När man sovit för lite

Det finns ju en uppenbar grej som händer när man sovit för lite, man är super mega jättetrött när man tvingar sig själv att gå upp, sen kan man ju fråga sig varför man tvingar sig själv att gå upp när man är så vansinnigt trött, jo det kan jag tala om det är för att jag öppnar på jobbet idag och kommer inte jag dit så får barn och föräldrar stå ute i kylan och vänta en halvtimme innan näste man är på plats på jobbet. Då kommer fyra föräldrar att komma försent till sina jobb och jag har ingen som helst aning om hur många de öppnar för, om de ens öppnar. Men tvingar jag mig inte upp så kanske halva stan stannar, nej det tror jag inte men det var lättare att motivera sig att stiga upp när jag tänkte så.

Det faktum att man är så trött så man nästan ser tredubbelt och att det är mörkt i sovrummet kan resultera i en påklädnad som behöver göras om när man kommer in i ett rum där det är ljust. Knästrumporna var ut och in, leggingsen bak och fram, och kjolen satt på sniskan och det här var bara benen. Men nu sitter jag här i alla fall, ordentligt påklädd så att jag inte behöver skämmas när jag kommer till jobbet, jag sitter här och halsar kaffe för glatta livet, för nu ska jag vakna till!

Skrivpuff: Resultat

Hur man kan spendera sin tisdagkväll

Jo man kan sitta i ett väntrum på akutmottagningen och svara på frågan varför eller sitta i samma väntrum, läsa kalle anka pocket och svara på frågan varför, eller så kan man sitta i samma väntrum, berätta att vi ska sitta och vänta tills det blir vår tur, läsa kalle anka pocket och svara på frågan varför. När man suttit i väntrummet i en och en halv timme och är så trött på frågan varför att man gäspar käken ur led och svara med så långa meningar man bara kan för att dra ut på tiden innan nästa varför kommer som en projektil som gör att man blir helt tyst för att man inte orkar svara något mer, då blir man glad när man äntligen får komma in i ett undersökningsrum. Där får man vänta nästan en timme till på läkare, men det vet man ju som tur är inte när man blir visad in i rummet. Så vad kan man göra i ett undersökningsrum i nästan en timme? jo det kan jag berätta för er, man kan leka kurragömma, är man tre personer så kan man turas om att gömma sig och att leta, när alla har lektat och alla har gömt sig så kan man leta tillsammans och gömma sig tillsammans, dock är det lite svårt när alla går och letar efter alla i ett rum på tre kvadratmeter. Vi tyckte att sonen kunde lägga sig på britsen och vila lite och tänka sig det gick han med på, han la sig på britsen, la armarna i kors och tittade i taket, i ungefär 30 sekunder innan han satte sig upp och förklarade att han hade vilat färdigt. Efter ytterliggare en stund föreslog vi att vi skulle leka tysta leken, det gjorde vi och sonen startade leken med orden: Tysta leken börjar nu! Sen var han tyst i 15 sekunder innan han talar om att han har vunnit. Behöver jag säga att jag är helt slut?

Nu undrar ni säkert varför vi var på akuten en tisdagkväll och det var helt enkelt för att sonen slog upp ett jack i huvudet som vi ville att de skulle kolla upp. På vägen till akuten frågade sonen om han skulle få ett nytt huvud och när jag försäkrade honom om att han inte skulle få något nytt huvud frågade han om de inte hade nya huvuden på sjukhuset... och det har de nog inte. Nu behövde han inget nytt huvud, de klippte lite hår och sedan klistrade de ihop såret, så busiga som sonen sa att läkaren var. En sån tapper kille vi har!

Tänka

Sitter med min kopp kaffe och laddar inför en ny dag, snart snart ska jag koppla på tankeverksamheten men inte riktigt ännu. Det är så skönt att börja dagen med att inte tänka, fundera eller på annat sätt anstränga hjärnan. Men jag skriver ju tänker ni, ja det gör jag men jag tänker inte så mycket när jag skriver, gör jag det så blir det oftast inga bra texter, därför är det bäst att skriva tidigt på morgonen eller när jag är som mest stressad för då hinner jag inte tänka så mycket.

Snart är det dags för hämta-lämna-cirkusen att dra igång och mina lugna mornar kommer drastiskt att sjunka i antal, då gäller det att tänka sig för så att man får med rätt grejer till rätt barn och framför allt rätt barn till rätt förskola. Det är ett pussel som nästan alla kan känna igen sig i, en del har tur och har sina barn på samma förskola, just nu försöker jag intala mig själv att det är bäst att inte ha barnen på samma. För i vårt fall så är det bäst, eftersom att på den förskolan stora killen går så måste man vara tre år för att börja och det är inte lillkillen ännu. Som sagt jag bearbetar och snart är det verklighet och om något år så kan jag inte förstå vad det var för problem jag oroade mig för. Just nu är det schemaläggning som jag oroar mig för, hämta-lämna-cirkusen är bara några veckor bort...

Skrivpuff: Tänka

Dagen D

Tusen tack för alla värmande kommentarer jag fick igår!

Idag var det äntligen dags, det var dagen med stort D, huset fick sin nya ägare, jag och maken är inte längre husägare, vi är mellan två hus som man skulle kunna uttrycka det. Nu gäller det att förstå att vi aldrig mer kommer att sova i det huset, vi kommer aldrig mer åka dit för att klippa gräset eller för att kolla så att postlådan inte svämmar över med reklam trots att det sitter en stor lapp upptejpad på locket om "Ej reklam".   Man ska aldrig säga aldrig heter det men det här vågar jag nästan lova att det aldrig kommer inträffa. Nu gäller det bara att förstå att vi inte ska åka ner till huset mer, det kommer nog ta sin lilla stund innan det sjunker in. Det är ett underbart hus och vi kommer att sakna det, tyvärr gick det inte att på ett smidigt sätt ta det med sig när vi flyttade så nu får vi blicka framåt istället och planer nytt husköp. Vi har några tuffa månader framför oss innan vi kommer i mål på en resa som vi började på för lite drygt ett år sedan och som vi snart ser slutet på. Den här dagen har gett mig mer energi trots att jag är trött så jag skulle kunna somna stående men jag känner hur energin är på väg tillbaka och hur ljuset letar sig in i de mörka vrårna och städar bort alla tunga tankar, det känns underbart!

Skrivpuff: Energi

Bra tajming, eller inte

Ni som har följt min blogg ett tag vet vad som komma skall, det är nämligen fullmåne närsom helst och vem får ont i lederna när det blir fullmåne? jo det är jag det, så nu blir det lite gnäll. En av de populäraste sökningarna till min blogg är "smärta vid fullmåne" eller "fullmåne och ledvärk", alltså kan jag inte vara ensam om detta problem dock känner jag mig ganska ensam just nu. Igårkväll när maken och jag tittade på Dexter (jag vet, inte den roligaste lördagsunderhållningen men vi var nöjda och det är ju huvudsaken), så låste sig lederna och vi fick pausa och rätta till benen och höften innan vi kunde fortsätta titta, det är verkligen kul när ledvärken styr mitt liv och mina aktiviteter, eller det är det ju så klart inte jag är ironisk men det är svårt att vara i skrift.

När jag gick på smärtskola för en himla massa år sedan gav jag ett löfte till mig själv och det var att värken inte skulle styra mitt liv och den skulle inte göra mig bitter, dagar som idag är det svårt att inte bryta det löftet.

Skrivpuff: Löfte

En lördag i all sin enkelhet

Dagens konsert var en pianokonsert på ett äldreboende i Östergötland, bakom tangenterna stod inga mindre än mina två söner som inte bara spelade under vårt besök, de körde rollator också. Kan man vara annat än stolt som mamma? Nej det kan man inte, de kopplade på charmen och hela äldreboendet smälte, eller ja kanske inte bokstavligt men ett leende spred sig som en löpeld bland boende och personal, tänk vad lite barn kan liva upp. Utflykten var uppskattad av alla generationer, dock inte bilresorna men vi börjar bli vana och snart blir det nog en bärbar dvd!
När vi åt lunch på en hamburgeria så fick barnen varsin leksak, för det ska det ju vara i de där boxarna och tänk min lille son fick ett hårband, även pojkarna vid bordet jämte som var runt tio år fick hårband. Det var inte så uppskattat så dessa hårband bytes mot radergummi istället, så blev det matro igen, i alla fall vid bordet jämte, vi vårt bord hade vi matro hela tiden.

Jag och maken åkte till Rusta för att få lite egentid, farmor och farfar fick lite kvalitetstid med barnbarnen, alla nöjda och glada, i alla fall jag och maken. Jag släpade med mig maken till Rusta för att jag ville titta på krimskrams, inte tänkte jag att han skulle fynda en humidor där, men det gjorde han, kul för honom, tror ni det blev något krimskrams till mig? Nej så klart inte! Men jag är inte bitter jag hittade krimskrams i andra affärer, slutet gott allting gott.

Nähä efter en kväll framför dumburken är det dags att ta sängen på ryggen! Godnatt!

Skrivpuff: Konsert

Potatisskalning är en farlig sport

Det är inte varje dag man får nöjet att skada sig när man skalar potatis, det är faktiskt inte varje dag man får nöjet att skala potatis heller. Här sitter jag nu en halvtimme efter att jag har skalat den sista potatisen och jag har ont i foten och stelfrusna fingrar. Att fingrarna är stelfrusna är helt och hållet mitt eget fel, det är det nog att jag har ont i foten också men bara nästan, åter till fingrarna, jag glömde bort att ändra på vattenkranen så det spolade kallvatten hela skalningstiden och kallt vatten är verkligen kallt. Nu vet jag att man kan ändra på kranen när man håller på att skala men jag tänkte för mig själv att det blir nog varmare för den känner nog av att jag fryser, men det gjorde den inte utan jag hade fått ändra själv i så fall, men nu vet jag det till nästa gång tänker ni och det hoppas jag verkligen att jag gör. Fotenskadan som kanske är mitt fel egentligen tänker jag skylla på den låga skåpsluckan som attackerade foten när jag skulle öppna den (skåpsluckan alltså inte foten) för att kunna slänga potatisskalet, luckan skalade av huden som om jag vore en potatis, kanske är luckan en sån där potatisrättsaktivist som tyckte att jag förtjänade att bli behandlad på samma sätt som jag behanldade potatisen. Som tur är så kan inte luckan lägga mig i en kastrull med kokande vatten tills jag blir mjuk så jag känner mig ändå som den segrande ur den här striden.

Skrivpuff: Nöje (jag vet jag har redan skrivit en men det var ju innan jag visste att jag kunde skriva om detta och få in det i dagens skrivpuff det också).