måndag 19 november 2012

Reflex på rumpan

Nej alltså nu tänker jag inte på såna där inbyggda reflexer som man har lite varstans i kroppen, ni vet sådana som doktorn kollar med en stor hammare som han drämmer på knäskålen så benet flyger en halvmeter, nej inte såna. 

Jag behöver däremot såna där reflexer som reflekterar ljus (nu kom jag på varför det heter reflex men det behöver vi ju inte låtsas om att jag inte visste förut), varför de nu ska vara placerade på rumpan ska jag förklara för er. Det är nämligen så att jag antingen bara hittar snörskor som vill djävlas med mig och knyter upp sig själva eller så skulle det kunna vara för att jag är kass på knyta snörena och det är därför som de går upp hela tiden, men jag tror snarare på det första alternativet, inte skulle jag väl vara så kass?!

Men åter till problemet, när jag är ute och går så knyts alltså mina skor upp och jag måste stanna för att knyta dem, eller måste och måste det är ju högst frivilligt men jag har dåliga erfarenheter av oknytna skor. När jag cyklade hem i från skolan när jag gick på gymnasiet så orkade jag aldrig knyta mina skor innan, jag menar jag tappar ju ändå inte skorna om jag sitter på cykeln, där hade jag rätt, men jag tänkte in på att pedalerna snurrar och alltså tog med sig snöret runt pedalen, när jag upptäckte att snöret hade snott in sig så hade jag inte så långt hem utan tänkte att det där fixar jag när jag kommer hem. Det skulle jag inte ha tänkt, jag kom fram till grannen sen tog det stopp, det gjorde så fruktansvärt ont i foten och jag satt fast. Jag kunde varken trampa eller kliva av cykeln. Där stod jag och såg mitt hus och jag visste att mamma var där inne, men trodde inte hon skulle höra om ropade, mobilen nådde jag inte för den låg i väskan på pakethållaren så jag började asa cykeln framåt. Det var väldigt nära att jag trillade och det ville jag absolut inte för jag var övertygad om att jag skulle bryta foten på mig själv om jag hamnade på marken. När jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta så kommer en gammal klasskompis och cyklar förbi, jag har inte pratat med honom sen vi gick i sexan, så de var minst fem år sedan jag senaste hade sagt mer än hej till honom. Men jag hade inget val jag fick stopp på honom och lyckas förklara mitt problem, han ser roat på mig och sedan försöker han hjälpa mig, han lyckades dölja sitt gapskratt i max 30 sekunder sedan brister det för honom och han skrattar så han hoppar. Där står jag fast knuten i min cykel och tycker att det är väldigt jobbigt, men vad ska jag göra, jag måste ju komma loss. Han funderade på att gå in till grannen (även det en gammal klasskompis) för att hämta en sax men det tyckte jag vad väldigt onödigt. Tillslut får han loss min fot och jag tackar och cyklar de sista tio meterna hem. Sen den dagen knyter jag skorna så fort de går upp, för att inte risker att hamna i någon liknande situation igen.

Nu kom jag ifrån ämnet igen men jag har alltså lärt mig att jag måste knyta mina skor i tid och otid och nu är det ju mörkt redan klockan fyra så det betyder det att även om jag har reflexer på mig så syns ju inte dem när jag står med rumpan i vädret och knyter mina skor, vilket osökt leder oss till det jag skulle berätta i det här inlägget. Nämligen att behöver jag reflexer på rumpan.

Tänk vilket långt inlägg det blev bara för att jag skulle förklara en sån lite sak, så det kan gå, jag hade tänkte berätta om hur roligt det skulle vara med fast sydda reflexer på byxorna och att det kunde vara en varningstriangel men allt det roliga jag hade tänkt om reflexer försvann när minnerna från när jag fastnade i cykeln kom tillbaka. Ha en bra dag mina vänner och glöm inte bort att knyta skorna och att använda reflexer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar