Sitter vid frukostbordet och min tre och ett halvt åriga son kommer in i köket och frågar vad jag ska göra idag.Jag svarar att jag och mormor ska ner till huset och packa ihop det som är i köket för att pappa och morfar ska kunna flytta imorgon.
Det går en liten stund och vi pratar om flytten och att vi ska ta upp grejer till mormor och morfars hus, bland annat ska vi ta upp vårt matbord och de matbordet som finns i köket idag ska säljas. Då händer någonting i min sons huvud, han funderar en stund och sen kommer frågan:
"Vaffö?"
"För att båda bordet inte får plats" svarar jag.
Han tänker en stund och sedan berättar han om sin lösning, nämligen om vi tar bort köksskåpen, ugnen och kylskåpet, då får det andra bordet plats. När jag frågar var vi ska laga maten någonstans, så pekar han på vardagsrummet och där inne kan vi även sova tillsammans och där vi har våra sovrum nu där kan vi äta. (Fast vi kommer ju ha två gigantiska bord i det gamla köket men där kan man tydligen inte äta). Jag tycker att han hade väldigt bra lösningar men sa samtidigt att det skulle bli väldigt jobbigt att flytta hela köket, då försökte han ta loss lådorna, för han är stark så han kan flytta köket, han drog med den ena handen och höll emot lådan med den andra vilket resulterade i att lådan inte rörde sig, sonen konstaterar att den var fast limmad och sen tänkte han en liten stund för att sedan komma med en ny lösning.
Vi borde sälja det gamla bordet!!
Skrivpuff: Resultat
fredag 8 februari 2013
torsdag 7 februari 2013
När telefonen försöker hjälpa till
Jag tänkte att jag skulle haft en lugn och skön morgon utan stress, det hade jag haft om inte telefonen hade bestämt sig för att jag minsann var trött idag och ville snooza tills imorron klockan halv sex på morgonen, skulle inte tro det, det är ju min lediga dag imorgon. Fast visst hade det varit skönt att sova en liten stund till men inte när det blir på bekostnad att jag känner mig stressad resten av morgonen.
Igårkväll ringde det i min kära telefon men tror ni att jag fick upp någon svarsknapp? Nej just det, den ville inte att jag skulle svara när det var min kollega som ringde och frågade om jag kunde börja tidigare idag. Jag anar ett visst mönster av min telefon, men jag kan ju inte bli arg den vill ju bara väl, eller?!
Igårkväll ringde det i min kära telefon men tror ni att jag fick upp någon svarsknapp? Nej just det, den ville inte att jag skulle svara när det var min kollega som ringde och frågade om jag kunde börja tidigare idag. Jag anar ett visst mönster av min telefon, men jag kan ju inte bli arg den vill ju bara väl, eller?!
onsdag 6 februari 2013
En helt vanlig onsdagskväll
Ikväll är det faktiskt inte vilken onsdagkväll som helst, ikväll är den kvällen då vi skriver på köpekontraktet för huset och alltså säljer vi huset ikväll. Det känns jättebra, jag har fått en del kommentarer om flytten och jag väljer att inte kommentera någon utan tackar så ödmjukast för lyckönskningarna och konstaterar att hur man än vänder sig så har man rumpan bak och tur är nog det för hur skulle det annars se ut.
Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och titta lite på tv och moffa chips för det är jag värd!
Hoppas att ni där ute i landet har en minst lika bra kväll som jag har, se upp när ni är ute och kör för det är snorhalt, i alla fall så är min väg till jobbet det så jag kör saktelisakta imorgonbitti, det är ett som är säkert.
Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och titta lite på tv och moffa chips för det är jag värd!
Hoppas att ni där ute i landet har en minst lika bra kväll som jag har, se upp när ni är ute och kör för det är snorhalt, i alla fall så är min väg till jobbet det så jag kör saktelisakta imorgonbitti, det är ett som är säkert.
tisdag 5 februari 2013
"Vaffö?"
Den ständiga frågan här hemma just nu är Varför? Det spelar ingen roll vad man svarar på den frågan för det kommer alltid en ny?
"Nu är det läggdags!"
"Vaffö?"
"För att du ska upp till förskolan imorgon."
"Vaffö?"
"För att du ska träffa dina kompisar"
"Vaffö?"
"För att leka med dem"
"Vaffö?"
"För att det är roligt att leka med sina kompisar"
"Vaffö?"
"Tycker du inte att det är roligt att leka med dina kompisar?"
"Jo"
"Då går vi och lägger oss nu"
"Vaffö?"
"Däffö!"
Det går till en viss gräns sen orkar man inte längre, men därför var tydligen ett bra svar för han gick och la sig, VARFÖR sa jag inte det på en gång?
"Nu är det läggdags!"
"Vaffö?"
"För att du ska upp till förskolan imorgon."
"Vaffö?"
"För att du ska träffa dina kompisar"
"Vaffö?"
"För att leka med dem"
"Vaffö?"
"För att det är roligt att leka med sina kompisar"
"Vaffö?"
"Tycker du inte att det är roligt att leka med dina kompisar?"
"Jo"
"Då går vi och lägger oss nu"
"Vaffö?"
"Däffö!"
Det går till en viss gräns sen orkar man inte längre, men därför var tydligen ett bra svar för han gick och la sig, VARFÖR sa jag inte det på en gång?
måndag 4 februari 2013
Äntligen!!
Nu är det äntligen dags att ta farväl, igår var det ett år sedan vi drog igång cirkusen sälja hus och idag skrev den nya ägaren på kontraktet, han tar över huset i slutet av månaden. Det är en otrolig lättnad, nu kan vi börja blicka framåt och planera för ett nytt hem.
Det känns overkligt samtidigt men jag går runt med ett fånigt leende på läpparna och hoppas att jag inte kommer vakna upp ur den här underbara drömmen jag lever i just nu, för det är ju ingen dröm det är verklighet.
I helgen var jag och maken i huset och packade ihop så mycket vi bara orkade och på fredag fortsätter packandet för att flyttlassen ska kunna gå under helgen som kommer. Det är snabba ryck och jag är tröttare än tröttast men samtidigt lyckligare än lyckligast. Finns inga ord som kan beskriva hur oerhört lättad och lycklig och glad jag är just i denna stund men ville bara dela med mig lite av min glädje och säga att man verkligen inte ska ge upp, rätt som det är så löser sig allt, men vägen till målet är långt ifrån spikrak och ibland får man hitta nya vägar för att kunna komma fram till målet men ge aldrig upp. Jag har varit nära att ge upp många gånger under året som gått men som tur är har jag haft nära och kära runt omkring som stöttat. TACK! Sen har jag och maken aldrig känt att det varit hopplöst samtidigt och det tror jag har bidragit till att vi inte har gett upp, när den ena av oss inte orkat mer så har den andra funnits där och dragit lasset en stund och sedan har vi bytts av. Ännu har vi inte nåt vårt mål fullt ut men detta är ett stort kliv på vägen och nu fortsätter resan med en lättare ryggsäck och vi ser slutmålet framför oss. Äntligen är det dags att ta farväl av huset!
Ett andra inlägg från skrivpuffen om att ta farväl!
söndag 3 februari 2013
En snabbis
Ikväll har jag inte tid att skriva egentligen men kunde inte låta bli att kika in här, har fått så många fina kommentarer i helgen om att jag inte ska sluta skriva och jag känner faktiskt hur skrivglädjen sakta men säkert återvänder. Nu tänkte jag ta mig lite tid att lyssna på en av föreläsningarna på min skrivkurs som jag fick när jag fyllde år, hoppas att ni har en trevlig kväll. På återseende nästa vecka, eller imorgon om ni hellre vill säga det.
fredag 1 februari 2013
Så blev det en ny månad
Den här månaden kommer snart vara över, det känner jag på mig. Aldrig har jag haft så mycket att göra som jag har just nu, det kommer bli galet men samtidigt så himla kul. Nu ska jag kasta i mig kaffet och sedan hasta till jobbet, jag ska ta det extra lugnt idag för det är halt så in i baljan.
Slänger in en egobild bara för att det är fredag!
Ha en härlig dag och helg så skriver jag nog på söndag igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)