket så smäller det bara till i handleden och jag springer bort till scenkanten och ställer ner karafferna jag har i den handen som inte gör ont. Får bända upp fingrarna på den andra handen och skyndar mig sedan tillbaka ut i köket igen. Smärtan var obeskrivlig och det svartnade framför ögonen på mig. 

Det hela slutade med att jag fick skjuts av en kompis upp till akuten, hade två andra vänner med mig oxå den ena somnade i väntrummet och den andra var med mig inne på rummet. Handen krampade (visste ju inte jag då) och jag fick ett gips på armen. Så tokigt det kan bli ibland, det hade nog räckt att de hade hjälpt mig bli av med krampen så hade nog den värsta smärtan försvunnit men det är en annan historia.

Just detta ögonblicket är det jag sätter i samband med att min smärta började leva rövare i kroppen på mig.

Här ser ni orsaken till att min värk.

Dag 6- Min dag (Varning för långt inlägg)

Vilket hån, det här inlägget ska handla om min, MIN dag, så klart att det är en av de jävligaste dagarna på länge.

Frukost och min fika.

Den börjar ju bra blir inte väckt förens vid kl 6 av lilleman som är hungrig, dock märker jag att mina händer är som disktrasor så de blir till att väcka maken (som så många gånger förut) så får han hjälpa till med bebisen. Försöker somna om men märker att jag har ont precis överallt och minsta lilla beröring känns som eld, för mitt inre ser jag hur hela jag är ett enda stort blåmärke (har nog tittat för mycket på smurfarna på sistone). Så ni kan ju tänka er att ha täcket på sig var ju inte skönt, men att ta av sig täcket och bli en isglass med blåbärssmak nej tack det vill jag inte heller. Vid tjugo i sju så får jag två panodil av min älskade make och sen slumrar jag till fem i sju när stora sonen kryper upp i sängen och tar min telefon och så kollar vi pingu tills panodilen verkat så pass mycket att jag kan ta mig ur sängen.

Frukosten går smärtfritt och jag känner att jag har gott om tid att göra oss i ordning och gå, GÅ alltså använda fötterna när jag ska till förskolan för att lämna stora sonen. Packar in barnen i overaller och går och hämtar min underbara syskonvagn som jag fullständigt älskar.

Syskonvagnen som idag är mer hatad än älskad. 

Men idag är ett undantag, jag hatar den! Ena hjulet var ju såklart platt dagen till ära. Så de blir till att köra tillbaka den till garaget och packa in barnen i bilen istället, men det var ju lättare sagt än gjort. Jag har ju naturligtvis tagit på min lilla bebis en overall utan ben, en sån däringa påse. Tror ni att den går att sätta fast i bilbarnstolen? NEJ! Varför skulle det gå? Då hade jag ju inte behövt stressa det allra minsta. Så in och slänga på honom en annan overall och sen ut i bilen igen. Då förstår ni då kräker han ner hela overallen, kunde han inte vara sagt att han inte kände för att ha en beige overall med nalle på? Nej då måste man protestera genom att kräkas. Moget! 

Hinner inte leta fram en annan overall så knäpper upp den han har på sig och slänger dit en handduk som suger upp de värsta och sen lägger jag en filt över honom så han inte blir kall och sen kan jag köra iväg med bilen, måste erkänna att det faktiskt gick smidigare än väntat och jag fick t.om en parkering i samma kvarter som förskolan, det är inte varje månad det händer :) Så när jag stänger av motorn och ska slå av lyset så märker jag att jag visst inte hade haft igång nåt lyse, gick visst inte så bra som jag trodde de hade gjort.

Men ingen skada skedd, kommer in på förskolan och ser en stor lapp "VI HAR VATTENKOPPOR I HUSET". Kul! Varför har ni släppt in dem undrar ju jag? Jahopp ska jag vända och åka hem med sonen? Nej han vill in och leka och det förstår jag, pratar lite med en av pedagogerna och är han smittad så blev han nog det förra veckan, bara att vänta och se.

Åker hem och håller på att få ett dussin personer på eller under bilen eftersom de inte kan nåt trafikvett alls.

Kommer hem och ska försöka lägga bebisen, han vill INTE sova, ska bara ligga på mig och äta och små sova, han struntade fullständigt i att jag behövde städa. Lyckades iaf tvätta två maskiner tvätt så vi har lite rena kläder att ta på oss, nu slipper jag skämmas för man och barn imorron.  

Tvättberget (ren tvätt), undra om den hittar in i lådorna själv?

Sen somnade bebisen vid klockan ett, ska hämta den store klockan två och skulle handla lite innan så de vara bara att lägga honom i overallen och ut i bilen. Den här gången är  det bara två bilister som får sig en utskällnig, den ena gubben skulle nog har lagt körkortet på hylla för länge sen, för när man inte hittar gaspedalen då har man inte på vägarna att göra längre. Den andra släppte förbi fotgängarna fast de hade röd gubbe, detta resulterade att det blev fullt med bilar i korsningen som inte kom någonstans, lite kaos kanske man skulle kunna säga. Han borde ju förstått att han kunde ha kört när han var tvungen att tuta och vinka fram de stackars fotgängarna.

Hämtningen gick bra  och min lilla bebis sov hela tiden så att han kunde vara vaken sen när vi kom hem och hade lekkompis till storebror här, men det blev fika iallafall och lillebror fick sitta i ett annat knä så jag fick i mig en macka oxå. 

Fika! Tyvärr vågade jag inte smaka pga kolikbebisen.

Blev sen middag ikväll vilket resulterar i en nästan förtrött son som inte riktigt vill äta. Har dessutom början på mjölkstockning så sitter just nu och har ont så jag kan börja lipa när som helst, har värmedyna på och tänker varma tankar. Hur jag har lyckats med att få mjölkstockning idag det har jag ingen som helst aning om, den bara kom utan förvarning och framför allt utan att fråga först, den är inte välkommen det är ett som är säkert. 

Den här dagen kommer nog sluta som den började med två panodil. 

Nu har jag skrivit om min dag, hoppas att eran har varit bättre än min. 

Ensam och lite melodifestival

Sitter i min ensamhet och skriver... Det är inte så farligt som det låter utan ganska skönt. Barnens farmor och farfar är här nere denna helgen och de har tagit med sig sin son och sonsöner ut på en promenad, jag var iofs med på promenaden men sen har jag ont idag så när de gick till lekparken så gick jag hem och parkerade mig i soffan. Har tagit värktabletter så jag hoppas att det snart blir på en nivå då jag kan hantera smärtan för just nu så tar smärtan över och jag har svårt när jag ska försöka formulera mig när jag skriver.

Men solen skiner och det är vår i luften, snart kommer nysattackerna avlösa varandra men det gör ingenting för det betyder att snart är de sommar :)

Ikväll är det dags för andra chansen i årets melodifestival, vilket innebär att den stora finalen är nästa vecka! Vad sjutton ska jag titta på sen på lördagarna??

Jag har ingen direkt favorit ikväll så vet egentligen inte varför jag ska titta men titta ska jag :) Har köpt choklad och lättsaltade chips så nu kan mello börja när det vill.

Gröna gubbar och galna människor

Ser ni bilen? Vi har en ganska blyg bil, den vill ogärna vara med på bild men här hittade jag ett ifrån förra våren då den inte helt lyckades gömma sig bakom mig och lilla K. Var i vecka 5 eller 6 på den här bilden, då hade mina jobbarkompisar redan listat ut att jag var gravid, på den här bilden kan man ser det för att jag har låga skor på mig. Men försök inte vara lustiga nu och tro att jag är gravid igen bara för att jag har låga skor på mig. Men det är inte så lätt att ha klackaskor på sig när man springer efter en 3åring och har en 3månders i famnen, när man dessutom har ostabila höfter och klena lårmuskler. 

Men nu var det ju vår bil jag skulle skriva om, den verkar vara osynlig. För jag har varit ute och kört en del idag och folk bara går rakt ut framför bilen, visst jag kör inte fort inne i stan (det är 30km/h som gäller) men jag har ju fullt upp att hålla koll på övergångställerna, militärerna som är ute och övningskör i stan (Varför de nu måste köra där jag ska köra förstår jag inte men jaja). Jäkla folk alltså vill ni så gärna hamna på motorhuven så kan jag stanna bilen så ni får hoppa upp, så länge inte jag åker dit för det. För visst är det så att om jag kör på nån som går rakt ut gatan så är de väl mitt fel eller? Blir vansinnig där jag sitter bakom ratten, hytter med näven som en liten arg tant gör jag oxå, dessa galna människor tror att de är odödliga eller att min bil är gjord av skumgummi, men det kan jag upplysa dem om att den är hård och den drar sig inte för att bli lite bucklig. Mer trafikvett åt folket, tack!

En annan som skulle behöva lära sig lite trafikvett är den där krokodilen, ser ni han  har lagt sig mitt i gatan. Tycker nog han kunde gått in på hotellet precis jämte men nej, han ska ligga där och stoppa upp trafiken. 

På tal om militärerna så räddade de promenaden mellan förskolan och coop, sonen var så trött och ville inte följa med hem för han ville gå tillbaka till förskolan och leka med sin nya kikare som de har gjort igår och idag. Men han fick inte ta med den hem för de ska gå och kolla in kyrkan imorron och då behöver man tydligen en kikare gjord av toarullar.

Men de här gröna gubbarna som övningskör i stan var ju jätteroliga att kolla på, de körde ju jättemånga gröna lastbilar i stan som vi kunde gå och titta på så glömdes den där skithuspapperskikaren snart bort. Så tack så mycket krigsmakten för det.

Röntgen gick bra idag, på lappen jag fick hem stod det att besöket skulle ta mellan 15- 60 min så jag blev ganska paff när hon efter 3minuter säger att det är klart. Men jag ska inte klaga, däremot så körde jag vilse när jag skulle hem. Irrade runt bland villorna och när jag väl hamnar på ett ställe där jag vet var jag är så är jag nästan i andra änden av stan så fick ta ett helt annat håll hem än planerat men hem kom jag och det är väl huvudsaken. Och ja jag tänker skylla på dimman och inte på mitt lokalsinne.

Handröntgen

Då är det dags att kolla om allt ser ut som det ska i mina små händer.

Klockan ringde för tjugo minuter sedan och det var jag som skulle gå upp?! Det gick inte, jag vaknade först tio minuter senare när lillebror ville ha mat.

Vissa dagar kunde man hoppat över

Det här är en sån dag som jag helst av allt hade hoppat över om jag kunde. Det började redan inatt när jag ammade, då kände jag mig matt i kroppen och hur värken knackade på dörren. Tänkte att jag nog skulle kunna sova bort det mesta, men ack så fel jag hade.
När vi vaknar på morgonen så kan jag inte ta mig upp ut sängen och nästan gråter när jag ens försöker. Så tog två panodil och J fick stanna hemma ett tag för att se om de skulle hjälpa eller inte... Det gjorde det inte så han fick vara hemma och vabba idag och jag fick snällt och fint sjukanmäla mig.

Det har blivit bättre under dan men känner mig matt i leder och muskler.

Sen en annan sak som jag helst hade sluppit är att lilla V fick sitt tremåndaders vaccin idag och han satt i mitt knä och log och såg så förväntansfull ut att sköterskan tyckte så synd om honom för vad hon strax skulle göra. Första sprutan gick ganska bra, han blev lite ledsen men lite massage av benet, en puss på huvet och nappen i munnen så lugnade han ner sig ganska fort. Värre var det med den andra sprutan, han skrek så han blev röd i ansiktet och tappade luften så var helt tyst i flera sekunder innan vrålskriket kom tillbaka. Nu hjälpte ingenting, min stackars lilla bebis hade så ont och blev så besviken. Men jag ångrar absolut inte att vi vaccinerar honom för bättre att han har lite ont när han får sprutan och sen kanske lite feber nu ikväll/natt än att han får nån av de hemska sjukdomarna som han nu blir vaccinerad mot.

Nä nu ska jag göra en matlåda av resterna och sen se om det finns nån kvällsfika så jag kan Mysa (och inte nysa den här gången ;)) ner mig i soffan och titta på Familjen Annorlunda och sen Chefen undercover.

Sen blir det bums i säng! 

En gammal bild på min stackars lilla prins.

Spelhelgsänka.

Japp denna helgen är jag spelhelgsänka, mitt hem är invaderat av öldrickande dataspelare så jag valde självmant att åka med barnen till mamma och pappa. Tänk vilken snäll fru jag är ibland. Men det kan han behöva gubben min, en liten paus ifrån att ta hand om både fru och barn.

Asså den här vagnen som jag har köpt (snart betalat) är så snygg, men vi kommer inte vara speciellt anonyma min lilla vagn och jag. Ska försöka ut och testköra den i helgen.

I eftermiddag ska vi till min kusin och fika, hon bor på tredje våningen så de ska bli lite intressant att se hur jag klarar det. Men mamma är med och tar barnen i trappan så jag behöver bara hålla koll mig själv och mina leder, det är nog lättare sagt än gjort är jag rädd. Jag hoppas att jag inte får allt för ont men tar jag det bara lugnt så går det nog bra, har en ganska bra värkdag än så länge idag :)

Sen får vi se vad som händer ikväll, men jag hoppas att storebror somnar utan problem runt sju så att jag kan få se melodifestivalen. Nu kom jag faktisk på en sak som är negativ med att vara spelhelgsänka, maken är inte där och kan ta en skrikig bebis under melodifestivalen. Finns så klart andra negativa saker oxå men att få längta lite efter sin make de är nog inte fel :)

Nu höll jag på att skriva pojkvän,  slutar man verkligen att vara det när man gifter sig? Han är ju  en pojke och han är min närmsta vän då måste han väl vara en pojkvän och jag hoppas av hela mitt hjärta att han kommer vara min gubbvän och jag hans tantvän när vi blir gamla.

Här sitter vi och tittar på mello för några veckor sedan.

Nä nu ska jag försöka göra nån nytta här, eller iallafall planera vidare så att vi kan komma i ordning här uppe.

Trevlig lördag på er där ute.

Tröttmössor är vi allihopa

Ojojoj vilken seg dag det är idag.

Storebror kom in och väckte mig strax efter sju och då fick de blir lite pingu på telefonen så att panodilen kunde börja värka. Sen vaknade lillebror och vi förflyttade oss till soffan istället. Tittade lite på bananer i pyjamas och sen lekte vi med lera. Nu efter lunch hamnade vi i soffan igen och då var det Asterix som stod på önskelistan. Men efter bara 5minuter som somnade storebror på soffan och det händer nästan aldrig nu om han inte har varit i gång ordentligt på förmiddan. Så nu sitter jag här och slöar lite, passar på när båda barnen sover.

Tänkte bjuda på en bild som är nån vecka gammal men vi har sett dem idag oxå, fast idag var de betydligt fler och dessutom av de andra könet. Det är inte så ofta man ser honorna, men det är ju inte så konstigt när de är så grå/bruna och hanarna är mycket mer färgglada. Ungefär som oss människor fast tvärtom :P

Bakat

Har bakat både en små kaka kommer inte ihåg vad den heter men goda blev de och även en banankaka som osså blev god.

Har så ont så de blir inte ett så långt inlägg ikväll.

Vårdcentral, bebisträff och telefonstrul.

Det var min dag i tre ord.

Vårdcentralen gick väl så där fick värktabletter iallafall.

Bebisträffen var trevlig.

Och ja telefonstrulet var kusligt, vår hemtelefon har inte funkat på hela dan men skulle testa att ringa från min mobil, händer ingenting. Men när jag sen pratar med mamma ifrån min mobil så ringer det i hemtelefonen och det är mitt mobilnummer som ringer... hel knäppt.

Nu får jag inte skriva mer för sonen som är hungrig.

Hurra för mig och knäppa maskiner.

Lyckades packa in båda killarna i bilen så att vi kunde komma iväg till förskolan med storebror. Hurra för mig!!

Dum fan till bil trodde att jag blev växte från mina dryga 160cm till 180cm på en halv sekund när jag skulle koppla så rätt som det var satt jag i baksätet och körde och nådde inga pedaler, det var knappt så jag nådde ratten. Som tur var hade jag ingen fart när det hände för jag skulle precis svänga in på parkeringen men ändå, blev lite snopen. Och de som var runt omkring bilen undrade nog över vad jag höll på med.

Tyvärr så knakade till i höften när detta hände så nu sitter jag här med molande värk i höften, ska bli spännande att se var detta ska sluta.

Igår så klippte vi av lockarna på storebror, han var så duktig när han satt i stolen och åt sina majskrokar medan pappa klippte med maskinen, tills den bestämde sig för att avsluta sitt liv genom att hoppa från handen den satt i och ner i golvet. Nu blir det till att hitta en avlägsen släkting till denna som kan ta hans plats. Så klippningen fick avslutas med sax och sonens "ajaj" så fort det klipptes i håret. Tror nog att han är den enda som har känsel i håret, jag visste väl att han var speciell vår son <3

Han blev nog minst ett kilo lättare och ser 1 år äldre ut efter klippningen, tänk vad lite hår kan göra. När han fick se sig i spegeln sa han "mitt hår" och såg lite ledsen ut. Men idag tyckte han att han såg fin ut :)