"Min pappa vill lägga mig"

Denna eviga diskussion på kvällarna, jag jobbar ju som bekant nu och tycker faktiskt att det är lite mysigt att läsa saga och ligga jämte sonen tills han somnar, vi har delade åsikter kan jag säga. Jag får under högljudda protester läsa saga men när det kommer till att ligga kvar jämte honom när han äter välling och sedan somnar det kan jag bara glömma.

"Min pappa vill ligga jämte mig nu!"
"Varför får inte mamma lägga dig?"
"För att jag ska äta välling nu och imorgon ska jag till förskolan och där finns Raffe Räv och jag kan inte titta mer på Bamse nu och min pappa vill lägga mig!"
"Kan jag få en puss?"
"Ja men det ligger böcker ivägen"... när han har flyttat på böckerna får jag en puss och jag säger:
"Jag älskar dig!"
"Mm"
"Älskar du mig?"
"Ja" 
"Kan du säga jag älskar dig?"
"Jag älskar dig!"

Då smälter man lite och det gör lite mindre ont att bli ratad, sen att det var ett mer eller mindre fram krystat jag älskar dig så var det ett jag älskar dig i alla fall! Innan så svarade han: Du älskar mig om man frågade om han kunde säga jag älskar dig, det går framåt.

Snö... blev inte som jag tänkte

Snön är otroligt fin där den nu ligger och lyser upp den annars så mörka och gråa värld vi lever i för tillfället, men den var inte lika fin när den slängde sig det hårdaste den kunde i ansiktet på mig när jag gick hem ifrån förskolan idag. Den var inte lika fin när det låg i drivor på trottoaren så att jag fick gå på vägen istället, hade det inte varit för snön och kylan så hade jag haft en trevlig promenad hem, istället gick jag med en skrikande ettåring i vagnen. Nu tror ni förstås att det var för att han också snön slängd i ansiktet, nej det tyckte han var fränt men han var ju tvungen att ha vantar på sig. Frågar ni honom är jag nog en väldigt dum mamma som inte vill att han ska frysa om händerna. Det är verkligen synd om honom så grym jag är som tvingar honom att ha på sig vantar, jag menar han är ju snart 13månader då borde han ju få välja själv om han ska ha vantar eller ej. HA det kan han ju glömma de närmaste femton åren kommer jag kasta vantarna efter honom om han glömmer att ta på dem, de närmaste tio åren kommer jag springa ifatt honom och ge dem till honom och de närmaste fem åren kommer jag brotta ner honom på golvet och ta på honom vantarna, det är kärlek det!

Jag hade faktiskt tänkt skriva ett väldigt fint inlägg om hur fantastiskt det är med snön och hur mysigt det är, men den där helvetespromenaden hem idag förstörde alla mina fina tankar om snön, jag hoppas på en bättre dag imorgon!

De magiska orden

"Snälla, snälla mamma!"

Nu har sonen kommit på vilka ord hans mamma faller för, så nu blir det ännu svårare att säga nej, för ni tror väl inte att han bara säger det en gång och sen är det bra. Nej här ska det tjatas tills det blir ett stort hål i huvudet och skoskav i öronen.

- "Snälla, snälla mamma kan du hämta nappen åt mig? Snälla snälla mamma!"
- "Nej jag byter blöjan på lillebror nu"
- "Snälla snälla mamma, kan du hämta nappen åt mig? Snälla snälla mamma!"
- "Vad sa jag att jag gjorde?"
- "Vad säger du mamma?"
- "Jo jag sa att jag byter blöja på lillebror"
- "Snälla snälla mamma..."

Vid det här laget har jag bytt klart blöjan på lillebror och kan hjälpa honom att leta efter hans napp så inga tårar denna gången men jag tror nog att det snart går inflation i ordet "snälla!"

Men jag gillar det här mycket bättre än vilket trots i världen så jag försöker njuta av de snälla orden som bombarderar mig som en kulspruta så jag knappt hinner svara innan nästa salva avfyras.

Denna ljuvliga tre års trots

Jag håller just nu på att slita mitt hår, muta, hota, böna och be, förklarar, berättar, säga "om du dricker upp mjölken så får du göra... ditten eller datten", detta upprepas hundra gånger och jag börjar känna hur jag snart ger upp, låter honom gå från bordet utan att han druckit upp sin mjölk. Är det verkligen så farligt om han får gå från bordet utan att behöva dricka upp mjölken? Jag menar han har ju suttit där jättelänge nu och tjurat om att han minsann inte ska dricka någon mjölk. Jag håller på att bli tokig, jag blir galen av sånt här. Hur länge ska man hålla på med detta? När slutar denna trots? När får jag tillbaka den mysiga lilla son som med glädje gör som man ber honom om? Jag vet ju att om jag ger mig nu så blir det än värre nästa gång, men just nu känns det som att det är det värt för jag orkar inte med detta gnäll och tjureri.

Plötsligt händer det! Han sneglar lite på mig, jag låtsas som att jag inte ser honom, små händer greppar glaset och han lyfter upp det från bordet och  för det till munnen, han dricker lite och jag tror i mitt stilla sinne att äntligen är det slut för denna gången. HA! Då spottar ungen tillbaka mjölken i glaset och säger att han visst inte ska dricka någon mjölk, tillbaka på ruta ett igen och jag känner att mitt tålamod är slut sedan länge och skulle mycket väl kunna ställa mig och skrika och tjuta, men denna gången biter jag mig i kinden och andas. Spänner blicken i sonen och säger åter igen att sånt trams är inte okej, han säger själv att man måste ta små klunkar och jag bekräftar och sen sätter jag mig här, sitter vid samma bord men koncentrerar mig datorn och låter honom sitta på sin plats, orkar inte tjata mer, orkar inte böna och be. Vet att om jag öppnar munnen kommer det hoppa ut ord som jag skulle ångra att jag säger. Jag är beredd att ge upp, men då kommer maken och vi backar upp varandra när det gäller dessa trotsfighter, så nu går han in en stund igen och när han höll i glaset då kunde sonen dricka och efter nästan 1½ timme så har ett halvt glas mjölk blivit uppdrucket.

Ett steg närmare frigörelse från mamma och pappa, ett steg närmare denna trotsperiodens slut, en kamp vunnen av föräldrarna och vi laddar om inför nästa kamp, för det är inte en fråga om den kommer utan när den kommer, men vi är redo, redo att möta den och vi kommer gå segrande ur nästa fight vi väljer att ta oxå!  (Ja det gäller att intala sig det annars är det ju kört från början). Men nu tror jag inte att jag väljer att ta någon mer fight idag, eller jo skulle han vägra ta på sig flytvästen när vi ska ut med båten eller när vi ska fiska vid bryggan, men man ska inte gå händelserna i förväg, det är ju inte alls säkert att det blir någon fight då.

Sen det här med att välja sina strider, det är inte så lätt att veta om det är värt det eller inte. Idag valde jag nog fel, hade jag bara låtsas som ingenting när han sa tack för maten så hade inte halva förmiddagen gått åt till att dricka ett glas mjölk, men förhoppningsvis kommer det ta mindre tid nästa gång och vi hade ändå inget planerat idag så de var ju skönt att vi slapp bli sysslolösa ;)

Jag fick tillbaka min goa son, han är just nu ute i komposten och letar maskar så vi kan åka och fiska sen. Så härligt att det inte bara blev NEJ, NEJ, NEJ hela dagen idag :)

Gekås, tanter och tvåmannatält

Ni som känner mig vet att jag älskar att åka till gekås i Ullared och kommer oftast hem nöjd och glad. Men idag när jag och mamma var där så blev jag jättebesviken över att nästan inga kläder passade mig, det är inte ett dugg kul när man upptäcker att den minsta storleken påminner om ett tvåmannatält som lilla jag har stuckit upp huvet genom. Men jag hittade en massa kläder till både maken och barnen så det är jag hel nöjd med, plus att jag hittade 3 pocketböcker som kommer bli perfekta dammsamlare i bokhyllan undra just när jag kommer ta fram och läsa de böckerna som redan är dammiga?

Sen undrar jag varför vissa kärringar stoppar sandpapper i mormorstrosorna innan de packar in gubben i bilen för en utflykt till Ullared? Jag menar det skadar inte med ett leende eller ett ursäkta när du har kört av hälsenan på mig för tredje gången på två minuter, det är liksom inte så att de gör mindre ont för att du kör på flera gånger. Sen finns det naturligtvis de som ber tusen gånger om ursäkt och de vet inte till sig hur ledsna det är så det slutar med att jag nästan ber om ursäkt för att jag blev påkörd istället bara för att lindra deras dåliga samvete. Olyckor händer och man får ju räkna med att bli påkörd i alla fall en gång under besöket. Sen hör det till med lite rumpgnugg med främlingar oxå när man står i trånga gånger, jag ser det som lite extra närhet och det kan man väl inte få förmycket ut av eller? För att återgå till sandpapperstanterna så måste jag bara säga en sak till och det är att jag förstår inte varför ni asar med er gubben? Är han bara med som chaufför och plånbok eller? För han får ju varken gå dit han själv vill, titta på de saker han  vill, han får inte välja kläder eller för den delen storlek på sina egna kläder så vad ska han med och göra?

Sen när vi körde hem så såg vi exempel på bilar som helt verkade sakna backspegel eller så behöver man inte använda den när man kör på motorvägen vad vet jag, jag har ju bara haft körkort i 8år, åtta år?! Det är ju en sak att min son på tre år gör slalomomkörningar och går in bakom framför sina kamrater när det inte finns någon lucka, det är helt okej beteende när man är tre år och har uppvisning på förskolan. Men när man kör bil på motorvägen och kastar sig ut i omkörningsfilen utan att titta om det kommer någon bakom så fyra andra bilar får hänga sig på bromsen för att inte olyckan ska vara framme, när sedan idioten har kört om bilen han skulle köra om så kastar han sig in framför den bilen som får bromsa och sen är han ikapp bilen framför på mindre än en minut och kastar sig åter igen ut framför de andra bilarna som försöker köra om på ett mer lämpligt sätt och inte kör slalom mellan filerna. Men som sagt vad vet jag?

Fick en sån bamsekram när jag kom hem och den kan jag leva länge på, jag orkade till och med hålla fast vid mitt ord vid ett trotsutbrott tidigare i kväll, alltså borde jag åka till Ullared oftare eftersom det verkar vara hälsosamt med avkörda hälsenor och rumpgnuggningar för en trött mamma som mig. Men jag ska nog undvika tvåmannatälte det var inget positivt med det alls, eller jo att jag upptäckte detta innan jag kom hem (hade tänkt ta kläderna utan att prova, ja alltså betalat dem så klart inte sno, men mamma övertalade mig att prova, tack snälla mamma).

Jag har samlat tantpoäng idag oxå, nej inget sandpapper i trosan, jag har köpt en beige scarfs med rosor på och guldtrådar i, mamma säger att det är en tantscafs och mamma har väl alltid rätt eller?

Tjollahopp!

Vill inte vill

Dill inte!

Dessa ord har genomsyrat hela min dag, dill inte för er som inte kan kaspiska är alltså vill inte.

Så på frågan "Men vad vill du då?" fick vi svararet: "Dill inte dill".

Just nu sitter jag och sonen i var sin fotölj och tittar på teletubbies och jag vill tydligen inte prata, jag har inte vågat fråga om jag vill vara tyst för är rädd att jag inte vill de heller och jag vet inte hur jag ska vara då så jag nöjer mig mig att vara tyst.

Jag är fullständigt matt efter en hel dag med "Vill inte ha den" och så slänger man det man har i handen sen kommer man på att man vill ha den så då skriker man "Vill inte kasta den" och så springer man och hämtar den eller skriker efter den för att man tror att den kommer tillbaka av sig själv då, det gör det inte kan jag berätta. Men så börjar det om.

Jag har försökt med allt: prata, ignorera, prata om något annat, busa, få i honom något att äta men nej det går inte spelar ingen roll vad jag gör så skriks det "Dill inte" så fönsterrutorna skallrar.

Treårs trots, denna härliga frigörelse, försök vara positiv, försök tänka positiv och räkna till 10 000. Det var lätta ord att skriva men ett rent helvete att försöka efterleva kan jag tala om för er. Men önska oss gärna lycka till, vi kan behöva det!

Några ord om helgen

Den här helgen som var har bara flugit förbi och det känns som att inte har gjort någonting men när jag börja tänka efter så har vi faktiskt hunnit med en hel del. Förutom att ha suttit i bilen i 50mil så har vi även hunnit fira treåringen en gång till och nu tror jag nog det får vara slut firat snart för han frågade efter paket när han vaknade imorse.

Vi har shoppat loss både maken och jag, jag hittade en långklänning, en sån som går hela vägen ner till golvet, bild kommer en annan gång för just nu är den full med välling, det skyller jag på att svärföräldrarnas micro står i ett skåp med en lucka som anfaller om man inte håller i den och hur sjutton håller man i en lucka, öppnar micron och ställer in vällingflaskan utan att spilla på sig? Funderar på att använda huvet nästa gång, ja till luckan alltså. Maken hittade skjortor :) Sen hittade vi en lågprisaffär som hade massa roliga billiga saker av kvalitetsmärken så nu blev jag ännu mer sugen på en tripp till Ullared, det måste bli en resa dit i sommar jag har ju för sjutton inte varit där på snart ett år, men då hade jag iofs privat chaufför och det är ju inte varje gång man har de :)

Sen var det de här med ankförlusterna, det började redan när vi skulle åka för när jag och maken hade bytt plats så jag skulle köra istället (läs föregående inlägg om ni vill veta hur detta gick) så inväntar jag en ankmamma (eller egentligen en and men jag kallar dem för ankor) som skulle ta med sina små söta ungar ner till vattnet och så klart så ligger det en väg mellan där hon har sitt bo och där vattenpölen var, jag menar det är inte lätt att få tag på en strandtomt i den här stan. Men så ser jag i backspegeln hur hela familjen blir överkörda, jag har ingen aning om någon klarade sig men för att kunna sova på nätterna så inbillar jag mig att alla klarade sig utan en skråma.
Den andra ankan jag skulle berätta om var den badanka som sonen hittade i lågprisbutiken, det var en vattenkanna som såg ut som en anka, den skulle han ha. Men så hittade han en båt som han ville ha istället för ankan, det var ingen av oss som sa att han måste välja utan han ville inte ha ankan längre så den fick bo kvar i butiken. Allt var frid och fröjd tills vi kom ut i bilen och sonen börjar gråta hysteriskt efter sin anka "Hade den gula anka" "Hade den gula ankan" det blir hans mantra tills vi kommer hem och kan muta honom med en film och några "bondiffo" (gissa vad det kan vara för smarrigt?) Men farmor ringde utan sonens vetskap till farfar som åkte inom och köpte ankan så den stod i hallen när sonen senare gick ut dit och hans första reaktion var "min båt?!". Jag säger det igen, det är inte lätt när det är svårt, nu trodde han att båten seglat tillbaka till affären och att ankan tagit dennes plats men så var alltså inte fallet utan nu hade han både anka och båt och hade han inte haft öron så hade leendet gått runt om hela huvet.

Den gula ankan som helt magiskt hamnade hos farmor och farfar fast sonen lämnade den i affären.

Sen har min bebis blivit stor, vi eller maken lämnade tillbaka babyskyddet och köpte en ny bilbarnstol för stora barn till lillebror. Detta under vilda protester ifrån mig och det hjälpte ju inte att gubben i butiken sa "Jaha nu har ni ett stort barn" när vi lämnade tillbaka stolen. Jag var tvungen att tvångsäta en twix för att jag kände att min bebis växer ifrån mig och snart är det egen bil han köper och inte en bilstol. Kan meddela att tvångsätningen av twixen hjälpte inte han blev inte mer bebis för de i den nya stolen.

Liten blir stor

Det har hänt en mycket mysko sak och det utan att jag tänkte på det först. Men när lillebror slutade amma så slutade storebror med välling! Jag undrar just om det har något samband, för det är bara en kväll som vi hade två vällingbarn, storebror kan få för sig att han vill att vi ska göra välling när han ska sova men tror ni att han ens att han så mycket som petar på flaskan sen, nej så klart inte han ska ju inte ha nån välling. Han har inte ätit någon välling på natten sen lillebror slutade amma och vi har ju inte sagt något till storebror om att lillebror slutat amma, men han kanske märker sånt själv?

Sådär då har jag sammanfattat helgen och det blev ju två låånga inlägg, så de kan gå när datorn får semester en helg.

Ser ni var glad jag är över att bli fotad, ser verkligen pigg ut och  nej det är inte jag som har druckit upp hela vinaren, och det är blå kork på flaskan så det räknas ju nästan som en blå flaska eller?

Grease - när sonen själv får välja!

Det är verkligen inte lätt att bo tillsammans med en treåring, sista timmen har han sprungit runt och härjat så jag tänkte att vi kunde ta och varva ner lite framför en film. Det tyckte han oxå så han rusar in till tv men sen får han ett utbrott när vi föreslår Robin Hood, för han ska se Grease?! Vet inte om jag tycker att det är en barnfilm men ibland orkar jag inte bråka och än så länge kan han ju varken engelska eller läsa texten. Så sen satt han som ett ljus i soffan och tittade på Grease, jag klagar inte, men hans pappa såg dock inte så road ut där han satt i soffan (skulle han ens ha tänkt tanken på att lyfta arslet ur soffan så hade sonen vrålat som en tok). Tjugo minuter in i filmen ville han se Kalle Anka istället :) Det är inte lätt att vara tre år och inte veta vad man vill :)

Visst ibland styr han vårt liv men oftast är de vi som styr hans, men man väljer sina strider så här i trotstider :)

Lille herr tvärtemot

Ibland är det lite påfrestande att leva med en treåring, igår när regnet stod som spön i backen så skulle vi gå ut och leka och plaska, detta resulterade i att vi blev blöta som dränkta katter och jag frös tills jag gick och la mig.  Men idag när solen strålar och himlen är fläckvis blå då ska vi vara inne och se på film, eftersom det är måndag och jag aldrig kommer igång på måndagar så orkar jag inte bråka om att vi ska gå ut utan sitter snällt i soffan och myser med min lilla kille. Det är nämligen inte så ofta som han vill mysa. Men jag kan ge mig sjutton på att det ösregnar imorgon och att han vägrar gå in när vi kommer från förskolan utan ska vara ute och leka i regnet. Jag ska inte klaga för mycket, det vimlar säkert av pollen ute som vill ta sig in i min näsa och irritera mig.

Sen en annan sak, varför vill han inte ha byxor på sig? Springer runt i tröja och blöja, närmar jag mig med ett par byxor skriker han högt "NEJ DILL INTE BYSSOR MAMMA" nejnej men låt bli då vi skulle ju ändå bara vara här inne och titta på gamla VHS-band så då kan du väl sitta utan byxor kära lille vän.

Ska nu göra ett sista försök med att locka ut sonen i solen, har försökt med lekpark och fotboll nu får de nog bli pinnar tror jag eller om vi ska springa runt huset, vilket brukar vara en poppis aktivitet. Funkar inte det så får jag väl säga att det regnar ute och se om han följer med ut då :)