Förstår inte att jag blir så flamsig och tramsig så fort jag blir lite trött. Men ikväll är jag sån och sitter här ensam i ett rum och små fnissar åt mig själv och då har jag inte ens läst, tänkt eller hört något roligt på en bra stund. Så vad är det då jag skrattar åt? Det har jag ingen aning om så jag borde ju sluta fnittra nu, men det går inte. Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var 14år och nykär och killen som jag för tillfället är kär i sitter i samma rum och han typ nästan tittade på mig, ojoj vad fnittrig man blev då. Men nu är jag ju varken 14, nykär eller sitter i samma rum som den jag för tillfället är kär i (sen att de tillfället är 7år långt och längre ska de bli, det hör inte hit).
Att ha sånna här fnissattacker är helt okej att ha när man är själv, men det är jättejobbigt att få de bland folk speciellt när man är på stan själv och kommer på en så rolig sak (alltså att jag fattar ett skämt som nån sa för nån dag sen) och så går jag där och nästan tokskrattar för mig själv, nej det skulle ju kunna vara pinsamt men när jag tänker på det så får det mig bara att skratta ännu mer. Visseligen så är det lite pinsamt oxå så jag blir ju röd som en tomat i fejjan när jag går där och skrattar för mig själv.
Nä nu ska jag sova sju kvart i timmen så jag är pigg som en mört (utan sömnproblem) imorgon när jag vaknar. Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar