Orden leker kurragömma

Sitter just nu helt själv i ett nästan tyst hus, det är bara diskmaskinen som för liv och just nu gör det inte så mycket. Tänkte att jag skulle få nöjet att sitta helt själv och skriva några minuter men vad händer då tror ni? Jo jag tappar orden, jag har egentligen en hel del som jag vill skriva men orden kommer inte fram, de leker kurragömma i huvudet och jag är inte på humör för att locka fram dem. Så jag ignorerar det faktum att jag inte har några ord att skriva och skriver ändå för idag är jag envis och positiv så då klarar jag allt, eller i alla fall få ner några ord i ett inlägg på bloggen.

Nu kanske ni sitter där hemma och undrar varför jag spenderar min ensamtid framför datorn istället för att göra tusen andra saker som man kan göra när man kan göra precis vad man vill och det är just det, jag gör precis det jag vill, jag skriver. Det börjar bli mer och mer ett behov, att få skriva är nästan lika viktigt som vatten, sömn, mat, vänskap och kärlek. Får jag inte skriva en dag så kliar det i fingrarna och jag måste få ner några enstaka ord, det blir mer och mer klart för mig vilken typ att texter jag vill skriva, men än så länge håller jag det för mig själv. Jag är lite feg och lite skrockfull, det känns nämligen farligt att säga vissa saker högt, tänk om magin försvinner, då kanske orden inte längre leker kurragömma utan flyttar på riktigt och det vill jag verkligen inte uppleva.

Nu ska jag snart skala potatis för det är också nåt av alla tusen saker man kan sysselsätta sig med när man är själv hemma, det går ju göra när det är andra hemma också (ville bara förtydliga), dock är det verkligen inte mitt första val av aktivitet, men det finns säkert någon som tycker att potatisskalning är det bästa som finns i hela världen så jag ska inte vara den som är den utan jag tänker gå in i det med en positiv inställning och sedan får vi se vad jag tycker om det när jag är klar. Jag ska nog påminna mig själv om vad det är man inte ska göra med en potatisskalare innan jag sätter igång, vill ni oxå vet så klicka här.

Skrivpuff: Nöje

Bilfärd

Dessa bilfärder alltså det är ingen barnlek vill jag lova, även om barnen är av annan åsikt. Efter våra tre och en halv timme i bilen har maken skavsår i öronen och min hals önskar sig till ett tyst kloster på semester å det snaraste. Det blev en dryg timme utav min sköna stämma som vrålade barnsånger för glatta livet. Detta för att överrösta en ettåring som inte ville sitta fastspänd i en mörk bil och en snart fyraåring som frågar Varför varje tyst sekund.

Skrivpuff: Skönsång

Onsdag

Redan onsdag, nu börjar veckorna rulla på igen och det är underbart, sportlovet har snart nått sin mitt och sen är det fem veckor kvar till påsklov och alla vet ju att efter påsklovet är det i princip redan sommarlov. Sommarlov, det är inte klokt, tittar man ut nu så känns sommaren åratal iväg, men enligt kalendern så ska det bli sommar i år också.
Sommaren är saknad lika så sängen, det var verkligen inte lätt att komma upp imorse, det var så varmt under täcket och ögonlocken var så tunga att jag egentligen hade behövt en gaffeltruck för att öppna dem, men när jag insåg att jag riskerade att missa toaletten så fick jag minsann öppna ögonen utan gaffeltruck. Och nu sitter jag här med en snart tom kopp kaffe och en isig bil som ska skrapas innan den kör mig till jobbet för veckans nästsista arbetspass (hoppas jag!)

Trevlig onsdag på er mina vänner!

Skrivpuff: Saknad

Som de saltar får man köra!

Mötte en saltbil på vägen hem ifrån jobbet, med skrapan uppfälld?! Alltså jag tror inte att den gör så mycket nytta en meter ovanför vägbanan, visst det låg ju snö på vägen men inte så mycket snö, dock tillräckligt mycket snö för att det skulle behöva skrapas innan det saltas och förvandlas till ett mindre ishav på vägen. Det här gjorde mig aningens irriterad eftersom det bara var två spår på den snöiga vägbanan att köra i, men jag kanske ska vara glad för att det fanns spår överhuvudtaget, då slapp ju min bil att spåra själv. Under tiden som jag försöker att hålla min bil på rätt väghalva och samtidigt på vägbanan så kommer det en bil och kör upp så nära bakom att om jag hade varit tvungen att bromsa så hade den bakomvarande bilen våldfört sig på min stackars oskyldiga bil, inte kan han hjälpa att det sitter en vettskrämd tjej bakom ratten som mer än någonting annat vill hem så tryggt och säkert som möjligt. Jag förstår inte hur man tänker när man hamnar bakom en bil som kör sakta när det är halt, tror man på allvar att det kommer gå fortare om man kör upp och lägger sig så nära att den som kör sakta tror att han har fått gäster i baksätet? När jag blir utsatt för dessa fartdårar som tänker med gasfoten så blir jag inte speciellt mogen i mitt körsätt, jag skulle kunna bli stressad och trycka på gasen men jag gör inte det, jag lättar istället på gasen och vips så kör jag 10km saktare än vad jag precis gjorde. Som sagt inte så speciellt moget beteende men jag är ju bara omtänksam, inte vill jag att någon ska halka av vägen och hamna i diket utan det är bättre att vi alla tar det lugnt och sansat.

Skrivpuff: Salt

Så var det åter dags

För lite drygt tio år sedan möttes vi för första gången och jag föll som en fura, vi skildes åt och sedan dess har jag inte kunnat glömma vårt möte. Jag har längtat tillbaka och flera gånger trånat när jag har sett att du funnits i närheten, men det har alltid varit hinder i väg och vi har inte kunnat träffas igen. Men ikväll var det dags för en återförening och som jag hade spelat upp mig inför detta, det kunde egentligen inte sluta annat än i katastrof, jag menar det var ju tio år sedan, mycket vatten har flutit under broarna. När jag hörde de första trumslagen så var jag åter fast i ditt våld, i en timmes tid svettades vi tillsammans, eller det var mest jag som svettades men du fyllde upp hela rummet med trummor och sköna toner. Ikväll har jag varit på mitt livs andra afro-pass och jag älskade det även denna gång.

Skrivpuff: Gammal kärlek

Uppladdning

Laddar inför kvällens träningspass och detta gör jag med ett halvätet rån som låg kvarglömt vid min dator, det var ganska segt men jag slår vad om att de kommer ge mig den extra energin så att jag orkar med hela passet. Om inte så får jag titta lite på mina naglar som jag målade igårkväll och de är färgglada så det heter duga och det ger energi om nåt.

Kvällens träning är ett ryggpass, precis likadant som jag var på igår, vilket är bra för då har jag chans att rätta till de fel jag gjorde då. Jag glömde nämligen att byta ben i en övning så höger benet fick jobba dubbelt och det vänstra benet fick vila, det känns på träningsvärken idag kan jag säga, så idag blir det tvärtom, jag ska bara komma ihåg detta när jag väl är och tränar oxå.

Snart är det dags att dra på sig träningskläderna och knata ner till friskis lokaler för att svettas med andra människor i grupp, det låter väl mysigt?

Livet är orättvis

Oftast är det enklare att fokusera på det som är negativt och jobbigt, det är lättare att gnälla än att glädjas åt vad livet har att erbjuda.

Men ibland behöver man stanna upp och tänka efter, jag lever ett helt underbart liv, sen att vi inte får huset sålt det må väl vara hänt. Det kunde ju varit så mycket värre. 

Livet och världen är orättvis, saker som inte får hända händer och vi kan bara hjälplöst stå vid sidan om och titta på, vi kan hoppas och hålla tummar men vi kan inte göra ett skit för att påverka hur det kommer sluta. Det vi kan göra är att glädjas åt det vi har, ta vara på tiden vi har tillsammans. Det finns fruktansvärda sjukdomar, det händer olyckor varje dag och saker händer som man inte själv kan påverka. Jag tänker inte lägga någon större energi på att älta hur orättvist det är, jag tänker försöka glädjas åt det jag har och det som finns runt omkring mig. För inte hjälper det att jag går runt och lägger energi på att tycka synd om de som drabbas av olycka, kan jag hjälpa så gör jag det, vill någon prata så finns jag här. Men att jag går runt här hemma och tycker synd om någon hjälper ju inte den personen. Då är det bättre att jag lägger den energin på att se till att mitt liv blir så bra som möjligt. Ibland måste man vara egoistisk för att kunna hjälpa andra och finnas där för dem. Alla kan inte vara ledsna samtidigt.

Det är svårt, fruktansvärt svårt men det är viktigt att vi försöker, jag kommer inte lyckas hela tiden men tänker vara glad åt de stunderna där jag kan vara positiv och verkligen njuta av livet. Jag vill lära min barn att livet inte är så lätt alla gånger men att man alltid kan välja hur man vill se på saker och ting. Skulle något jobbigt och svårt drabba en så ska man självklart sörja, man ska bli arg och gråta, bearbeta det som hänt men sen, sen måste man försöka hitta det viktiga i livet igen, försöka komma på fötter och hitta tillbaka till glädjen annars kommer vi snart att leva i en grå värld allihop. 

Jag vet att det inte är lätt att ta vara på varje minut, men någon gång då och då är det inte fel att reflektera över hur man själv har det.

Skrivpuff: Livet