Gott och blandat

Ska snart iväg på årets första cirkeljympa, kan inte säga att jag är speciellt laddad, är mer sugen på att slänga fötterna i soffan, moffa godis och titta på tv men jag har ingen anledning att stanna hemma idag så det är bara att ge sig iväg. Eller det kanske är en anledning att det är klass 1 varning för stormen som ska dra in inatt, är det tillräcklig anledning att stanna hemma? Jag kommer ju köra till jobbet imorgon fast det ska vara full storm så ska jag köra rakt ut i skogen och försöka undvika alla träd som vill lägga sig över min bil. Nä det är nog inte en tillräcklig anledning, tror nog dessutom att det är lugnet före stormen vi upplever just nu för det blåser inte tokmycket ännu.

Det är redan onsdagkväll och jag förstår inte vart den här veckan har tagit vägen, den segar sig fram som om den vore en snigel på söndagspromenad men samtidigt springer den förbi som ett hungrigt lejon på jakt, jag blir inte klok på det.
Helgen känns som om den är hur långt bort som helst men samtidigt är det bara två jobbdagar kvar sen är det den efterlängtade helgen.

Jag har tänkt en hel del på sista tiden och ännu har jag inte klart för mig hur framtiden kommer att bli, men det är mycket spännande saker på gång men inget jag vill tala om ännu, ville bara göra er nyfikna, man får ju passa på när man kan, eller är jag helt fel ute nu?

När sonen hjälper till

Sonen har sina prioriteringar klara och han vet att han alltid kan hjälpa till med något, för någon dag sedan när jag skar kolan så kom han och ville hjälpa till, men eftersom jag inte ville att han skulle använda den stora vassa kniven som jag har svårt att hantera så kom han med en lösning:

"Mamma jag kan hjälpa till, jag kan smaka!"

Ja vad svarar man på det? Klart att han ska hjälpa till med det han kan, alla ska få känna sig delaktiga i julstöket.

När vi sedan bakade pepparkakor så tänkte jag att han faktiskt skulle kunna hjälpa till med mer än bara att smaka men ack så fel jag kunde ha. När jag efter en stund säger att det räcker med att smaka nu och att han ska börja baka istället så hör jag en liten röst som med jämna mellanrum säger:
"Bajabaja" (ajabaja), det är sonen som säger detta efter varje gång han smakar lite. Sen lägger han till att han bara smaka jättesmå bitar, sen att han smakar jättesmåbitar hela tiden så att det blir en jättestor bit det hörde tydligen inte dit.

När han hjälpte mormor med ischokladen så ställde han först ut formarna och sen hjälpte han till på det vis han kan bäst, han provsmakade!

Fredagsfeeling

Igår var det alltså sista dagen för sonen på förskolan innan de tre veckor långa jullovet, men eftersom han har gått tis, ons och torsdagar under ett års tid så är det ju fredag idag, det begriper ju varje människa. Tyvärr är det bara onsdag och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Det finns naturligtvis en massa positiva saker med att det inte är fredag så jag får helt enkelt fokusera på dem. 

• Alla julklappar har inte dykt upp ännu, så det är en himla tur att det inte är fredag då hade jag haft panik och stått ute vid brevlådan och hoppat för att hinna haffa brevbäraren som inte alls är skyldig men det hade varit han som hade fått stå till svaras. Men vi är inte där ännu så jag lugnar ner mig.
• Vi måste handla mer till jul, eller rättare sagt vi måste handla inför jul. 
• Jag måste förbereda ett födelsedagskalas, för tänk jag ska faktiskt firas i år, nu känner jag mig tillräckligt gammal för att kunna firas igen, 27års trotset verkar inte påverka om jag vill bli firad eller inte, eller så är det just det den gör, påverkar alltså och blir man lite mer ego när man är 27? 
• Jag måste börja packa inför mellandagsresan, visst låter det spännande med en mellandagsresa? Sen att vi åker dit vi alltid åker det är ju en helt annan sak och packa måste man göra oavsett vart vi ska.
• Mina klänningar har inte kommit heller, så hade det varit fredag nu så hade sopsäcken fått åka fram och bli pimpad inför jul. Men än finns det hopp!

Sådär då ska jag bara inse att det är onsdag och hur jag gör jag då detta på bästa sätt?

Förmodligen så inser jag imorgon att det inte alls var fredag idag utan torsdag för att det kommer ju vara fredag när jag vaknar imorgon också. Det här kommer bli en rörig vecka! Bäst att jag sätter fart så att jag kan få vakna  upp till en ny fredag med lite mindre måsten.

Snön är källan till allt ont

I alla fall om man ska tro alla statusuppdateringar på fejjan (med undantag från några få som verkar älska snön mer än livet självt) och rubrikerna på tidningarnas sidor. Så nu när msn bestämmer sig för att börja strula så lyfter jag blicken från skärmen och slänger en svart blick ut mot den vita djävulen som ligger och trycker utanför fönstret, sen hytter jag med näven och förbannar den förbaskade snön för att min msn inte fungerar som jag vill. För det måste väl vara snöns fel eller?

Men visst är det skönt att man kan skylla på någonting som man inte kan styra över, om jag har en dålig dag så finns snön där och kan ta på sig skulden så behöver jag inte fundera på om det är något jag kan ändra på, för snön styr jag inte över, alltså kan jag inte göra något annat än att klaga.

Visst man få klaga på snön, men samtidigt så är det december och senast jag kollade i kalendern så är det en vintermånad. Tänk på alla de år som det inte har varit snö på julafton, då är det katastrof, i år så såg ju vädergudarna till att vi har snö innan jul i alla fall, det borde vi ju vara glada över. Sen snöstormar, snöskottning och en hel del annat är inte speciellt kul men idag har vi här i västra småland i alla fall en underbar vinterdag, -6 grader, nästan vindstilla och alla gator och cykelvägar är plogade. Perfekt.

Som ni märker så passar jag på att skriva detta innan jag eventuellt kan vara med om en mardrömshämtning av sonen på förskolan, där han totalvägrar att åka i den pulka som jag ska släpa med mig, så att jag skulle få bära båda honom och pulka hem och då halkar jag naturligtvis på en snöfläck och bryter lårbenshalsen och vrickar tummen. Då hade det inte blivit ett inlägg om att jag tycker att det är perfekt med snön just nu, det kan jag lova!

Anders raskar och julen slaskar

Nu var det ju fint väder idag alltså säger ju det gamla ordspråket att julen kommer att slaska, vilket egentligen är helt ologiskt men det finns kanske bara ett visst antal fina dagar per år och är det då fint på Andersdagen så räcker inte de fina dagarna till. Nu tror jag ju inte att de fina dagarna har tagit slut i år bara för att det var fint idag, utan ska det bli någon som helst jämnvikt av fina och trista dagar så får det ju vara fint fram till nyår nu då.

Ett annat gammalt talesätt eller vad det nu är för något är att det blir en kall och snörik vinter om det är mycket rönnbär på träden. Det kommer inte bli någon snö alls i år om man ska tro det för mamma och pappa har inte ett enda rönnbär på sitt nersågade rönnbärsträd.

www.fotoakuten.se

Måndag igen

Så var det måndag igen, just nu känns det bara som att det är måndag, fredag, måndag, fredag och bara för att jag skriver detta så kommer jag säkert vakna upp imorgon och inse att det faktiskt är tisdag, men jag tar den risken.

Den här veckan hoppas jag går i ett rasande tempo, gärna så fort att man knappt hinner ta på sig varken strumpor eller ansikte innan man ska gå ut, med risk för att jag blir förkyld, jag menar får inte ögonfransarna ett lager svart kladd så tror jag nog att de kommer frysa och på så vis göra mig förkyld.

Nu tror jag nog inte att den här veckan kommer att flyga förbi, utan den kommer nog lunka fram i sakta mak,  men då får den väl göra det, så länge det blir morgon och kväll så är jag nöjd, det betyder ju att tiden går framåt och att den inte står still.

Nu ska jag ta mig en andra kopp kaffe och sedan försöka få i ordning på den hög med ren tvätt, förstår inte att den inte helt magiskt kan flyga in i garderoben helt själv, nej den måste ha hjälp med att bära upp från källaren, vikas ihop och sedan läggas in i rätt hylla. Jag menar nu har jag ju gjort det tusen gånger borde de inte förstå var de ska ligga snart?

Sista mörka helgen

Mysfaktorn är inställd på obefintlig, novemberdeppet tynger ner mina axlar och jag är beredd på en sista helg i mörker. Det gäller att ta tillvara på det mörka och deppiga, suga åt sig det sista och låta det sjunka in riktigt ordentligt så att jag är riktigt ljushungrig nästa helg när vi kliver in i den månad där ljuset står i centrum. När solen lyser med sin frånvaro då plockar vi fram värmeljus, braskaminer och elljusstakar allt för att glömma bort att den mörkaste månaden på året är här och vi låtsas som att vi inte bryr oss. 

Vi vinner snart över mörkret, det är bara en sista helg i mörker sedan vänder det!

Fuska inte nu och ställ fram ljusstakarna för tidigt, njut istället av mörkret för det är nästan ett helt år till nästa gång!

12:21 121121

Så komiskt det blev när jag tittade på klockan på datorn, då insåg jag att klockan var samma om jag läste siffrorna framlänges eller baklänges. Samma sak med dagens datum, det blir samma hur man än läser det (om man tar bort 20- i början vill säga).

Jag tycker sånt är hysteriskt roligt och fascinerande, när jag var yngre kunde jag ligga och stirra på klockradion om den var 22:21 för jag ville absolut inte missa när det slog om till 22:22, eller 23:23 eller vad det nu kunde vara. Jag fick även höra av någon på skolan att när det vara 11:11 eller 03:03 alltså likadant på båda sidor, fick man se det spontant så var det någon som tänkte på en. Den tanken hade jag med mig när jag flyttade hemifrån och när det väl hände då kändes det inte lika ensamt.

Ha en bra onsdag!

Reflex på rumpan

Nej alltså nu tänker jag inte på såna där inbyggda reflexer som man har lite varstans i kroppen, ni vet sådana som doktorn kollar med en stor hammare som han drämmer på knäskålen så benet flyger en halvmeter, nej inte såna. 

Jag behöver däremot såna där reflexer som reflekterar ljus (nu kom jag på varför det heter reflex men det behöver vi ju inte låtsas om att jag inte visste förut), varför de nu ska vara placerade på rumpan ska jag förklara för er. Det är nämligen så att jag antingen bara hittar snörskor som vill djävlas med mig och knyter upp sig själva eller så skulle det kunna vara för att jag är kass på knyta snörena och det är därför som de går upp hela tiden, men jag tror snarare på det första alternativet, inte skulle jag väl vara så kass?!

Men åter till problemet, när jag är ute och går så knyts alltså mina skor upp och jag måste stanna för att knyta dem, eller måste och måste det är ju högst frivilligt men jag har dåliga erfarenheter av oknytna skor. När jag cyklade hem i från skolan när jag gick på gymnasiet så orkade jag aldrig knyta mina skor innan, jag menar jag tappar ju ändå inte skorna om jag sitter på cykeln, där hade jag rätt, men jag tänkte in på att pedalerna snurrar och alltså tog med sig snöret runt pedalen, när jag upptäckte att snöret hade snott in sig så hade jag inte så långt hem utan tänkte att det där fixar jag när jag kommer hem. Det skulle jag inte ha tänkt, jag kom fram till grannen sen tog det stopp, det gjorde så fruktansvärt ont i foten och jag satt fast. Jag kunde varken trampa eller kliva av cykeln. Där stod jag och såg mitt hus och jag visste att mamma var där inne, men trodde inte hon skulle höra om ropade, mobilen nådde jag inte för den låg i väskan på pakethållaren så jag började asa cykeln framåt. Det var väldigt nära att jag trillade och det ville jag absolut inte för jag var övertygad om att jag skulle bryta foten på mig själv om jag hamnade på marken. När jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta så kommer en gammal klasskompis och cyklar förbi, jag har inte pratat med honom sen vi gick i sexan, så de var minst fem år sedan jag senaste hade sagt mer än hej till honom. Men jag hade inget val jag fick stopp på honom och lyckas förklara mitt problem, han ser roat på mig och sedan försöker han hjälpa mig, han lyckades dölja sitt gapskratt i max 30 sekunder sedan brister det för honom och han skrattar så han hoppar. Där står jag fast knuten i min cykel och tycker att det är väldigt jobbigt, men vad ska jag göra, jag måste ju komma loss. Han funderade på att gå in till grannen (även det en gammal klasskompis) för att hämta en sax men det tyckte jag vad väldigt onödigt. Tillslut får han loss min fot och jag tackar och cyklar de sista tio meterna hem. Sen den dagen knyter jag skorna så fort de går upp, för att inte risker att hamna i någon liknande situation igen.

Nu kom jag ifrån ämnet igen men jag har alltså lärt mig att jag måste knyta mina skor i tid och otid och nu är det ju mörkt redan klockan fyra så det betyder det att även om jag har reflexer på mig så syns ju inte dem när jag står med rumpan i vädret och knyter mina skor, vilket osökt leder oss till det jag skulle berätta i det här inlägget. Nämligen att behöver jag reflexer på rumpan.

Tänk vilket långt inlägg det blev bara för att jag skulle förklara en sån lite sak, så det kan gå, jag hade tänkte berätta om hur roligt det skulle vara med fast sydda reflexer på byxorna och att det kunde vara en varningstriangel men allt det roliga jag hade tänkt om reflexer försvann när minnerna från när jag fastnade i cykeln kom tillbaka. Ha en bra dag mina vänner och glöm inte bort att knyta skorna och att använda reflexer.

Fyra meteras armar och paraboler till öron

Som ni kanske misstänker så är det barnen jag pratar om, jag förstår inte att min ettåring når hur högt som helst och min tre och ett halvtåring hör precis allting. När slutar dessa egenskaper egentligen? Jag misstänker att det har nåt och göra med den berömda tonårstiden men jag är inte helt säker.

Som talesättet säger: "Små barn små problem, stora barn andra problem" och det hoppas jag verkligen. Jag menar tänk er en femtonåring som stänger av tvn för sin storebror hela tiden, eller snor hans macka om den ligger så att han når den, nu var detta kanske dåliga exempel. Så det är nog lika bra att jag ställer in mig på att jag kommer få leta efter smörgåsar i taklamporna när sönerna blir äldre. Och ha vilda slagsmål i soffan när de tittar på tv, ja alltså det är inte jag som ska ha vilda slagsmål men de kommer ju slåss i min soffa, det hoppas jag att ni fattade. Men jag hoppas inte att de drar i var enda sladd de ser eller stoppar allt de hittar i munnen, då kan vi snacka problem alltså.

Jag har ju inga förhoppningar alls på att de kommer att lyssna på vad vi säger till dem, men det gör de ju inte nu heller, däremot om man skulle viska om något som de inte ska höra så tror sjutton att de hör det. Även om man står i ett annat rum på ett annat våningsplan. Det blir kanske inte bättre fören de flyttar hemifrån eller?

Men alltså någon gång förlorar man dessa fyra meters armar och paraboler till öron för jag har inte kvar mina!

Seg tisdag

Förbaskade tisdag, tisdagar är så sega, det är nog veckans segaste dag i alla fall så känns det så varje tisdag. Sen att måndagar känns sega på måndagar och onsdagar på onsdagar det pratar vi inte så högt om idag, för att inte tala om hur sega torsdagar är på torsdagar och fredagar på fredagar, men det hör verkligen inte hit idag för idag är det tisdag, en seg sådan.

Idag är jag så trött så det finns risk för att jag somnar stående någonstans så jag undviker därför att stå idag, fast det är klart det är svårt att sitta ner när jag ska gå och hämta sonen på förskolan för att inte tala om när jag ska byta blöja, jag når inte riktigt upp till skötbordet när jag sitter ner. Klart att jag kan sitta på golvet och byta blöja men hur kul ser det ut?! Jag har ont i huvudet idag oxå, tror att det kan ha och göra med att det är ett moln som har parkerat sig utanför fönstret, eller man kanske inte kan få ont i huvudet av felparkerade moln? Jag får det i alla fall, så nu vet ni det.

Det är inte bara jag som tycker att den här veckan segar sig fram, det är sonen som ser fram emot helgen Vi har pratat om att vi ska åka på torsdag, för vi kan inte åka nu för farmor och farfar sover. Eller ja det där sista med att de sover det har han hittat på själv. Men det är alltså det alla andra människor gör när vi inte träffar dem, då sover de! Det var ju bra då vet jag det, jag har alltid undrat vad alla andra gör när de inte träffar mig? För hela världen kretsar väl kring mig? Nej just det, solen var det ju inte mig, solen. Så då har vi gjort det klart oxå, många kloka saker som kommer fram idag, eller kanske inte. Kanske lika bra att avsluta här innan jag kommer på fler sanningar som jag inte vill veta.

Ha en bra dag allihopa, det tänker jag försöka ha!

Varning på stan

När jag och sonen gick till förskolan idag pekade han på en skylt och sedan sa han:

"Det är mamma och Kasper!"

Okej tänkte jag, hur tänkte han nu? Undra om han har lärt sig att när det är en triangel så betyder det varning?! Nej det tror jag inte att han har, eller så tycker han att det är väldigt smart av dem som sätter upp sådana här skyltar att de varnar för oss när vi kommer gåendes, varför nu det skulle behövas men man kan aldrig så noga veta hur barn tänker, eller hur någon annan tänker, eller för den delen hur jags själv tänker ibland.

När jag var liten så kallade jag P-skyltarna (parkeringsficka) för "Pappa-skyltar" och M-skyltarna (mötesplats) för "Mamma.skyltar" och jag tyckte det var mycket orättvist att papporna fick vara på så många fler ställen än mammorna. Det borde ju vara jämställt, eller?! Annars är det ju inte rättvist men jag vet inte hur det skulle se ut om hälften av de parkeringsplatser som finns idag skulle bli mötesplatser, fast å andra sidan så skulle ju människor ha någonstans att mötas på då. Som sagt man kan aldrig så noga veta hur jag tänker, om jag tänker? Fast jo tänker gör jag men inte alltid efter.

Treårings tankar (varning bajs!)

Idag är det storebror som får stå för underhållningen i bloggen :)

"Mamma det är bajs i min bulle!"
Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det var sonen som tyckte att han hade bajs sin kanelbulle, det vi andra kallar för kanel och socker, det tyckte han var bajs.

"Mamma du måste öppna rumpan, så att det kan komma bajs"
"Men jag är inte bajsnödig"
"Joho!"
För det första så är det ju bra att han har koll på vad jag behöver och inte behöver och för det verkar ju inte jag ha?! För det andra undrar jag varför han får följa med in på toaletten när han bara förolämpar mig eller säger saker som antingen är äckliga eller osanna, denna gången var det båda.

"Joho, pappa måste ha bajs i sin säng, han vill ha bajs där" Detta sa han idag när jag skulle byta blöja på honom (treåringen alltså inte pappan) och sa att vi inte skulle byta hans blöja i pappas säng. Men sonen verkar ju ha koll, så det här var nog mer information än jag ville ha reda på om min käre make ;)

Detta "Joho" eller "Det tror jag faktiskt inte", det är det vanligaste svaren man får på sina frågor här hemma eller om man talar om att nu ska jag göra ditten eller nu ska du göra datten.

Barn är härliga men de är väl bara en tidsfråga innan bajs och kiss är det roligaste som finns, det är ju tur att alla perioder är övergående :)

OS

Alltså hur har jag tänkt egentligen, eller snarare har jag tänkt alls?!

För det första så har jag bokat in namnfest första os-helgen, sedan andra os-helgen ska jag och maken på fira-bröllops-helg, tredje och sista os-helgen ska vi på "50års-kalas". Alltså hur kunde jag vara så dum? Jag kommer ju missa massor, maken föreslog att jag skulle se de på svtplay sen, jo men tack för tipset jag kan sitta i oktober och titta på tävlingarna, då vet jag ju försjutton hur det går och hur kul är det. Ungefär lika roligt som när jag såg första matrix filmen, eller förlåt jag såg första halvan av första matrix filmen, sen stängde någon av och berättade slutet, nämner inga namn men ja Sanna det var du!

Sen har jag gått och laddad inför att se curlingen som jag har som favvogren under OS men till min stora besvikelse så curlar man visst inte på sommarOS, vad är de för sätt? Jag har ju kvastat sönder min kvast under uppladdningen.

Jag är i vanliga fall väldigt ointresserad utav sport men när det är OS då vill jag se så mycket jag hinner och orkar. Jag menar hur ofta får man se bågskytte eller curling på tv? Så då måste man ju se de, plus att de alltid finns såna där sötingar som tävlar i grenar som inte finns i deras hemländer, det är ta mig tusan kämparglöd hos dessa gubbar och gummor, och kan de så kan väl ja. Så nu får jag nog ut och laga kvasten så jag kan vara med i OS om två år, för då är det väl curling?

Tro inte att jag är en curlingmamma för detta för det försöker jag att inte vara, vi är heller inga bowlingföräldrar för de sa maken speciellt till om när vi väntade första barnet att nån bowlingpappa de ville han inte bli! Detta tackar jag ödmjukast för jag hade blivit lite ilsk på honom om han hela tiden slog undan benen på våra barn.

Nu lägger jag en blå flaska på kylning så jag kan se OS-invigningen imorgon, då med rosa naglar med blåglitter kant och ny hårfärg, det ni! Det är inte varje kväll de händer! Nattinatti!

Havet, bilkörning och färgfunderingar

Idag har vi åkt till det som jag kallar havet, när jag var liten så trodde jag att det bara var där och ingen annan stans som havet låg.
Nu var vi inte nere vid vattnet men dock så andades vi lite havsluft.

Det är årets varmaste dag och jag håller på att smälta bort, jag tänker inte gnälla och klaga utan mer tala om att det är skitvarmt! Nu släpper jag detta ämne och ska gå in på lite mer viktiga saker.

Som att om man ska ge sig ut och cykla på landsvägarna så får man väl se till att antingen inte vingla eller att det finns den väggren man kan cykla i, annars kan man hamna på motorhuven på audin, nu var det ingen som hamnade där idag och de var ju tur det. Det var en moped som var nära att hamna där oxå men han slapp detta eftersom jag valde att inte köra om honom, det ska han vara glad för tycker jag.

När vi kom fram så kastar sig min lillebror ut ur bilen och säger att han inte tänker åka med mig hem! Tack för den och kör själv då :P Haha då hade han fått sitta med knäna vid öronen för man kan inte flytta bak förarstolen en milimeter till för där står en bilbarnstol.
Nu blev det så att mamma körde min bil hem eftersom mina leder så klart gör ont denna veckan när jag har som mest att göra, så nu sitter jag här lite små fluddrig av smärta och väntar på att mina barn ska somna. Men det kommer nog dröja minst en timme till eftersom de sov så gott i bilen på vägen hem.

Nu är det snart fredag och då är det stora färgahåretpåsara-dagen, undra bara vilken färg eller färger det blir?! Undra om min frisör snart tröttnar på mig när alla mina svar är "Gör vad du vill".

Nu ska jag gå ut och svalka mig lite, morsning korsning!

Vad som händer på ÖoB en tisdagkväll

För det första så mötte vi en flicka som hade köpt glass och hon gick och mumlade något för sig själv, mycket mysko men visst kanske var de hennes sätt att skydda glassen, men jag var inte glassugen idag så hon hade inte behövt mummla. 


Sen kommer vi in och jag går och letar efter tårtpapper så står det två tjejer och pratar, jag brukar inte tjuvlyssna men när man skriker så inte ens lilla tanten som glömt sina hörapparater hemma kunde undgå deras planering för utgång i morgonkväll, då lyssnar till och med jag. Tydligen hade de en kompis som inte kunde dricka alkohol så den ena tjejen var så snäll så hon erbjöd sig att vara sympati nykter. Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt, inte för att det är fel att vara nykter men sättet hon sa det på så lät de som att hon gjorde årets goda gärning och är garanterad julklappar de närmaste 5åren. Men jag börjar väl bli gammal antar jag :)

När jag står och kollar leksakerna så kommer det fram en tant till mig och frågar om jag jobbar där? Nej svarar jag då var på tanten frågar vad pläden kostar och sen får jag en microutskällning om att det minsann inte fanns priser på en enda vara i hela affären. Då hänvisade jag till någon som arbetar där för inte tänker jag ta sån skit om jag inte får betalt. Kunden har alltid rätt men den här gången var det jag som var kund. Undra när ÖoB bytte arbetskläder till rosa byxor och grönt linne?

Köpte mig en glittrig eyeliner, mammas reaktion var "men tänk om du får det i ögonen" undrar om mamma tycker att jag är klumpig?

Denna ljuvliga tre års trots

Jag håller just nu på att slita mitt hår, muta, hota, böna och be, förklarar, berättar, säga "om du dricker upp mjölken så får du göra... ditten eller datten", detta upprepas hundra gånger och jag börjar känna hur jag snart ger upp, låter honom gå från bordet utan att han druckit upp sin mjölk. Är det verkligen så farligt om han får gå från bordet utan att behöva dricka upp mjölken? Jag menar han har ju suttit där jättelänge nu och tjurat om att han minsann inte ska dricka någon mjölk. Jag håller på att bli tokig, jag blir galen av sånt här. Hur länge ska man hålla på med detta? När slutar denna trots? När får jag tillbaka den mysiga lilla son som med glädje gör som man ber honom om? Jag vet ju att om jag ger mig nu så blir det än värre nästa gång, men just nu känns det som att det är det värt för jag orkar inte med detta gnäll och tjureri.

Plötsligt händer det! Han sneglar lite på mig, jag låtsas som att jag inte ser honom, små händer greppar glaset och han lyfter upp det från bordet och  för det till munnen, han dricker lite och jag tror i mitt stilla sinne att äntligen är det slut för denna gången. HA! Då spottar ungen tillbaka mjölken i glaset och säger att han visst inte ska dricka någon mjölk, tillbaka på ruta ett igen och jag känner att mitt tålamod är slut sedan länge och skulle mycket väl kunna ställa mig och skrika och tjuta, men denna gången biter jag mig i kinden och andas. Spänner blicken i sonen och säger åter igen att sånt trams är inte okej, han säger själv att man måste ta små klunkar och jag bekräftar och sen sätter jag mig här, sitter vid samma bord men koncentrerar mig datorn och låter honom sitta på sin plats, orkar inte tjata mer, orkar inte böna och be. Vet att om jag öppnar munnen kommer det hoppa ut ord som jag skulle ångra att jag säger. Jag är beredd att ge upp, men då kommer maken och vi backar upp varandra när det gäller dessa trotsfighter, så nu går han in en stund igen och när han höll i glaset då kunde sonen dricka och efter nästan 1½ timme så har ett halvt glas mjölk blivit uppdrucket.

Ett steg närmare frigörelse från mamma och pappa, ett steg närmare denna trotsperiodens slut, en kamp vunnen av föräldrarna och vi laddar om inför nästa kamp, för det är inte en fråga om den kommer utan när den kommer, men vi är redo, redo att möta den och vi kommer gå segrande ur nästa fight vi väljer att ta oxå!  (Ja det gäller att intala sig det annars är det ju kört från början). Men nu tror jag inte att jag väljer att ta någon mer fight idag, eller jo skulle han vägra ta på sig flytvästen när vi ska ut med båten eller när vi ska fiska vid bryggan, men man ska inte gå händelserna i förväg, det är ju inte alls säkert att det blir någon fight då.

Sen det här med att välja sina strider, det är inte så lätt att veta om det är värt det eller inte. Idag valde jag nog fel, hade jag bara låtsas som ingenting när han sa tack för maten så hade inte halva förmiddagen gått åt till att dricka ett glas mjölk, men förhoppningsvis kommer det ta mindre tid nästa gång och vi hade ändå inget planerat idag så de var ju skönt att vi slapp bli sysslolösa ;)

Jag fick tillbaka min goa son, han är just nu ute i komposten och letar maskar så vi kan åka och fiska sen. Så härligt att det inte bara blev NEJ, NEJ, NEJ hela dagen idag :)

Kärt barn har många namn, igen.

Förra gången detta ämne kom upp handlade det om snor, denna gången om spetor.

Speta, spåga, sticka, pinne i finget, finns det fler namn på denna lilla marodör som förpestar ens liv. Fast nu tog jag nog i så jag blev en smurf, så mycket förpestar dom inte mitt liv, men jag kan ju inte påstå att jag blir glad när jag upptäcker en speta i fingret, foten, örat eller någon annan del på kroppen. Gillar inte heller när mina barn får ont för att de har fått en speta.

Hur får man då bort en speta lättast? Ja de är ju inte jag någon expert på men med en pincett så burkar man ju kunna pilla loss den, har hört att en del använder smör och annars får man väl vänta tills den behagar krypa ut av sig själv. Men har ni tips på hur man får väck eländet så skriv gärna en kommentar och vet ni inte hur man gör så skriv en kommentar iallafall :)

Lekland

Vi var ju som sagt på lekland i Malmö i tisdags och storebror var i sjunde himlen. Jag var oxå de fast på ett helt annat sätt, jag hade en skrivarglöd så jag hade nog kunnat få ihop en hel roman om jag bara hade fått sätta mig ner och skriva, tyvärr hade jag bara tre små kvitton att skriva på men det var så jäkla häftig känsla att jag aldrig ska åka hemifrån utan block och penna igen (eller ska försöka att inte åka hemifrån utan det).

Men nu åter till leklandet och jag tycker att det var ett jättebra och trevligt ställe, personalen var trevlig och sakerna var hela och rena, dock måste jag få tycka till om några saker.
För det första så om det är strumptvång på leklandet, vilket det står på massa skyltar så då måste det väl innebära att ALLA ska ha strumpor på sig eller? Nej så var det inte utan det fanns både barn och vuxna som sprang runt barfota alltså utan strumpor på sina kära små fossingar och inte för att jag bryr mig om de springer runt med eller utan strumpor men är det struptvång så är det. Plus att det är lite svårt att få en treåring att förstå att han inte får ta av sig sina strumpor när vuxna gubbar springer runt utan strumpor.

Sen en annan sak som jag funderar lite över och det är att man kanske ska ha en STOR blöjhink på den enda toaletten med skötbord, eller kanske tömma blöjhinken oftare för när det ligger blöjor på golvet för att blöjhinken är tom och folk inte orkar vända sig om och slänga i den vanliga papperskorgen då är det lite äckligt tycker till och med jag. Fast  det fanns ju iofs två skötbord på den enda toaletten med skötbord, ett var för bebisarna själva så de kunde byta på en kompis om de ville och ett var för alla basketspelare som är på leklandet och byter blöjor, jag såg ingen denna dag vi var där kan jag meddela, men eget skötbord de skulle de tydligen ha. Det är inte så trevligt att ha näsan i bajsblöjan, det är det inte.

Sen det här med att det bara fanns ett skötbord gjorde att jag bytte första blöjan i vagnen inne på en vanlig toalett och det är inget jag rekommenderar, det höll på att sluta med att lillebror hamnade på golvet eftersom han vänder runt som en tok, det kunde ha blivit kiss i vagnen (att jag inte tänkte på de innan) plus att jag fick kramp i låren (fråga mig inte hur) och när jag är klar med blöjbytet som gick hyfsat bra ändå så ska jag ta lite handsprit på händerna men den dunstar ju inte, det bara blir klenigare och klenigare på händerna och jag blir irriterad så jag tänkte skölja bort klegget då börjar det löddra?! Ja precis du gissade rätt det var tvålen jag hade tagit!
Tillråga på allt så var skötrummet ledigt när jag var klar med allt bestyr. Det här sista var ingen kritik mot leklandet, eller möjligtvis att de inte hade märkt upp flaskorna med tvål och handsprit bättre, men annars var de kritik mot mig själv och en liten kom ihåg till nästa gång att byta i vagnen är inget alternativ längre.

Jag provade att hoppa studsmatta men kände att livmodern packade sitt pick och pack och ville ge sig ut på utflykt så jag fick snällt sluta hoppa, till sonens stora besvikelse, jag vet inte om han ville se livmodern hänga mellan bena på mig eller om han tyckte om att jag lekte.
Jag åkte även rutchkana i min spetsklänning, nej det rekommenderar jag inte det heller, den åkte ner så det såg ut som jag hade hängpattar ner till knäna och dessutom så noppade klänningen ihop sig så jag visade halva röven, som tur var hade jag leggings på mig, dock var de blanka så de fastnade i rutchkanan så jag fick snällt sätta mig på huk och åka på fötterna ner, detta fick jag göra tre gånger eftersom sonen ville att jag skulle åka kana och vad gör man inte för att ens barn ska bli glada! Och ja det var faktiskt roligt att åka rutchkana.
Sen fick storebror med sig hela familjen in i bollhavet och då satte maken lillebror bland bollarna och hjälpte storebror att välta ner mig och sen gömma mig under alla bollar, han är inte rädd om sina bollar min käre make, det var ju tur att jag var på bra humör annars vet man inte vad som skulle kunna ha hänt. Förstår inte hur han vågar leka med elden på detta sätt, men storebror var överlycklig och skrek "IGEN, IGEN" nej hej du tack, jag hoppade raskt ut från bollarna och fotade lite istället, dock är dessa kort på stora kameran och just nu så orkar jag inte lägga över dem så det kanske kommer bilder en annan dag.

Nu låter jag kanske lite bitter men det är jag inte, jag hade trevligt som bara den och blev ju erbjuden mat till höger och vänster, om du missat detta kan du lära om det här.

Rumpskor, färgglad och lekparkshäng

Då har jag köpt mig ett par rumpskor och gissa vilken färg det blev på dem?

Köpte skor igår oxå så jag tänkte att jag slänger in en bild med båda två, tänk vad kul det är med skorea! 

Så nu ska jag försöka gå in dessa rosa easytone skor, får se hur det går och jag kanske till och med får träningsvärk av dem om de väcker muskler som legat i dvala. Man kan ju hoppas i alla fall.
Så nu du Sanna kan jag vara helrosa när vi är ute och går, fast du har kanske inte tid att ut och gå något mer med mig nu när jag är så färgglad ;)

Jag undrar lite vad den svarta/gråSara har tagit vägen för just nu är det inte ofta jag enbart har mörka kläder på mig, inte för det gör något det är ju roligt med färg och den där gråa lite trista Sara kan få stanna där hon är nu för jag trivs mycket bättre med den lite mer färgglada. (Jag vet de låter skitdumt att prata om sig själv i tredje person men ibland bara måste jag).

Idag har vi hållit igång hela dagen, eller i alla fall så har storebror det, vi började dan med lekparkshäng och det var med skräkblandadförtjusning som han lekte de stora pojkarna :) Sen kom vi hem och då tog vi faktiskt de lugnt i en timme innan vi åkte för att köpa rumpträneskorna. Väl hemma igen klippte maken gräset och med sig på klippningsrundan hade han en vild treåring som sprang med sin plastgräsklippare, som han drog igång med låtsassnöret. Sen kom han in och satte sig på mattan i hallen och sa att han behövde saft, det var treåringen och inte maken som satt på golvet och behövde saft. Sen fick saften sällis av två kanelbullar i magen och efter de gick sonen och la sig. Jag försökte med allt, leka med bilar, tågbanan och läsa böcker. När jag halvt på skämt, halvt panik griper efter varje halmstrå för att han inte ska somna säger att jag kan måla naglar på honom, då flyger han upp ur sängen och sen valde han en färg till varje nagel på höger handen och resten av kvällen har han berättat för alla här hemma att "mamma målade på mig". Ja det gjorde jag ju oxå men det lät mer grymt när han sa det än vad jag tyckte det var när jag målade naglarna på honom.
Han somnade mitt i godnattsagan och det är inte ofta det händer :)
Lillebror har såklart varit med på alla aktiviteter idag men han har varit lugn och det är knappt så jag har märkt av honom, värre var det inatt när han vaknade en gång i halvtimmen och härjade på oss och innan vi fattade att man skulle gosa lite med honom, vi försökte ju trycka in nappen i munnen men de vrålade han ju bara ännu värre av, jag hörde till och med storebrors ord i huvet ett par gånger "Du vill ha nappen, lillebror". Hoppas på en lite lugnare natt inatt men man vet aldrig, tur det finns kaffe, det måste vara så nära flytande tålamod man kan komma.