Älgar med reflexvästar

När jag körde hem från jobbet ikväll så såg jag något som blänkte vid sidan av vägen och snabb som jag är så konstaterar jag att det står två älgar med reflexvästar på sig i hästhagen. Jag blir verkligen jätteförvånad över att det stod älgar i hästhagen, men tyckte samtidigt att det var smidigt att de hade reflexvästarna på sig för då ser man ju dem. Jag fortsatte att köra och det var inte förens jag hade kommit nån kilometer bort som jag kom på att det nog inte alls var några älgar jag hade sett utan de två hästarna som alltid betar i den hagen. 

Nu undrar ni kanske varför jag talar om en sån här grej och det är för att jag gillar att skriva saker som får människor att skratta och när jag nu faktiskt har haft otur när jag tänker så är det väl ett ypperligt tillfälle att dela med sig av denna klantighet så att ni kan få er ett gott skratt med mig. Lägg märke till att jag skrev att ni skrattar med mig och inte åt mig för jag skrattade så jag hoppade i sätet resten av resan hem.

Det här är inte första gången jag gör om andra djur till älgar, en annan gång har jag kallat en labrador för en älg, men det är en helt annan historia, jag bara undrar varför jag ser älgar överallt?

Ibland glömmer man saker

Idag tillexempel så glömde vi kvar makens datorväska hos svärföräldrarna när vi åkte hem, i väskan fanns makens dator, min kalender, sonens favorit filmer och lite andra viktiga pinaler som gör vardagen lättare. Det är tur att vi har bestämt att åka upp om två veckor igen annars hade det varit en smärre katastrof här hemma nu. Jag trodde att maken hade tagit den eftersom han frågade: "Du ska inte skriva mer innan vi åker va?" och jag sa nej och trodde då att han menade att han skulle packa ut datorn i bilen. Han menade tydligen min skrivbok som han packade ner och den kom ut i bilen. När vi satt och åt lunch precis innan vi skulle åka så tänkte jag lite om jag skulle vrida lite på huvudet för att som om datorväskan stod där men med tanke på att jag kom i säng klockan tre i morse och var lite mer rund under fötterna än vad jag brukar vara så orkade jag inte plus att jag var ju helt säker på att maken hade tagit ut den i bilen eftersom han hade frågat om jag skulle ha den mer och jag ville inte vara en sån där jobbig fru som hela tiden kontrollerar om min make har fått med allt, nästa gång kanske jag ska vara det.

Jag vet, jag vet att han inte sa någonting om någon dator överhuvudtaget men jag tolkade det så, tyvärr. Men  sånt händer och det finns ingen som helst anledning att gräva ner sig, jag menar jag har ju min dator här hemma så mig går det ingen nöd på, värre är det för maken men eftersom han aldrig hinner spela nu förtiden så behöver han ju inte ens försöka att pressa in lite speltid de närmaste två veckorna. Det var kanske bara bra att den blev kvar glömd en liten, liten stund. Värre blir det nog när det uppdagas att favoritfilmerna stannade kvar hos farmor och farfar, men vi vet ju var de finns i alla fall, så vi slipper leta. Ja som ni märker försöker jag vara positiv, lyckas jag??